Tröttsamt och bombastiskt med Robert Downey Jr
Tack vare Marvel och Iron Manrollen brukar Robert Downey Jr hamna högt upp när prestigetidningen Forbes rankar skådisarna som tjänar mest i Hollywood. Downey Jr befinner sig numera i en position där han kan göra lite som han vill. Han spelar Sherlock Holmes då och då.
Nu tycker den lätt excentriske skådespelaren att det är läge för doktor Dolittle i en påkostad film där det dräller av bra skådisar. Antonio men det ska den naturligtvis göra när budgeten ligger på svindlande 175 miljoner dollar. Det ser riktigt bra ut när en isbjörn och en struts snackar oavbrutet med varandra.
I princip allt annat går fel. ”Dolittle” är en identitetskrisande film. Det är ingen barnfilm, men samtidigt är filmen för barnslig för att fungera som ett ”Pirates of The Caribbean”-äventyr, vilket detta tydligen ska vara. Så frågan är ”Vem ska gå och titta?” Tja, säg det. Jag tippar på en megaflopp.
Filmens prolog är tecknad i gammaldags Disneystil. Sedan blir det live action. Downey Jr, som uppenbarligen inte fått någon regi alls, gör sitt bästa när han spelar schack mot en gorilla. I en malplacerad scen måste Dolittle kurera en eldsprutande drake, som borde ändra på sina kostvanor.
Så där håller det på med filmsekvenser utan sammanhang och ingen vettig handling att tala om. Att titta på ”Dolittle”, som även visas svenskdubbad (jag såg originalversionen), är som att se typ 50 bombastiska trailers på raken.
” Frågan är ’Vem ska gå och titta?’ Tja, säg det. Jag tippar på en megaflopp.
Nu tär för all del den toklånga filmmusikalen ”Doktor Dolittle” från 1967, med Rex Harrison i huvudrollen, också en del på krafterna, men den filmen innehåller i alla fall sången ”Talk to the animals”, som är bra.
Väldigt många år senare kände sig Eddie Murphy föranledd att spela Dolittle, i två filmer. Detta är en seglivad djurdoktor, men nu tror jag att alla fått nog.