Mattias Karlsson: Ska vi ha ett samhälle att tala om måste även den största grodan i dammen ta ansvar för sina handlingar.
Att fälla strandskog på kommunal mark är en brottslig handling. Men hela målet mot Jan Widikson gäller mer än så, det handlar också om att samhället i stort måste hålla ihop.
Vad är ett brott? Det är enkelt uttryckt en handling som bryter mot lagen. Det går alltså att se lagen som något som hänger ihop, en sammanhängande enhet. En handling som bryter mot denna enhet är ett brott.
Då uppkommer så klart följdfrågan, vad är lagen? Rent formellt är lagen en rättsnorm som blivit fastställd av Sveriges riksdag, men lagen har också en bredare betydelse i att den visar vad som är allmänt en accepterad handling i ett samhälle och vad som inte är acceptabelt. Ett annat sätt att uttrycka det är att lagen är det gemensamma regelverk som vi har bestämt i demokratisk ordning och som gäller för alla medborgare. Vi är alla lika inför lagen.
Just detta att lagen gäller för alla medborgare, rik som fattig, är en viktig rättsprincip.
I torsdags avslutades
i praktiken den omfattande rättegången om trädskövlingen i Tylösand där Jan Widikson står som huvudmisstänkt för den brottsliga gärningen. Den sista rättegångsdagen var vikt åt slutpläderingar och åklagaren Klas Lundgren var inte nådig i sitt anförande och menade att Widikson är ”en rikeman som gör som han vill”.
Bakgrunden till Lundgrens yttrande är att Jan Widikson vid två tillfällen på 1990-talet har gjort sig skyldig till fällning av träd på kommunal mark. Den nu aktuella fällningen av träd skedde i augusti 2018 och omfattade betydligt fler träd än Widikson tidigare fått böta för, det var en ren skövling av strandskog på nära 2 000 kvadratmeter. För denna gärning yrkade åklagarna på ett mångårigt fängelsestraff för Jan Widikson.
”Är man den största grodan i dammen får man respekt och mycket makt”, sa Klas Lundgren, och tillade att de övriga medåtalade på olika sätt är i beroendeställning till Jan Widikson. Det är en rimlig förklaring till varför de tre medåtalade har backat från flera uppgifter som de har sagt i tidigare polisförhör.
Den omfattande rättegången
mot Jan Widikson och tre medåtalade är i grunden är ett ett brottmål. Men i och med att Halmstads kommun också riktade ett skadestånd mot de misstänkta gärningspersonerna är det även ett civilrättsligt mål. Det återstår nu att se vad utfallet blir i de två olika delarna.
Så som storyn utvecklades under de åtta rättegångsdagarna såg det allt mer hopplöst ut för försvaret. Ingen kan förneka det som har hänt i Tylösand, det har skövlats skog på kommunal mark. Även om den huvudåtalade hävdar att detta har skett av misstag pekar flera nyckelvittnen emot det faktumet. Vad gäller de övriga medåtalades skuld är bevisläget sämre. Att de alla har varit på den aktuella platsen är ställt utom rimliga tvivel. I vilken mån de har medverkat till avverkningen är däremot en fråga för rätten att avgöra.
Men försvarssidan höll
så klart inte med om åklagarnas beskrivning av vad som har hänt, allra minst Jan Widiksons advokat Lars Kruse. Han gick så långt att han till och med lade en del av skulden på Hallandspostens rapportering.
I inledningen av sin slutplädering menade Lars Kruse att HP agerat ”anmälare, utredare, åklagare, domare och skarprättare”. Det kan inte uppfattas på ett annat sätt än som ett angrepp mot tidningen och dess uppdrag att bevaka vad som händer i samhället. Det ligger i en lokaltidnings uppdrag att på nyhetsplats rapportera och på ledarplats kommentera och uttrycka åsikter.
Med tanke på den omfattande skövlingen i Tylösand och att Halmstads kommun yrkat på ett rekordstort skadestånd ligger det i sakens natur att rapportera om detta. En rättegång är inte en isolerad företeelse, den handlar om det som händer i samhället, en verklighet som HP ska bevaka, granska och kommentera.
Under rättegången har
ett stort antal vittnen förhörts, allt från personer som vittnade om sina observationer vid den aktuella platsen till experter som uttalat sig om värdet av den skövlade skogen. Ett av de mer pregnanta och tydliga vittnesmålen kom i veckan då Anders Thorén, chef för teknik- och fritidsförvaltningen i Halmstads kommun, förhördes. Det var Anders Thorén som på en pressträff i november 2018 på Älgvägen i Tylösand offentliggjorde kommunens skadeståndsanspråk för den skövlade skogen. Thorén vittnade om händelsen och han berättade om bakgrunden till att kommunen krävde ett rekordstort skadestånd.
”Vi kan inte släppa igenom ett sådant här våldsamt ingrepp på naturen. Om inte kommunen sätter ner foten kan det här få andra att också ta saken i egna händer”, sa Anders Thorén.
Detta är själva kärnan i målet, att aggressionen i Tylösand inte får passera ostraffat.
Ett genomgående tema
från Jan Widikson och hans försvarsadvokat har varit att han snyggat till på området genom de fällda träden. Men tyvärr, det är inte Widiksons sak att bedöma vad som är rätt eller fel. Han står helt enkelt inte över lagen. Ska vi ha ett samhälle att tala om måste även den största grodan i dammen ta ansvar för sina handlingar.
Med stor frihet för individen följer ett stort ansvar. Det är så ett samhälle hänger ihop.