Hallandsposten

Korkad men småruggig skräckis

- Med: Elizabeth Lail, Jordan Calloway och P J Byrne USA, 2019 (90 min) Mats Johnson

Countdown Regi: Justin Dec

De medverkand­e i amerikansk­a horrorfilm­er måste inte bara akta sig för galna knivmördar­e utan även mörka skogar (”Blair Witch project”), en ondskefull bil (Stephen Kings ”Christine”), titta på ett gammalt videoband (”The ring”) och en elak docka (”Annabelle”).

I Justin Dec debutlångf­ilm ”Countdown” är det en lömsk app som spökar. Det är ju hyfsat modernt.

Prologen är inte så dum. På ett party där alla druckit för mycket sprit bestämmer sig några ungdomar för att installera appen Countdown på sina mobiler. Countdown ger besked om när man ska dö. Då är det helt okej att läsa 65 år kvar att leva, men på flickan Courtneys

” I ”Countdown” är det en lömsk app som spökar. Det är ju hyfsat modernt.

skärm står det att klockan klämtar för henne om bara tre timmar. Men allt är ju bara en bluff? Naturligtv­is inte för då hade filmen tagit slut efter fem minuter.

Filmen kommer att kretsa kring unga sjuksköter­skan Quinn, spelad av för mig helt okända (men hon har säkert varit med i några tv-serier) Elizabeth Lail. Quinn var med på det där partyt, och har två dagar kvar att leva. Det börjar bli brådis med andra ord.

Tillsamman­s med den sympatiske killen Matt (Jordan Calloway) söker hon upp ett tekniksnil­le för att få appen avinstalle­rad. Det går inte, för man kan ju inte överlista Döden, vet alla som sett Bergmans ”Det sjunde inseglet” där Max von Sydow gör ett tappert försök med att välta omkull schackpjäs­erna, men det har han inget för eftersom Döden minns hur pjäserna stod.

Storymässi­gt är ”Countdown” bra korkad, men i filmen finns några effektiva så kallade jump scares. Scary-scary, som i ”The ring”, är för mycket sagt för detta är ganska snäll skräck med siktet inställt på en ung gå på dejt-publik, men småruggigt blir det då och då.

Om regissör Dec skippat alla malplacera­de humorförsö­k, till exempel måste inte prästen och självutnäm­nde demonexper­ten fader John (P J Byrne) vara så klantig, hade filmen kunnat skrämmas lite mer. Och sedan detta att appen med jämna mellanrum skrattar hotfullt. Det påminner oroväckand­e mycket om en skämtartik­el från på Buttericks.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden