Jannike lurade döden på väg till Matdagarna

Svartrå: För familjen Näslin på Gunnagård har hösten varit minst sagt omvälvande. Först skadades Jannike allvarligt i en bilolycka. Nyligen utsågs deras griskött till ”Exceptionell råvara”.

Klockan nio på morgonen den 6 september förändrades livet för den aktiva och mångsysslande familjen på Gunnagård i Svartrå.

Det var dags för årets upplaga av Matdagarna i Falkenberg. Rickard Näslin var redan på plats på torget i Falkenberg när han fick veta vad som hänt. Hans hustru hade krockat på vägen till Falkenbergs centrum. Jannike var ensam i bilen när det smällde. Barnen hade hon lämnat i förskolan och hos barnens farmor.

– Jag kommer ihåg allting. Smällen, dofterna, ljuden. Min första tanke var att jag skulle rädda maten som låg i släpkärran. Det andra jag tänkte på var mina tänder. Jag har alltid varit rädd om dem. Jag kände att de satt kvar och jag hade inte ont i varken nacken, ryggen eller någon annanstans. Jag kände mig rätt ok.

Dessvärre visade det sig att Jannikes ben tagit smällen vid frontalkollisionen på väg 154, några hundra meter från rondellen vid Reimes.

På Varbergs sjukhus konstaterades att hon fått fem bäckenfrakturer, ligamentskador, skador ledband och korsband. I ena foten hade Jannike fem frakturer. Hon lappades ihop med åtta skruvar och en metallplatta samt ett nytt lårben. Efter 19 dagar på sjukhuset var det dag att åka hem till bostaden, ett hus som var långtifrån handikappanpassat. Numera sover familjen på bottenvåningen och en ramp har byggts så att Jannike kan ta sig ut och in.

– Jag kommer att kunna gå igen, men det kommer att vara en snirklig väg med många uppförs- och även nedförsbackar, säger Jannike.

– Trots allt hade jag tur. Det kunde gått värre. Vår äldsta dotter Stella som är åtta år sa till mig för ett tag sedan: ”Mamma, döden tog nog sovmorgon den dagen”.

Olyckan blev ett ofrivilligt stopp i den hektiska vardagen. Rickard hade bestämt sig för att lämna sin dåvarande arbetsplats Kusthotellet i Varberg för att söka sig något annat jobb. Jannike var den som skötte djuren på gården. Sedan hon kom hem är hon helt beroende av hjälp och stöd av andra. Djurens skötsel och den ständigt pågående utbyggnaden på gården har fallit på Rickards lott. Nyligen fick familjen ett välkommet positivt besked. De hade anmält sig till utmärkelsen ”Exceptionell råvara”. De fick det högsta betyget för köttet från båda de gris-raser som de föder upp, Linderödsgrisen och den så kallade ullgrisen.

Trots allt hade jag tur. Det kunde gått värre.

Jannike Näslin

– Det känns som en bekräftelse på att vi gjort något bra alla de dagar när vi gett oss ut i ösregn, eller i den smällkalla vintern, säger Jannike.

– Vi blev jätteglada och kände att arbetet var mödan värt och det är en morot för oss att fortsätta, säger Rickard.

Olyckan på väg 154 en tidig morgon i september har tvingat familjen Näslin att dra ner på tempot ordentligt och omvärdera vad som är viktigt och mindre viktigt.

Olyckan till trots pågår ett ständigt planerande och utvecklande av de olika delarna som ingår i framtidsbilden. Nyligen ”råkade ” Jannike beställa hem några får och om allt går som hon tänkt sig kommer det lamm till våren. Grillkåtan som besökare ska kunna hyra står snart på stadig mark, gris-safarin runt om på ägorna fortsätter förhoppningsvis till våren och det finns planer på fler aktiviteter för barn. Och lagom till den senaste utmärkelsen som paret fått för sitt griskött märker de en ökad efterfrågan på deras produkter.

– Vi säljer framför allt till restauranger i Malmö, förklarar Rickard.

Gårdsbutiken på tomten har varit stängd sedan olyckan men lagom till julen och julskinkorna öppnar den igen. Att vardagen fortsätter, trots att Jannike sitter i rullstol och tillbringar flera dagar i veckan på rehab i Varberg, kan familjen tacka sina föräldrar, grannar och vänner för. På familjens ”att göra-lista” efter matdagarna stod att stängsla hagarna. Men olyckan satte brutalt stopp för planerna tills Rickard tog mod till sig och bad om hjälp via Facebook.

– Helt otroligt! Det kom 17 personer. Skulle jag gjort jobbet ensam hade det tagit mig minst en vecka. Jag är en typisk medelålders man som inte vill be om hjälp, men när jag väl gjorde det blev resultatet fantastiskt. Tänk om fler vågade be om hjälp, tänk så många drömmar som skulle bli uppfyllda och så många färre människor som skulle gå in i väggen.

Bild: Håkan Johansson Jannike och Rikard Näslin tackar sitt nätverk och framför allt sina föräldrar Gunilla och Magnus Andreska och Ingrid och Karl-åke Karlsson för att livet fortsätter någorlunda normalt på Gunnagård.

”Jag kommer ihåg allting. Smällen, dofterna, ljuden. Min första tanke var att jag skulle rädda maten som låg i släpkärran”, säger Jannike Näslin.

Nyligen utsågs köttet från grisarna på Gunnagård till ”Exceptionell råvara”. Exceptionell råvara är en förening där Sveriges bästa kockar bedömer kött från fågel, gris och nöt runt om i landet. Mötet brukar beskrivas som något av en svensk Sm-final i köttkvalitet.

Det kommer att dröja ett tag innan Jannike Näslin kan lyfta upp sin dotter Majvi, tio månader, från golvet. I dag kan hon inte vara ensam hemma med sitt barn.

Efter kollisionen på väg 154 i början av september är Jannike Näslin rullstolsburen, men hon kommer att kunna gå igen.