Stina Dabrowski: ”Jag var ett åskmoln före sändning”
Många förknippar nog Stina Dabrowski med de spännande tv-intervjuer hon brukade göra med kändisar från hela världen. I dag saknar hon ingenting av det där. Som pensionär tar hon igen vad hon missade under de hektiska åren.
Stina Dabrowski var 13 år gammal när hon som praktikant på Tco-tidningen fick skriva en egen kolumn med rubriken ”Att vara journalist”.
”Som journalist har man ett mycket intressant och omväxlande arbete. Man har mycket stor möjlighet att se stora delar av världen och framför allt får man träffa mycket människor.”
– Helt otroligt så rätt jag skulle få! säger hon i dag.
Efter några jobb på tidningar och på Sveriges Radio fick hon chansen att programleda det nya underhållningsprogrammet ”Nöjesmaskinen” 1982 tillsammans med Sven Melander. Det blev inledningen på en intensiv karriär.
Stina Dabrowski intervjuade världskändisar, både i direktsändning från tv-studion och i bandade reportage från djungler och öknar. Hon träffade Dalai Lama, Nelson Mandela, Margaret
Thatcher, Madonna, Leonard Cohen, Muammar Khadaffi. Att räkna upp alla skulle nog kräva hela den här artikelns utrymme.
Hur fick du dem att ställa upp?
– Hårt och enträget arbete. Och att jag inte gav upp.
De senaste fem åren har dock varit en mycket annorlunda fas i Stina Dabrowskis liv. Hon har blivit pensionär, och det är det underbaraste hon har varit med om.
– Jag får syn på saker, hör saker. Det är som att leva i total närvaro. Mindfulness heter det väl, även om jag inte står ut med det ordet. Jag tror aldrig jag var närvarande tidigare utan alltid på väg.
Förr visste hon knappt vilken årstid det var eller hur träd och blommor såg ut. Nu är hon ute i skogen nästan varje dag, påtar i trädgården, går ut med hunden Sally, passar barnbarn, bakar surdegsbröd och sådant hon ville göra som småbarnsmamma men aldrig hann eller tillät sig.
Relationen med maken Kjell har också vunnit på att båda är pensionärer.
– Vi var ganska koleriska med varandra förut och kunde rusa iväg eller till och med separera i ren ilska över någon bagatell. Nu lugnar vi ned oss och säger förlåt. Det tog typ 40 år att lära sig.
När pensionen närmade sig var det många som sa att hon inte skulle kunna vara utan de där ständiga kickarna som intervjuerna innebar. Men visst kunde hon det. Kickarna var förenade med stor anspänning och prestationsångest och hon saknar inget av det.
Hade Stina Dabrowski anat allt detta skulle hon ha gått i pension långt tidigare.
– Min man brukar säga till folk: ni skulle sett hur hon var förut.
Hur var du förut?
– Pressad, nervös, spänd. Jag har alltid avundats de som är som cirkushästar, som älskar att gå in i studion. För mig var det inte så. Jag var ett åskmoln före sändning.
Tv-tittarna såg knappast den sidan av Stina Dabrowski, för när intervjun väl började lugnade hon ned sig och var helt fokuserad.
I dag är det framför allt barnbarnen som ger henne den där totala närvaron. Tack vare att både hon och övriga familjemedlemmar har antikroppar mot coronaviruset umgås de obehindrat. När barnbarnen är på besök, och det är de ofta, landar hon i sig själv och lever det inrutade liv med fasta rutiner och matvanor hon inte hade tidigare.
–Jag är mer närvarande med dem än jag var med
mina barn. Som ung ska man manifestera sig i världen, göra avtryck. Sedan kommer barnen som kräver något helt annat av en. Jag ville nog alltid vara hemmafru men kunde inte, jag var för rastlös och hade för mycket äventyrsgener.
Vad ser du fram emot härnäst i livet?
– Egentligen inte någonting, jag är så jäkla nöjd med hur det är. Jag lever i nuet, för jag är medveten om att i morgon kan jag få en stroke eller så kan demensen slå till. Nuet har blivit så starkt för mig, det är som en Lsd-tripp, säger hon och skrattar.
Just då signalerar hennes mobil att det har kommit ett sms.
– Nu ska vi se. ”Hej mormor. Får jag sova hos dig på fredag? Och nästa gång Sally behöver passas vill jag jättegärna.” Och så en massa hjärtan och tassar. Förstår du hur lycklig man blir?