Dennis ska tillbaka trots sju år av skador
Det är två år sedan som han spelade sin senaste match. Men trots otaliga operationer, den sista en brosktransplantation, och skadeproblem mer eller mindre sedan sju år tillbaka är HK Drotts vänstersexa Dennis Suoraniemi fast besluten att komma tillbaka ti
Sport: Senast gjorde han en brosktransplantation. Det är bara en av alla skador under de sju senaste åren. Men drottaren Dennis Suoraniemis mål står fast: Att få spela handboll igen.
– Drömmen är att kunna spela handboll igen, men det får ta den tid det tar. För det viktigaste är för mig är att kunna leka med min dotter Nova och jobba utan att alltid ha ont, säger Dennis.
Den senaste operationen gjordes den 1 oktober. Då planterades friskt brosk in i knäet som hade odlats i labb på Sahlgrenska i Göteborg efter att i januari genom en titthålsoperation hade plockats ut från hans knä.
– Och sedan dess har jag gått omkring med en ortos fram till nu, säger han och avser den nyss borttagna spjälningen runt benet.
Egentligen skulle den sistnämnda operationen ha gjorts redan i mars. Men det var då som coronapandemin slog till med full kraft, stannade världen och stoppade alla sådana typer av operationer.
I stället fick Dennis se den andra sidan av covid-19 eftersom han är – sjuksköterska.
– Även om jag fick jobba kvar på ortopeden så kände ju vi av det. Dels med arbete varannan helg, dels genom att många av läkarna istället flyttades över till epidemiavdelningen. Så det är verkligen något att ta på allvar.
Men sedan den senaste operationen är han sjukskriven och ska så vara fram till januari nästa år då han ska börja arbeta halvtid.
Egentligen började allt redan 2013. Dennis var, med Drottikonen Tommy som pappa, uppfödd med handboll och hade via HBP:S ungdomslag fått vittring på HK Drotts A-lag efter att ha fått träna med gänget, där Tommy då också var assisterande tränare.
Men vid en kontring i en match med Team Drott landade han på knäet och kände direkt att något var fel. Bakre korsbandet var av.
– Fast det opererar man inte till skillnad mot det främre. Så i stället fick jag gå omkring med en ortos i tre månader från ljumsken ner till foten. Det var riktigt otympligt och jobbigt, speciellt som jag tog studenten det året. Så på balen fick jag ha den utanpå byxorna som en Terminator... minns Dennis.
Men efter rehabträning var han i oktober tillbaka och gjorde comeback på sin födelsedag den 15 oktober.
Då började han i stället få andra problem, där en mindre operation på grund av en benhinneinflammation, tvingade honom till ett nytt uppehåll.
– Jag kunde spela, men det blev inte bra eftersom jag fortfarande hade ont, berättar Dennis.
Därför tog han, i samband med att han 2015 hamnade utanför A-truppen, det tunga beslutet att lägga av med handbollen, bara 20 år ung.
Det höll i två år. Under tiden började han i stället spela fotboll i division 6-laget Lidhult.
– Jag saknade sammanhållningen, lagandan och allt runt omkring så fruktansvärt.
” Drömmen är att kunna spela handboll igen. Men det viktigaste är att kunna leka med min dotter Nova och jobba utan att alltid ha ont.
Dennis Suoraniemi
Så när den nya tränarkonstellationen Michael Mattsson, Jesper Adolfsson, Per-erik ”Perka” Pettersson och Markus Bartholdsson inför 2017 hörde av sig:
– Blev svaret ja direkt! skrattar Dennis som då hunnit bli 26 år.
Drott hade åkt ur Allsvenskan och nästan alla spelare hade lämnat. Det var en turbulent tid i klubben som fortsatte med att laget också ramlade ner i tvåan.
Då kom vändningen.
– Det var bara jag och några spelare kvar. Och då flyttades -01-kullen upp och sedan dess har det bara burit uppåt så det är kul att ha fått följa med på resan, säger Dennis.
Följa – inte spela. För fem omgångar in i serien, mot Flottan Karlskrona, det var slutspelat för Suoraniemi. Igen.
– Jag hade värmt upp och satt och drack vatten och skulle bara ta en löpning tvärs över planen för att komma i gång. Då kände jag att det klickade till i knäet. Men med allt adrenalin i kroppen spelade jag matchen så det var först efteråt som det började göra ont. På kvällen stelnade det till och morgonen därpå kunde jag inte gå.
En undersökning av läkaren och tilllika Drottordföranden Björn Kullenberg samt en magnetröntgen senare kom diagnosen: Två stora broskskador i knäet, en centralt och en på utsidan.
Ny behandling, denna gång så kallad benmärgsstimulering i februari 2019. Och ny rehab.
Men i slutet av året insåg man att det inte hade haft någon verkan, ”det är ju en så diffus skada”, och i stället tog man kontakt med Mats Brickberg i Kungsbacka, specialist på broskskador.
Och på den vägen är det.
Men har du aldrig funderat på att ge upp?
– Om jag säger så här; Utan mina sjukgymnaster Markus (Bartholdsson) och Calle (Hultefors) vet jag inte om jag hade suttit här nu i tron att jag kan komma tillbaka. Då hade jag nog inte orkat köra på för de har verkligen peppat mig.
Mitt i eländet har mycket positivt också hänt i Dennis liv. Han har blivit färdig med sin utbildning, fått jobb och inte minst – blivit stolt pappa till dottern Nova som han har ihop med sambon Cissi Patriksson som spelar i damlaget.
Och handbollen har han aldrig släppt. I stället har han hjälpt till och stöttat vid sidan av planen.
– Det är inte många matcher som jag har eller kommer att missa. Om det inte kolliderar med Cissi matcher, förstås. För har man varit med på hela resan med det här goa gänget vill man fortsätta.
– Sedan är det väl inte omöjligt att jag någon gång i framtiden blir ledare, precis som pappa. Om det sedan är för Novas lag eller något annat återstår att se.
– Men nu vill jag först kunna spela handboll igen.