Blomqvist byggde ett vinnarlag ur spillrorna
Halmias damtränare, Peter Blomqvist, är Hp-sportens mottagare av Lilla Dribblern som årets tränare 2020. Till vardags jobbar Blomqvist med att lyfta fram allt positivt hos barn med psykisk ohälsa och de knepen har han tagit med sig in i tränarjobbet när h
Till vardags jobbar Peter Blomqvist med barn som lider av psykisk ohälsa. Därifrån har han tagit med sig mycket in i sitt fotbollsledarskap. Nu blir Halmiatränaren årets första vinnare av Lilla Dribblern.
Peter Blomqvist kom till Halmia 2018. Då låg damlaget i spillror och Peter fick bygga upp laget från grunden igen.
– Det var egentligen bara spillror kvar av laget. Det var knappt några som ville vara kvar i föreningen av olika anledningar, säger Lilla Dribblern-vinnaren och fortsätter:
– Vi fick gå till botten med vad som var fel och varför det var så stor omsättning på spelare varje år.
Svaren han fick gjorde att han fick fundera på vad som egentligen var viktigt med fotbollen.
– Är det en massa regler och strukturer runt omkring planen eller ska vi lägga fokus på det som vi faktiskt gör ute på planen? Vi valde att lägga väldigt mycket fokus på planen och tydligheten hur vi spelar fotboll. Allt runt omkring fick alla vara delaktiga i, säger Peter.
Det resulterade i en grupp som tycker att det är roligt att spela fotboll igen och som 2020 blev det bäst placerade laget i distriktet (utöver HBK:S herrar), tvåa i division 1 mellersta Götaland.
– Vi räckte inte riktigt hela vägen denna säsong men på många sätt har det varit vår säsong ändå. Vi har fått mycket cred för vårt sätt att spela fotboll och vi har många tjejer som vill vara hos oss för att de mår bra här, säger Peter och fortsätter:
– Vi har spelat en underhållande fotboll där det inte bara handlar om det taktiska och det tekniska. I grund och botten handlar det egentligen om att inte vara stressad i denna miljö utan vara lugna och fina och det har vi lyckats med. Det där måste du utveckla.
– Vi ger aldrig spelarna dåligt samvete. Behöver man vara hemma och plugga en kväll, då ska man vara hemma och plugga. Vi sätter inga regler som inte tjejerna själva är med och bestämmer. Man måste tro på deras mänskliga värde. Det blir inte böter om man kommer för sent, man blir aldrig utskälld. Gör man ett misstag så är det okej, vi ska aldrig ge någon dåligt samvete.
” Jag tycker att det är viktigare vad vi kan göra med bollen än hur snabbt vi springer en kilometer.
Halmiatränaren har tagit med sig mycket från sitt jobb in i damlaget.
– I min profession som lärare, jag jobbar med barn med psykisk ohälsa, så är bemötande otroligt viktigt. Att kunna läsa av stressignaler och arbeta med stressreducering och lyfta fram rätt personligheter i gruppen som kan hjälpa till med detta, säger han och fortsätter:
– Teamet runt omkring mig i laget har fattat detta och tjejerna också. Att vara huvudtränare i Hal
mia dam i år har varit relativt enkelt och det är många som har varit med och bidragit till det, både spelare och teamet runt omkring och även föreningen som tror mycket på damverksamheten.
Du har gått från herr- och ungdomsfotboll till att träna ett damlag. Hur har det varit?
– Det har varit kontraster, men jag ser bara fördelar med det. I herrfotbollen är det mycket testosteron, gap och skrik, medan det i damfotbollen är mycket fler leenden. När jag klev in 2018 passade det mig alldeles utmärkt att få lite mer positiva upplevelser, säger Peter.
– I damfotbollen handlar väldigt mycket om fysiken, man ska vara stark och snabb och allt det där. Jag har vänt upp och ner på det helt och hållet och vi har ingen fysträning över huvud taget. Vi spelar bara fotboll. Det finns de som tycker att det är otroligt att vi ändå kan springa så mycket som vi gör på matcherna. Vi har bra fart på spelet och motivationen är väldigt hög.
Ingen fysträning alls...?
– Jag tycker att det är viktigare vad vi kan göra med bollen än hur snabbt vi springer en kilometer. Hur man tänker i vissa situationer är viktigare än hur hårt du tacklar. De bitarna har vi lagt helt åt sidan, säger Peter.
– Vi gör väldigt få saker på träningarna i stället. Vi gör, i princip, samma saker varje gång. Större delen av träningen så spelar vi fotboll. Tränar vi en och en halv timme så spelar vi i en timme. Vi håller inte på med en massa annat, det ska vara fart och aktion i allt vi gör.
Hur känns det att ha blivit utsedd till årets tränare?
– Det känns bra. Men jag vill inte ställa mig upp och säga att jag är årets tränare. Jag är inte ensam och det är många som har hjälpt mig att få detta pris, säger Peter och syftar till Eva Persson, Martin Johansson och Åsa Johnsson Stierna i ledarstaben samt spelarna i damlaget.
Var ska du ställa priset?
– Jag kanske skulle ha det här i omklädningsrummet och dela det med alla, funderar Peter.
– Vi får se var det hamnar. Kanske i vårt nya biorum i det nya huset vi ska flytta till. Den får kanske stå där i stället för en Oscarsstatyett.