Berättelsen tar sig in under skinnet
Ragnar Jónasson Byn
Förväntningarna är ofrånkomligen höga när författaren till Huldatrilogin kommer med nytt. De tre böckerna om Reykjavikpolisen är en fantastisk resa i tid och rum som inte liknar någon annan; inte ens tidslinjen följer mallen för hur en deckarserie ska se ut. Nya kriminalromanen ”Byn” är en fristående berättelse som går en annan väg, men som på samma skickliga sätt tar sig in under skinnet. Trettioåriga och ganska ensamma Una nappar på en annorlunda jobbannons för att få miljöombyte. Byn
Skálar längst ut på Islands nordöstra spets med tio invånare söker en lärare till två elever. Det är så långt från huvudstaden och civilisationen man kan komma på alla vis – något som Una snart ska bli varse.
Författaren har blåst liv i den lilla byn som i verkligheten övergavs redan på 1950-talet och blandar elegant i några droppar fakta i sitt psykologiska och gastkramande drama. Hans berättelse utspelar sig på 1980-talet och är därför befriad från mobiltelefoner och andra digitala lösningar som kan få avlägsna platser att kännas nära och trygga. Isoleringen förstärker den krypande spänningen och det kompakta mörker som Una har svårt att hantera. Det är lätt att känna igen islänningens röst och karakteristiska språk från Huldaserien, men ”Byn” går också utanför kriminalromanens ramar och knackar på dörren till det övernaturliga – eller?
Ragnar Jónasson skriver en fristående deckare efter Huldatrilogin.
När jag läser Ragnar Jónasson måste jag alltid ta fram karta och följa huvudpersonens väg över ön. Han skriver så att jag faktiskt tror att jag har varit där.