Vår sexåring vägrar klä på sig – vad ska vi göra?
Hej!
Vi har en sexåring, yngst av tre syskon, som har väldigt svårt att ta på sig vanliga kläder. Hon tycker att det känns konstigt, att lappar, sömmar, kliar och sticks. Hon får panik och blir hysteriskt.
Det har gått så långt att endast ett par plagg fungerar. Vi har målat in oss i ett hörn. För att vi ens ska kunna gå ut med henne så tvättar jag hennes trosor och kläder varje dag eftersom hon måste ha på sig just dessa.
På morgonen har vi fått tvinga på henne kläder mot hennes vilja för att vi ska kunna komma hemifrån och det slutar med att alla är helt slut! Vi har provat att förbereda, att hon får välja kläder själv (även i butiken), men inget funkar.
När kompisar knackar på för att leka kan hon bryta ihop när hon ska ta på sig skor/kläder. Hon blir väldigt ledsen på sig själv och säger ”Jag vill ju leka, men det känns konstigt!”.
•
Hej Emelie!
Att plågas av obekväma kläder har nog att alla upplevt. Många byter om till mjukiskläder så fort de kommer hem och internet är fullt av kändisar som bjuder på sin ”Zoomoutfit” med kontorstopp upptill och pyjamasbyxor nertill.
Huden är vårt största organ och fullt av känselnerver. Det är praktiskt, då vi märker när vi blir skadade eftersom vi får smärtsignaler. En del människor är sensoriskt överkänsliga. Det betyder att en liten retning, som lappen i tröjan, känns som något mycket kraftigare.
Fem-sexåringar utvecklas vill leka med vänner och inte klarar av att klä på sig. Fortsätt trösta och visa att det är okej att inte klara allting.
Ibland fastnar vi i mönster vi inte är nöjda med i våra familjer – ofta av omsorg och välvilja. Man kan uppleva att man ”målat in sig i ett hörn” och gör det som barnet kräver fast det känns orimligt och fel. Jag förstår det som att du tycker ni gått er flicka för mycket till viljes och att det inte går att backa. Barn, som vuxna, kan ha fixa idéer och egenheter, exter som vi säger i Göteborg. Ibland drivs de av ångest och utvecklas till vad som kallas tvångstankar och/eller handlingar. I det fallet är det viktigt att som förälder inte låta ångesten styra. Det är inte så vanligt i fem-sexårsåldern. Från din beskrivning får jag en bild av att kläderna är fysisk obehagliga. Det handlar då inte om en vilja att bestämma eller reglera ångest utan en fysisk plågsam upplevelse. Det du beskriver låter också som något mer än en vanlig utvecklingsfas.
Jag gissar att de kläder som din dotter tycker om är väldigt mjuka, saknar lappar och åtsittande resår. Oavsett vad hennes känsla av konstighet bottnar i tycker jag att ni ska försöka hitta fler likadana kläder.
Många föräldrar undrar när det är dags att söka professionell hjälp. Jag tycker att man ska ringa och rådfråga när man är orolig, så hjälper den professionelle till att bedöma om barnet och familjen behöver insatser eller inte. Då din dotter både får stark panik och blir ledsen tycker jag att det är klokt och viktigt att ni rådfrågar er BVC. Man kan komma mycket långt med ökad förståelse av var problemen bottnar. Lycka till!
Vänliga hälsningar!
” Man kan uppleva att man ”målat in sig i ett hörn” och gör det som barnet kräver fast det känns orimligt och fel.