De bästa feelgoodböckerna för ett nytt år
2020 var för många knappast det bästa året. Men feelgood-utgivningen levererar ändå. Tidningens kritiker Maria Näslund har gått igenom de bästa feelgood-romanerna just nu.
”Bara på besök” Beth O’leary, Printz Översättning: Helen Ljungmark
Beth O’leary vet hur man skapar de rätta förutsättningarna för en humoristisk feelgood. I hennes förra roman, ”Sambo på försök”, var det två unga människor som delade lägenhet med varsitt skift och utan att någonsin träffas. Kommunikation enbart via lappar och mystiska spår byggde upp spänning och skapade skämskuddescener.
I ”Bara på besök” beordras 30-åriga Leena att ta semester och vila ut, så hon reser till sin 79-åriga mormor Eileen som nyss blivit lämnad av maken. Medan Leena inser att lantluften (och kanske en charmig granne) gör henne gott är Eileen rastlös och redo för äventyr. Alltså byter de plats; Eileen drar till London för att dejta roligare gubbar och uppleva storstad, samtidigt som Leena stannar i Yorkshire för att ta hand om Eileens alla pensionärsuppdrag.
Det är ett perfekt upplägg för pinsamma situationer och ödesdigra missförstånd i sann Bridget Jones-anda. Leena hinner knappt landa innan hon inser att Eileens åtaganden i det lilla samhället är ganska många. I London får istället hennes mormor upptäcka att man inte har så bra koll på sina grannar – men det kan man ju alltid ändra på. Snart åttioåriga Eileens energi skulle för övrigt kunna säljas på burk; det är Tinder, grannsamverkan och festarrangemang på löpande band.
Leenas komplicerade relation med mamman står för svärtan i berättelsen. Efter ett dödsfall i familjen har de två knappt kunnat prata med varandra, men när Leena tar sin mormors plats måste de konfrontera sina känslor.
”Klubben för lyckliga slut” Caroline Säfstrand, Forum
Cecilia är olycklig änka med två vuxna barn som flyttat hemifrån. Hon bor kvar i det stora huset och försöker upprätthålla en leende fasad, samtidigt som sorgen äter upp henne. Kontakten med systern Michelle är bruten sedan flera år, men när systerns make ringer och ber Cecilia ta hand om lillasystern som brutit samman ställer hon motvilligt upp. Slumpen styr systrarna till en kurs i skrivterapi, ”Klubben för lyckliga slut”, där de träffar två andra vilsna själar och en kursledare som kanske också behöver sitt sammanhang.
Man känner igen Caroline Säfstrand; att föra samman människor med helt olika bagage och låta personerna utvecklas i umgänget med varandra är hennes specialgren. I ”Villa Havsbris” som kom förra året var upplägget liknande, dock med ett pensionat med renoveringsbehov som sammanförande länk. Här är det kursledaren Sam som ser till att Lisbeth, 61, vågar släppa fram sina drömmar som hennes pensionerade make inte har en aning om. Småbarnsmamman Ivy har en helt annan livssituation, men de båda kvinnorna hittar varandra på ett djupare plan. Cecilia och Michelle framställs som varandras totala motsatser, tills man skrapar på ytan och det börjar hända saker i Cecilias perfekta hem.
Redan titeln säger något om vart vi är på väg, men det är inget avslöjande som stör. Säfstrand låter de olika personerna ta sin plats i berättelsen och snart hejar man på Lisbeth när hon kastar den grå koftan och håller tummarna för att Cecilia ska våga släppa fram sina känslor.
”I krigets skugga” Lizzie Page, Printz Översättning: Helen Ljungmark
Den historiska romanen gör sig inte sällan bra för en romantisk berättelse och brittiska Lizzie Page har skrivit flera. ”I krigets skugga” är den första som ges ut på svenska och den utspelar sig egentligen under båda världskrigen även om det är det senare som är utgångspunkten.
Vi möter Vivienne som tillsammans med sin make Edmund får ta emot ett evakueringsbarn från London när kriget brutit ut 1939. I tillbakablickar till första världskriget får vi ledtrådar som förklarar Viviennes
tillvaro och den uppenbart kyliga relationen till maken. Nu är hon snart 50, barnlös och inte särskilt lycklig men när sjuåriga Pearl flyttar in förändras det mesta – fram till dagen då flickan ska åka tillbaka till sin mamma och småsyskon.
Som i många andra feelgoodböcker får man ta en hel del inte så sannolika sammanträffanden för att få ihop historien, men det är också en finurlig och framförallt romantisk intrig. Det visar sig att Viviennes väg till äktenskapet med Edmund inte var självklar och att händelser under första världskriget påverkar henne än i dag.
Page skriver med lätt hand och lyckas balansera romantiken med en uppfriskande svart humor i sina formuleringar. Särskilt Viviennes tankar kring maken, grannfrun och andra hon möter är underhållande i sin uppriktighet. Det är inte särskilt svårt att räkna ut hur det ska gå, men vägen dit är desto mer oförutsägbar och därför också spännande. Här fattas inga feelgoodingredienser och vi lär nog snart höra mer från Page på svenska.
”Små glädjeämnen” Clare Chambers, Sekwa Översättning: Matilda Södergran
Det är möjligt att denna roman inte uppfyller alla kriterier (vilka de nu är) för en feelgood, men den har absolut tillräckligt många sådana inslag för att platsa här. Det är 1957 och i en mindre ort utanför London bor den snart 40-åriga Jean med sin mamma som behöver daglig hjälp.
Jean arbetar som reporter på lokaltidningen där hon mest får skriva husmorsknep och recept – tills en dag när man får ett ganska häpnadsväckande nyhetstips. En kvinna påstår sig ha varit med om en jungfrufödsel; när hon födde sin dotter för tio år sedan hade hon enligt egen utsago inte ens kysst en man. Jean får förtroendet att intervjua kvinnan och blir under arbetets gång vän med familjen – och särskilt då maken.
Chambers bjuder på en smart intrig som avslöjar precis lagom mycket för att mysteriet ska hålla hela vägen. Att vi rör oss i slutet av femtiotalet och i en tid där DNA inte kan ge alla svar möjliggör också ett längre förlopp som fortfarande är trovärdigt trots en osannolik utgångspunkt.
Men även om utredningen kring
kvinnans historia driver berättelsen framåt så är det egentligen Jean och hennes tillvaro som är det mest intressanta. Hon lever sitt liv genom att jobba och ta hand om sin mamma, eftersom hennes syster flyttade och någon måste stanna kvar. Man anar en gnutta uppgivenhet, inte minst vad gäller frågan om att hitta en man, men egentligen ingen bitterhet. Hos Jean finns ett mörker, men också små glädjeämnen, en befriande humor och ett hopp om ett lyckligt slut.
”Paus i karriären”
Maria Parkhede, Lind & co
Omslaget till denna debutroman för tankarna till den växande subgenren julfeelgood – snötäckta granar, röda stugor och vantar kring en kopp varm choklad – men är egentligen en bild av lantligt vintermys. Historien börjar visserligen strax före jul, men snart är det nyårsafton och då förändras tillvaron för huvudpersonen Philippa och hennes tonåriga dotter Bianca som inte trivs i skolan.
Det är nämligen då den framgångsrika karriärkvinnan får nog av sin mansgris till chef och säger precis vad hon tycker om honom på en fest. Konsekvensen blir ett läge för paus och den tar mor och dotter i Philippas ärvda hus utanför Järvsö, där Bianca får ro och snabbt hittar nya vänner. För Philippa är det nya livet också välgörande, men snart måste hon försörja sig och då är det dags att åka tillbaka till Stockholm – eller?
Eftersom det här är en feelgood av typen stressad storstadsbo flyttar ut på landet så ingår självklart en trevlig och snygg granne som har god hand med djur (och tonårsdotter). Men Parkhede lyckas göra den ganska förutsägbara historien intressant; de trevande känslorna skildras varsamt och trots att man anar utgången är det svårt att lägga ifrån sig boken.
På samma vis har författaren känsla för tonårslivets tvära kast och den inte alltid okomplicerade relationen till föräldrarna. Biancas 15-åriga perspektiv är trovärdigt, liksom hennes mammas närhet till oro och känsla av att inte räcka till. De övertydliga kapitelrubrikerna hade vi däremot kunnat vara utan.