”Benga” om nya livet och ett oväntat möte
En islänning, Kristján Andrésson, ut – en norrman, Glenn Solberg, in som svensk förbundskapten i handboll. Då, inför kommande OS- och Vm-kval, väljer Solberg att ta råd av den störste handbollsledaren av dem alla, Bengt ”Benga” Johansson.
Sport: När Glenn Solberg nu tar över som Sveriges förbundskapten i handboll var ett av hans första drag att åka hem till ”Benga” Johansson för att be om råd.
– Glenn var hemma hos mig före jul. Jag visade honom min lilla blågula bok, taktikboken som motsvarigheten till Maos lilla röda... ler Benga.
Vi träffas före föredraget som han och Thomas Sivertsson ska hålla med Thommy Torbjörnsson som moderator i en välfylld aula i Campus Laholm.
Bengt ”Benga” Johansson har hunnit bli 77 år och även om fysiken, på grund av Parkinsons sjukdom, inte längre är den allra bästa så finns både det knivskarpa minnet och glimten i ögat kvar.
Vad pratade du och Glenn om?
– Vi pratade om hur jag brukade lägga upp det inför samlingar och mästerskap, om teambuildning, hur viktigt det är att göra andra saker vid sidan av handbollen för att aktivera hjärnan och om lagbygget.
– Men vi pratade inga handbollstermer alls utan där måste Glenn utveckla sin egen stil och sedan kanske hämta inspiration från andra. För kopian är oftast sämre än originalet.
Sammanlagt ledde Benga sitt landslag 471 gånger, från debuten den 24 november 1988 i norska Skien (23–13 mot Italien) till avskedet den 6 juni 2004 (34–29 mot Polen i Vm-kval), och missade inte en enda match.
Det blev tre Os-silver, två VMguld, två Vm-silver, två Vm-brons samt fyra Em-guld.
Men det är ändå inte medaljerna som han värdesätter mest efter karriären där han fick en gästprofessur på Göteborgs universitet och åkte runt och föreläste och ett tag också arbetade för IHF, internationella handbollförbundet, ”men det var för mycket mygel så jag hoppade av”.
– Nej, det var att ge spelarna förtroende och ansvar som gjorde att de också växte som människor.
Och titta vad det har blivit av dem i dag där de har gjort karriär både inom näringslivet som tränare eller förbundskaptener.
– Därför är jag mer stolt över vad grabbarna uträttat efteråt, vad det blev av dem, än över alla mina medaljer. Och förresten var det inga riktiga guldmedaljer heller utan plaketter som hade mest värde för vi som var med.
Benga bor kvar ute i Frösakull där han sysselsätter sig med att spela bridge och handla med aktier.
Men Parkinsons sjukdom – som han drabbades av för några år sedan – har naturligtvis förändrat livet.
Hur mår du i dag?
– Jag mår ganska bra, ungefär som man förtjänar, heter det ju. Men jag har slarvat med träningen på sistone för det är viktigt att gå promenader, att träna rörlighet och styrka. Så där måste jag bli bättre.
Samtidigt pågår herrarnas Em-slutspel som är framme vid semifinaler. Men utan Sverige.
– Jag trodde på en bra chans för Sverige i VM i fjol. Men inte i år för det går inte att ha fyra vänsternior och bara en vänsterhänt högernia, där Albin (Lagergren) dessutom blev skadad
– Jim Gottfridsson var bra mot Ungern, men annars har han inte lett laget som förväntat så det hade behövts fler alternativ som mittnia. Sedan kan jag också tycka att Simon Jeppson borde ha fått fler chanser som den skytt han är.
– Men kantspelet var en positiv överraskning där flera unga killar klev in. Fast lagmässigt kändes det som om det var för dålig motivation – vi hittade aldrig flytet.
Om Johansson alltjämt följer landslagshandbollen så är det sämre med Drott.
– Jag har nog inte sett Drott på tre, fyra år. Tyvärr missköttes ju föreningen under ett antal år där man inte rättade mun efter matsäck och därför är det ju härligt att man verkar vara på uppgång igen. Så det är väl på tiden nu att jag går på någon match nu.
Om ”nymodigheten” att få ersätta målvakten med en utespelare, både vid utvisning och spel med fullt manskap, tycker han inte.
– Nej, det har inte tillfört handbollen någonting. Planen är ju tillräckligt trång ändå.
– Sedan kommer jag ihåg utvisningarna på min tid. Då gav den första två minuter, den andra fem minuter och den tredje matchstraff där laget sedan fick spela med en man mindre resten av matchen.
– I en landskamp mot Tjeckoslovakien 1970 låg vi under med 10–11 när jag fick matchstraff med fem minuter kvar. Fast då vände vi så det var uppenbarligen bättre att spela med en man mindre och utan mig... skrattar han.
Det var 1990 som eran ”Benga Boys” inleddes med det sensationella Vm-guldet. Men för Benga själv var det ingen överraskning.
– Nej, jag trodde verkligen på det så jag spelade tusen kronor på svenskt Vm-guld på ett spelbolag i London och fick 25 gånger pengarna tillbaka... ler Johansson som sedan fick berätta hur han lyckades göra ett vinnande lag av Drottare och Rik:are som var värsta rivaler.
Under det pågåendet Em-slutspelet blev också landslagsspelarna som gick ut på lokal efter match, en het potatis.
– Det är bara barnsligt och respektlöst. Under min tid fick alla spelare ta en öl på kvällen förutsatt att det inte var match dagen därpå. Ville de ha en till skulle de fråga mig. Men efter att vi hade vunnit mot Kroatien med åtta mål kom Per Carlén in och frågade om de fick ju gå ut och ta en öl.
– Jag sa nej eftersom vi hade match dagen efter. Han blev sur, alla blev sura. Men vi vann matchen dagen efter också och då föreslog jag att vi skulle gå ut ta en öl. Ingen ville följa med...
” Vi pratade inga handbollstermer alls utan där måste Glenn utveckla sin egen stil.
Bengt ”Benga” Johansson