Släktforska med dna – hitta okänd familj
Svenska släktforskare gör som brottsutredare och utnyttjar dna-teknik för att få reda på sin biologiska arvsmassa. Genetisk genealogi kan ta ditt släktträd längre än kyrkoböcker. I bästa fall kan du hitta släkt som du inte kände till. – Släktforskning har blivit lite sexigt, inte längre bara en dammig hobby, säger Peter Sjölund, en av Sveriges främsta dna-släktforskare.
Det började med att en väninna sa ”jag kan släktforska för dig”. Ett erbjudande som var svårt att säga nej till. Snabbt kunde hon via skriftliga källor berätta om sorgliga händelser och starka kvinnor som slitit för sitt uppehälle och stöttat svägerskor och systrar genom att ta hand om varandras barn när de fick bege sig långt hemifrån för att få ihop till brödfödan.
I dessa släktled fanns redogörelser för olyckshändelser som lett till döden bara några generationer tillbaka, men också noteringar om människors egenskaper, kännetecken och livsstil. Prästerna var noggranna i hus förhörslängderna, på gott och ont.
Den svenska dokumentationen i kyrkböckerna är unik. Utifrån hus förhörslängder och dödsböcker går det att följa spår som kan ge kött på benen eller åtminstone näring åt fantasin att leta djupare på annat håll.
Men det fanns något i allt detta som gjorde att jag blev nyfiken på ursprunget längre tillbaka än vad min släktforskare hunnit eller kanske till och med vad som skulle vara rimligt att spåra – nämligen etniskt ursprung av mina förfäder många, många fler släktled tillbaka. Det var då jag tog beslutet att göra ett dnatest, med viss rädsla för vad mitt dna kan komma att användas till i en framtid som inte går att överblicka.
Jag valde basfunktionen på ett test, ett så kallat autosomalt test, billigaste varianten, där man enligt Svenska Sällskapet för genetisk genealogi kan hitta upp till 15-männingar. Vanliga autosomala dna-tester kan bevisa släktskap under de senaste århundradena. Det vill säga, släktingar som har en del av sitt dna som överensstämmer med ditt dna. Och eftersom människor från hela världen använder samma tjänster kan du hitta ”dna-kusiner” också i andra länder. Det går att gå längre tillbaka på moders- och faderslinjerna med hjälp av mitokondrie-dna respektive Y-kromosomen. Men det är andra, mer avancerade test.
Valet av företag gjordes slumpmässigt och detta, My Heritage, och tre till ingår i vår guide. Hur mycket du sedan kan hitta bakåt i tiden bygger på hur många släktingar som har använt sig av samma tjänst som du valt och hur duktiga de varit i sin släktforskning. Du får alltså inte alla svar på ett bräde om dina förfäder.
När du väl har ditt dna-resultat kan du välja att också lägga in det hos den publika databasen Gedmatch, där ditt dna kan jämföras med arvsmassa från andra som också valt att använda den tjänsten oavsett var de testat sig.
Gedmatch är omskrivet för att det har använts av polisen i USA för att spåra en seriemördare och den som vill använda denna tjänst i dag får på grund av bolagisering, policyändring och GDPR godkänna att polisen får använda registret.
– Det är lite osäkert till vad ditt dna kan komma att användas i framtiden. Man måste tänka över sin integritet, säger Rikard Erlandsson som är bioinformatiker, doktor i medicinsk vetenskap och har sysslat med dna i 30 år. Han var med och startade den första institutionen för klinisk dna-sekvensering i Sverige 2013.
En oro som uttryckts är att företagen skulle kunna säljas vidare. Så läs allt det finstilta i villkoren innan du godkänner dem.
Det understryker en av Sveriges mest erfarna dna-släktforskare, Peter Sjölund:
– Man vet aldrig vad som händer i framtiden, om det skulle bli diktatur i det land där företaget ligger. Det gäller att läsa villkoren noggrant. En del av företagen har samarbete med läkemedelsindustrin, där avidentifierat dna används i forskning. Tycker man det är fel att bidra till deras vinster så ska man ju avstå. Men jag brukar säga att om du redan syns på Facebook, betalar med kreditkort och använder mobiltelefon så har du redan lämnat oerhört mycket information om dig själv och det innebär ingen större risk att göra ett dna-test.
Frivilligt inlämnat dna har redan testats i ett pilotprojekt hos polisen i Sverige som uppmärksammades i början av sommaren. Brottsutredare fick hjälp av just Peter Sjölund, för att lösa dubbelmordet i Linköping som skedde 2004. Med hjälp av små bitar av gemensamt dna lades pusselbitarna i rätt släktled genom
sekler för att komma fram till lösningen.
Det är också på samma vis spårande för privat dna-släktforskning går till. Men kan man hitta släktingar 500 år tillbaka i tiden med hjälp av sitt dna och en släktforskningstjänst?
– Det kan de inte utlova. Då måste också andra släktingar till dig, både nära och längre bort, ha släktforskat och skickat in sitt dna och för att komma riktigt långt tillbaka i tiden måste också fyr- och femmänningar ha gjort det, säger Rikard Erlandsson som är kritisk till de kommer
siella dna-tjänsterna.
Men om de
har gjort det kan man stegvis, om alla har god nivå på sin släktforskning och har hittat varandra via gemensamt dna, ta sig längre tillbaka än de skriftliga källorna.
– Ett dna-test kan ge många spännande upptäckter och kontakter med släktingar du inte visste du hade. Det du kan göra är att kolla din antavla och se om den stämmer med andra som har samma anor som du. När källorna börjar ta slut på 1500-talet kan man ta sig bakåt i tiden genom att två män har samma far, eller att två kvinnor har samma mor. Då kan du spåra dina rötter flera tusen år tillbaka med hjälp av dna, säger Peter Sjölund.
Men att tjänsterna kan hjälpa mig att hitta mitt etniska ursprung långt tillbaka i tiden är överdrivet, anser
båda, i alla fall när det gäller vilka länder det handlar om.
– Med stor marginal.
Låt säga att 500 år handlar om 15 generationer och ditt dna innehåller dna från endast några enstaka procent av förfäderna 15 generationer tillbaka, så det går i stora drag, säger Rikard Erlandsson.
Och Peter Sjölund:
– Företagen kan inte ge dig en karta över ditt ursprung som de påstår. 30 procents etnicitet kan lika gärna vara noll, eftersom man jämför ditt dna med nu levande människor. På kontinentnivå, ja, där kan man se skillnader, men på enskilda länder är det för stora felmarginaler.
Tidningen Pc för alla, som tidigare gjort en jämförelse av det etniska resultatet, mellan samma fyra kommersiella dna-företag som ingår i vår guide, kunde just visa på att det rådde stor osäkerhet. Svaren skiljde sig åt för samma testperson och det geografiska ursprunget blev olika. Tjänsterna fick ändå överlag höga betyg, fyra av fem möjliga till alla utom 23andme som hamnade snäppet under.
Delar man dna med en annan person så är man släkt, men enbart det säger inget om det exakta släktskapet.
Du ärver hälften av ditt dna från din far och andra halvan från din mor. Samma sak för dem och alla dina förfäder. Det är en slump vilka delar vi delar med dem genom överkorsningar på flertalet av kromosomerna. Och slumpen har upprepat sig genom historien. Ju längre tillbaka i släktleden, desto mindre dna har de lämnat till dig.
– Tio generationer tillbaka innebär 1 024 människor som du är släkt med i rakt nedstigande led av vilka du kanske ärver dna från ungefär en fjärdedel.
Från tre fjärdedelar har du inte ärvt något dna, säger Rikard Erlandsson.
Han tillägger att 1 024 individer tio generationer tillbaka gäller om vi inte har några anförluster i våra antavlor; alla förfäder måste vara obesläktade. Om det förekommer kusingiften eller femmänningar som fått barn ihop minskar antalet individer tio generationer bakåt.
Några har då en större sannolikhet att lämna dna till dig, men en större sannolikhet betyder inte att de måste ha gjort det.
Kromosomerna blir blandade, mer eller mindre utifrån hur långa de är. En kort kromosom kan du ha fått ärva i dess helhet av en person, exempelvis av din mormor.
– Men de längre kromosomerna blandas genom överkorsningar hos dina föräldrar. Det gör att den kromosom 1 som du ärvt från din far kan bestå av en bit från din farmor och en annan bit från din farfar, säger Rikard Erlandsson.
Ett autosomalt test tittar på de 22 kromosomparen, som inte är X eller Y-kromosom som avgör ditt kön.
– Släkt på mödernet går att följa åtminstone 200 000 år tillbaka, eftersom det inte sker några så kallade överkorsningar på vårt mitokondrie-dna som är en hel kromosom. Det sker kontinuerligt olika mutationer på mitokondriekromosomen som gör att vi kan följa släktleden bakåt i tiden. Vi kan också följa hur mänskligheten rört sig ut från Afrika genom att följa dessa mutationer. Äldre mutationer hittar vi hos människor från ett större geografiskt område än yngre mutationer, förklarar Rikard Erlandsson.
För att följa släktleden bakåt på fädernet används på samma sätt Y-kromosomen som ärvs från fäder till söner. På Y-kromosomen sker inte heller överkorsningar.
Afrika är människans
ursprungskontinent, vilket vetenskapsjournalisten och författaren Karin Bojs har beskrivit i boken Min europeiska familj – de senaste 54 000 åren, där hon knyter ihop dna-trådarna och visar hur Europa fick sin befolkning ända sedan de första jägarna kom från Afrika.
Oavsett hur långt du kan nå de senaste 500 åren krävs egna efterforskningar för att bekräfta släktskapen från dna-resultatet. Här gäller det att också ta hänsyn till dem som inte vill vara med i ditt släktträd. My Heritage kräver att man måste ha tillstånd från levande släktingar för att få ladda upp information om dem på släktwebbplatsen. Tänk också på att du utifrån det som du tror är rätt kan visa sig vara fel; dna-spårningen kan visa på biologiska okända släktband.
För att sedan få möjliga matchningar på en dna-tjänst måste alltså både du och dina ”dna-kusiner” ha släktforskat och dessutom ha lagt upp den informationen i sina släktträd. När deras och ditt träd innehåller samma släktingar får du träffar.
Källor som släktforskare kan söka i är bland andra födelse- och dopböcker, lysnings- och vigselböcker, död- och begravningsböcker, husförhörslängder, församlingsböcker och bouppteckningar. Arkivdigital.se, som samarbetar med bland andra My Heritage, har samlat mycket släktforskningsmaterial som du kommer åt via ett abonnemang. Där är alla kyrkböcker prydligt avfotograferade i färg. Duger svartvitt finns de gratis på Riksarkivet.
Upptäckte själv att det är lite som att vara ett barn på julafton när matchningarna i andras släktträd dök upp och den omedelbara ingivelsen var att lägga till dessa, ibland avlägsna släktingar, också i mitt släktträd. Och så gjorde jag det. Snart fick jag mejl från My Heritage om ”konsekvensproblem” på grund av felaktiga uppgifter bland dessa, som att någon dött före sitt födelsedatum och att någon gifte sig som fyraåring och andra orimliga uppgifter, som andra användare hade angett.
Min äldsta släkting
i rakt nedstigande led som jag fått via en matchning från en annan persons släktforskning har min väninna inte hunnit verifiera ännu. Han är född på 1740-talet. Kanske kan mitt släktträd få rötter några hundra år till via matchningar och kyrkböcker, sedan krävs ett mer avancerat test, för mig som kvinna på mitokondrie-dna som kan spåras bakåt i tusentals generationer.
När resultatet från det autosomala dna-testet kom med närmare niotusen dna-matchningar blev jag överväldigad och visste inte riktigt vad jag skulle göra med all information. Det är mest kul att veta var mina avlägsna släktingar håller hus. Dock är nästan alla kategoriserade med låg eller medelhög nivå på säkerheten, det vill säga utifrån ett lågt antal av gemensamma dna-segment, men väldigt många som faktiskt är släkt. Dock kan det stå att samma person kan vara allt från brylling till sexmänning.
Elva ingår i min storfamilj, varav en är en riktig kusin som också testat sig, de andra kusinbarn och sysslingar. Vi två som är riktiga kusiner har ett största gemensamt dna-segment på 95,1 centimorgan, cm, som är den måttenhet som används för att mäta släktskap mellan två individer. Ju fler centimorgan två individer delar, desto närmare släkt är de.
Kartan jag får
visar att 92,6 procent av mitt etniska ursprung hör hemma i Skandinavien, 3,9 i Baltikum och 3,5 i Syditalien och Grekland. Enligt experterna är bara det första säkert.
Och jag har nu levande ”dna-kusiner” spridda över hela klotet. Egentligen är man ju släkt med hela världen.
– Alla som har anor från Europa några generationer tillbaka kommer att vara släkt med varandra. Det innebär att om vi följer släktleden tillbaka till 1300-talet så kommer två i dag levande personer att vara ättlingar till minst en gemensam förfader och oftast betydligt fler än en, förklarar Rikard Erlandsson.
Min storfamilj, liksom de flesta ”dna-kusiner”, håller till i Sverige, på andra plats kommer USA, vilket inte är konstigt med tanke på den stora emigrantvågen. Sedan Norge, Finland, Danmark och Storbritannien.
Nio dna-matchningar av släktingar på Grönland överraskar mest. Kanske kan det bli ett resmål i framtiden, nu när fantasin fått ännu mer näring.
” Släkt på mödernet går att följa åtminstone 200 000 år tillbaka, eftersom det inte sker några så kallade överkorsningar på vårt mitokondrie-dna
Rikard Erlandsson