Halmstad kan inte offra skog för att bli fler

Halmstad har stora planer på att växa. Tanken är att kunna vara 150 000 personer 2050. En del bra saker och tänk, men också en del katastrofdåliga. Saker som gör Halmstad till något sämre – både kortsiktigt och mer permanent. Det gäller många aspekter, till exempel infrastruktur, klimataspekter, fauna, möjlighet till naturupplevelser, sätt att resa, integration, utveckling av arbetsmarknad med mera

Det finns flera saker där man helt enkelt tänkt totalt bakvänt. Ett exempel är Eketångaskogen.

Planen som ligger är att jämna hälften av denna fantastiska skog med marken till förmån för bostäder. Eketångaskogen är en av de två enda lite större sammanhängande grönytor som alls finns i Halmstad, tillsammans med Galgberget.

Inget av områdena är endast ett särintresse för boende nära, utan ger ett värde för stans alla invånare. Galgberget påverkas i nuläget inte av planerna. Men Eketångaskogens tänkta öde gör mig på riktigt förfärad!

Lättillgängliga grönområden dit invånare kan ta sig med såväl cykel som kollektivtrafik borde ses som ett självklart värde att bevara. Och om inte annat, att oavsett var i stan man bor kunna ta sig till skog för såväl promenader, friluftsliv, träning eller bara lugn och ro ökar ju stans attraktivitet för de man har tänkt sig ska vilja flytta in.

Dessutom, såväl forskning som folk i allmänhet ser, förstår och på djupet inser mer och mer vikten av vistelse i skog och natur. Där tror jag även att pandemin gett en rejäl skjuts i rätt riktning. Bara en sådan sak som att stormköket blev årets julklapp!

Att då lägga en plan som permanent tar bort hälften av en av de två viktigaste områdena för just detta i stan känns verkligen orimligt. Jag förstår inte alls hur man har tänkt!