Tre män slåss om att fåersätta Merkel
Medan världen är upptagen av de senaste turerna kring Donald Trump pågår ett val som kan påverka oss svenskar mer än frågan om vem som styr i Washington. Ledarstriden i tyska CDU står mellan tre män som alla försöker sälja in sig själva som både landsfäder och förnyare – en grannlaga uppgift i svallvågorna efter den politiska giganten Merkel.
Några regelrätta debatter har det inte blivit under den utdragna kampen om ledarposten i Europas kanske mäktigaste politiska parti. De tre männen som slåss om att ta över tyska Kristdemokraterna (CDU) är alla medelålders jurister från Nordrhein-westfalen – men med viktiga skillnader i synen på vägen framåt. Stämningen har ändå varit småputtrig under de två direktsända samtalsrundorna, trots anklagelser i pressen från en av kandidaterna om ett fientligt partietablissemang och kartellbildning från de medtävlande.
Den nuvarande ordföranden Annegret Kramp-karrenbauer sågs tidigare som en naturlig tronföljare till Angela Merkel, som meddelade sin avgång från ordförandeposten 2018 men sitter kvar som förbundskansler. Efter ett turbulent drygt år i toppen tvingades ”AKK” erkänna sig oförmögen att leda partiet och utlysa ett nytt ledarval.
Sedan kom pandemin, som har skjutit upp partistämman flera gånger, och när 1 001 delegater under fredagen och lördagen sammanträder för att välja sin nya ledare sker det för första gången i digital form. Medan ministerpresidenten i Nordrhein-westfalen Armin Laschet och utrikespolitikern Norbert Röttgen båda profilerar sig som mittenmän i Merkels anda, vill Friedrich Merz se en konservativ nystart för CDU. Den tidigare gruppledaren Merz, som i början av 2000-talet manövrerades ut av Mer
kel och sedan dess gjort karriär i näringslivet, tillskrivs än i dag revanschlusta mot den snart avgående kanslern.
Han är också den som tydligast sticker ut både vad gäller sakfrågor och stil, enligt Wolfgang Schroeder, professor i statsvetenskap på universitetet i Kassel.
– Merz företräder ett liberalkonservativt koncept, som ska vinna tillbaka väljare från (liberala) FDP och (främlingsfientliga) AFD. Om han väljs skulle det leda till starkare polarisering i den politiska mitten, i stället för som nu, med en stark konsensus i mitten och polarisering mot ytterkanterna, säger han.
Laschet, som styr en delstat med nästan dubbelt så många invånare som hela Sverige, har regeringserfarenhet i bagaget, och säljer gärna in sig själv som en valvinnare. Inom partiorganisationen är stödet för ministerpresidenten stort, medan de vanliga väljarna har strömmat till först på senare tid, i takt med att Merz tappat i popularitet.
Förklaringen till den förändrade spelplanen är dels ett antal medieuttalanden från Merz som stärkt bilden av honom som en smula inbilsk, bland annat påståendet att partietablissemanget svurit sig samman för att hålla honom borta från makten.
–Många av Merz anhängare anser att han inte har levererat. Laschet, däremot, leder ett viktigt förbundsland och har en väldigt stabil regeringsposition, säger Schroeder.
Röttgen förde länge en tynande tillvaro i opinionsmätningarna bland Cdu-väljare, men har på senare tid seglat upp jämsides med Laschet, hack i häl på Merz.
Han har framför allt två äss i rockärmen – dels sin vurm för mer mångfald, fler kvinnor och unga i partiet, dels sitt mångåriga engagemang för en koalition med
De gröna, som ter sig som ett allt mer sannolikt alternativ efter förbundsdagsvalet i höst.
Den som vinner kan inte räkna med någon smekmånad. Med bara åtta månader kvar till valet är det hög tid för CDU och dess bayerska systerparti CSU att börja diskutera sin gemensamma kanslerkandidat.
Utöver den omtyckte Csu-ledaren Markus Söder, vars stöd både bland kristdemokrater och den tyska allmänheten är mycket högre än vad som är fallet för någon av de tre Cdu-kandidaterna, hägrar även hälsoministern Jens Spahn som en ”mörk häst”.
I slutändan kommer partiledningarna i Berlin och München lägga stoltheten åt sidan och välja den kandidat som rent krasst ser ut att ha störst chanser att vinna, tror Uwe Jun, professor i statsvetenskap vid universitetet i Trier.
Åtminstone om vinnaren inte heter Friedrich Merz.
– För Merz skulle det här vara den stora chansen. Han har ingen annan upphöjd position att falla tillbaka på. Så samtalen mellan Merz och Söder vore de svåraste, vilket gör honom till det mest riskabla valet, säger han.
Delegaternas omröstning sker vid lunchtid i dag, i två omgångar såvida ingen av kandidaterna får egen majoritet.