Linda Weinstock: När ska nog vara nog, Hockeysverige? Det här håller verkligen inte längre

Imatchen mot Kallinge-ronneby drabbades Halmstad Hammers av en ny hjärnskakning när Tom Johansson fick en armbåge i huvudet. Det börjar bli många på det kontot nu. Bara Tom Johansson har inkasserat tre på kort tid på sitt personliga.

I fjol tvingades Hammerspelaren Anton Malmberg sluta med hockeyn på grund av en blödning i huvudet i samband med en tackling.

Listan kan göras lång, men frågan är varför den ska fortsätta att utökas?

Svensk hockey har vetat om problemet med huvudtacklingar i många år, men det var först i fjol, om jag minns rätt, som man verkligen tog tag i problemet.

En grupp tillsattes där bland annat Shl-domaren Morgan Johansson finns med, och anledningen var att hitta vägar att stävja problemet.

Så varför fortsätter hockeyspelare att få huvudskador? Jag återkommer igen till Tom Johansson.

I matchen mot Kallinge-ronneby fick jag se en helt groggy spelare hjälpas av isen av sina lagkamrater. Hammers läkare sa efter matchen att han fortfarande låg helt utslagen i omklädningsrummet.

Lägg därtill att spelaren som orsakade armbågstacklingen ”bara” fick två minuter på botbänken för det.

” Varför ska man som idrottsutövare tvingas riskera hälsan för att hålla på med den sport man älskar?

Bedrövligt.

Ska blodvite rendera i fler utvisningsminuter än en huvudtackling?

Nej, då får nog hela Hockeysverige tänka om och det rejält. Jag har sett och upplevt hjärnskakningar på nära håll, sett vad det gör med en person som har konstant huvudvärk och yrsel och som inte kan fungera ordentligt i varken tanke eller vardag.

Varför ska man som idrottsutövare tvingas riskera hälsan för att hålla på med den sport man älskar?

Som sagt, det är helt bedrövligt och det måste få ett slut. Jag tror inte att det blir varken tråkigare att spela eller att titta på ishockey bara för att huvudtacklingarna försvinner. Tvärtom.

Då kanske just din favoritspelare kan få hålla på med sin sport längre oavsett om han heter Sidney Crosby, Patrick Kane, Noah Welch, Joel Lundqvist eller Martin Pärna.

Jag tror och hoppas att hockeyspelare av i dag är betydligt smartare än förr, att både skydd och spelstil har utvecklats och att man är rädd om sig själv och sin hälsa.

Det finns ett liv efter sin aktiva karriär, det hade varit tråkigt att inte få njuta av den tiden och kunna blicka tillbaka mot allt bra man har åstadkommit inom sin idrott.

Hellre det än att tvingas ta hjälp för att minnas...

Den här krönikan var först tänkt att handla om något helt annat. Men jag kan i stället bara konstatera att det finns viktigare saker att belysa än analyser av powerplay, boxplay, anfall och försvar.

Jag vill ändå avsluta i en positiv anda.

Halmstad Hammers är i toppen för att stanna och jag skulle bli mycket förvånad om de skulle missa Allettan efter jul. Då är det första gången de tar sig dit sedan storhetstiden i början av 2000-talet.

Smaka på den.