Akademiledamoten: ”Medling är inget mesigt kompromissande”
I nära 30 år verkade medlarproffset Eric M Runesson utanför offentligheten. Men när han 2018 först utnämndes till justitieråd och strax efter valdes in i Svenska Akademien steg han rätt in i strålkastarljuset.
Vi ses hemma hos Eric M Runesson som bjuder på nybryggt kaffe. I tre år har han, hustrun Cecilia, som också är advokat, och yngsta dottern Asta bott vid Gullmarsplan. Lägenheten ligger på nionde våningen och högst upp i huset. Utsikten från terrassen är milsvid och vetter mot Stockholms södra förorter.
– Varje dag ser jag mot husen i Farsta där jag växte upp. Minnen bubblar upp som ett kalejdoskop. Man skakar det och kan titta igen, säger han apropå frågan hur det känns att bli 60 år.
Eric M Runesson växte upp med sin mamma och två äldre bröder. Ekonomiskt var det knapert, däremot fanns det gott om konstnärlig kreativitet i hemmet och modern var mycket tillåtande. Själv var han lite av en enstöring som trivdes med att gå ensam i skogen, men ogillade skolan. Däremot brukade han redan då snöa in på olika saker. Två tidiga intressen var ishockey och fågelskådning.
I gymnasiet fick han upp ögonen för humanistiska ämnen: litteratur, idéhisto
60 år 26 september.
Vid Gullmarsplan i Stockholm.
Hustrun Cecilia och barnen Alrik, 28 år, dottern Thorun, 27, och Asta, 17.
Gör: Justitieråd i Högsta domstolen. Ledamot i Svenska Akademien.
Om att fylla 60: ”Jag funderar inte så mycket på det. Jag har ingen 60-årskris. På det sättet är jag ganska tråkig. Men jag märker att det blir mer tillbakablickande.”
Så firar jag födelsedagen: ”Stillsamt hemma med familj och några vänner.”
ria, filosofi, konsthistoria. I den vevan vaknade även intresset för juridik där han på universitetet nördade in sig på avtalsrätt, doktorerade, fick jobb på advokatbyrå och så småningom blev en av Sveriges bästa medlare.
Det var också i den rollen han kom i kontakt med Svenska Akademien som 2018 var mitt i sitt stora blåsväder. Några månader senare blev han invald som en av de aderton och sitter nu på stol 1. Någon månad före inträdet till Svenska Akademien utnämndes han till justitieråd och domare vid Högsta domstolen.
När du tittar ut mot Farsta, kan du då känna att du har gjort en riktig resa?
– Nej, jag tänker inte i de termerna, så där nöjt. Det är mer en kedja av saker där det ena har lett till det andra. Man följer på något sätt sina inklinationer och sin egen geografi. Sedan rinner vattnet fram som ödet om marken tillåter det, säger han och fortsätter:
– Den stora skillnaden är att jag har gått från att vara helt anonym, vilket jag har trivts med, till att bli en offentlig person och följaktligen lite mer påpassad.
Han är generellt nöjd med sin tillvaro:
– Hittills är det ett lyckligt liv – väldigt spännande och roligt, och jag har mött uppskattning. Men man får vänta tills det är färdigt innan man recenserar.
Eric M Runesson hade redan innan utnämningen till justitieråd arbetat nästan uteslutande som domare i skiljetvister under tio år. Dessutom påpekar han att arbetet på advokatbyrån hela tiden har varit omväxlande med ständigt nya klienter och nya problem. På det sättet är mycket sig likt. Apropå medling – vad är viktigast att tänka på?
– Rent generellt börjar man en medling med att vara en aktiv lyssnare. Det kan innebära att man omformulerar det en part har sagt. Då får talaren ett kvitto på att någon har hört. Det blir en mer effektiv färd framåt än om parterna bara ska framhålla sin mening. Målet måste ju vara ett förnuftigt handhavande av konflikten. Det är nog kärnan.
Ibland är det klokast att konflikten biläggs, ibland att ta den till en ny nivå, säger Eric M Runesson.
– Allt kan inte lösas med en kram. Medling på det sättet är inget mesigt kompromissande. Det är en kvalitetssäkringsprocess. När den är klar kan det bästa vara att ”go to war,” så ser jag på det.
Förutom konsten att medla har han lång erfarenhet av juridik i stort, vilket han också har nytta av i uppdraget som ledamot i Svenska Akademien där han dels är ordförande fram till jul, dels sitter i förvaltningsutskottet, med särskilt ansvar för ekonomin. Det mesta i Akademien som rör juridiken – upphovsrätt, fastighetsfrågor och stiftelserättsliga frågor – hamnar på hans bord.
– Då är det jag som har beredningsansvaret, kanske att ta fram ett beslutsförslag eller visa vilka vägar man kan gå och vilka konsekvenser de kan föra med sig. Det är som ett vanligt styrelsearbete. För mig är det mammas gata.
Men precis som de övriga ledamöterna har också han som uppgift är att sålla fram årets Nobelpristagare i litteratur. Även om Nobelkommittén har gjort ett stort förarbete återstår en hel del läsning för Eric och hans kollegor innan omröstningen kan göras.
– I det sammanhanget spelar jag andra fiolen. Jag har inte den beläsenheten i skönlitteratur som de andra har. De har ju läst allt och kommer också ihåg det. Men jag älskar litteratur och är inte obeläst, så någon funktion borde jag kunna fylla. Det som förväntas av mig är gott omdöme.