Amanda Lind inviger Göteborgs filmfestival: ”Svensk film står sig stark”
Efter Guldbaggegalan kritiserades Amanda Lind för att hon inte hade sett en enda av de nominerade filmerna. Samtidigt väljer allt fler biobesökare bort svensk film. Kulturministern menar ändå att läget för svensk film ”i grunden är gott”.
Då och då bryts samtalet. Amanda Lind sitter i en bil på väg från Västerås, där hon varit och träffat musikarrangörer och turnébolag på Sweden live. Samma dag har hon kritiserats för att hon gästat Guldbaggegalan utan att själv ha sett en enda av de nominerade filmerna. ”Slappt” tyckte DN:S filmredaktör Helena Lindblad som liknade beteendet vid att ”sparka på en bransch som redan ligger.” Aftonbladets Karolina Fjellborg kallade det ”helt magiskt bedrövligt”. Kulturministern håller inte med: – Det är en väldig missuppfattning, att jag inte skulle ha sett svensk film under året som gått eller inte skulle uppskatta svensk film.
Nämn någon svensk film som berört dig nyligen!
– Jag såg till exempel ”Goliat”, som prisades på förra Guldbaggegalan. Den var stark, och ett exempel på att det produceras väldigt mycket bra svensk film. Annars ser jag mycket film med mina barn just nu. Senast blev det ”Sune vs Sune”.
Nu när Guldbaggegalan är över. Vann rätt film?
– Jag brukar ju avhålla mig från att recensera vilka filmer och böcker som får vilka priser. Men både ”Aniara” och ”And then we danced” verkar spännande, och jag ser fram emot att se dem.
”And then we danced” utsågs till Sveriges Oscarsbidrag, och fick också filmkritikernas Greta-pris. Ingår det inte i ditt jobb att se den?
– Nej, det ingår inte i mitt jobb att se svensk film. Det ingår i mitt jobb att se till att svensk film, och svenska filmare, får de bästa förutsättningarna för att kunna verka. Mitt huvuduppdrag som kulturminister är varken att konsumera eller värdera – det lämnar jag gärna över till lämpliga kritiker – utan att jobba för att främja kulturens villkor.
Hur ser du själv helst film?
– Det blir mest hemma i tv-soffan med familjen, både streamad och annan film. Det är klart att det blir en hel del tv-serier också. Där finns flera fina svenska framgångar som ”Vår tid är nu”. Även ”Ture Sventon och Bermudatriangelns hemlighet” som vi såg i julas var en väldigt fin produktion, riktad till hela familjen. Men min roll är, som sagt, inte i första hand att konsumera kultur.
Publiken sviker den svenska film, och föredrar engelskspråkig storfilm. Hur ser du på det – är svensk film helt enkelt för dålig?
– Nej, svensk film står sig stark. Läget är i grunden gott. Många svenska filmare och skådespelare vinner fina priser och uppmärksammas internationellt. Nya talanger och nyskapande filmer produceras. Men det finns utmaningar – inte minst för att vi konsumerar film på andra sätt i dag.
Tänker du vidta åtgärder för att lösa krisen?
– Det är inte är bra att besöken på svensk film har minskat, och det finns en komplex bakgrund till det. Vi ser fortfarande mycket film, men på nya sätt. Eftersom vi vet för lite om hur det går för svensk film på andra plattformar har vi nu bett myndigheten för kulturanalys att samla in mer detaljerade uppgifter om hur vi konsumerar film i dag.
Redan i dag är det känt att den genomsnittlige svensken bara ser 1-2 filmer per år på bio. Vad händer om siffrorna fortsätter att dala?
– Det är klart att digitaliseringen på ett grundläggande sätt förändrar hur vi människor konsumerar kultur. Den enorma tillgängligheten av film och tv-serier hemma tycker jag är positiv men jag tror att vi kommer att ha ett fortsatt behov av att gå på bio, eller på en filmfestival, för att dela sina upplevelser med andra. I den bästa av världar kan det bli en berikande kombo.
Skulle införande av produktionsrabatter underlätta för den svenska filmen?
– Tillväxtverket, som är en del av Näringsdepartementet, pekar ut det som en möjlig åtgärd. Men den frågan är under fortsatt beredning, och ytterst är ju det en budgetfråga. Men det är såklart inte bra om Sverige är bland de enda länderna i Europa som inte har något motsvarande.
” Det är en väldig missuppfattning, att jag inte skulle ha sett svensk film under året som gått eller inte skulle uppskatta svensk film.
Under fredagen öppnar Amanda Lind Göteborgs filmfestival.
– Jag ser fram emot att se invigningsfilmen ”Psykos i Stockholm”. Amanda Kernells nya film ”Charter” är jag också nyfiken på. Jag tyckte väldigt mycket om hennes förra, ”Sameblod”.
Kulturministern lyfter också fram festivalens Brasilianska tema, som både intressant och viktigt. Och hon applåderar årets unika satsning på jämställdhet i filmprogrammet.
– Det är jättepositivt att de inleder året 2020 på det sättet – och även inspirerande för andra, hoppas jag.
Att jämställdhetsfrågorna har strålkastarljuset på sig, tycker Amanda Lind är bra.
– Vi måste vara fortsatt ihärdiga, hålla i de här frågorna, och hålla ut. På årsdagen av #tystnadtagning bjöd jag in uppropens initiativtagare till diskussioner om åtgärder framåt. Jag får fortfarande höra väldigt tråkiga vittnesmål, och jag kommer att fortsätta motverka tystnadskultur och sexuella trakasserier inom filmbranschen.
Amanda Lind kulturminister