Joakim Broman: En dubblering av det svenska elbehovet är i praktiken redan intecknad.
Perspektivet i den svenska energidebatten måste skifta. Regeringen, partier och myndigheter måste sluta att utgå från att klimatomställningen bara leder till mindre ökningar av elbehovet.
HP Ledare 19/4. Säkerställ tillgången på fossilfri el till ett rimligt pris, skriver företrädare för branschorganisationen IKEM, Innovations- och kemiindustrierna i Sverige, i Dagens industri (7/4). Det senaste årets effektproblem i södra Sverige har gjort avtryck hos industriföretagen, som varnar för att investeringar riskerar att flytta utomlands.
Det är en viktig poäng i sig, men den utgör också en ingång till en större diskussion om vad klimatomställningen egentligen innebär. Att den lär kräva mer fossilfri el är känt sedan länge, men allt mer tyder på att omfattningen underskattats – rejält.
Energimyndigheten antog exempelvis i en studie 2019 att elbehovet skulle öka med 20 TWH, från 140 terawattimmar per år till 160. Andra, som Energiföretagen, har uppskattat behovet till uppemot 200 TWH.
Det är en stor ökning. Ändå ser den inte ut att räcka till på långa vägar. Som industriföreträdarna skriver finns redan i dag planer på elektrifiering av industriella processer som kommer att dubbla eller tredubbla elkonsumtionen för vissa företag.
I andra delar av basindustrin finns liknande planer. Hybrit – LKAB, SSAB och Vattenfalls gemensamma satsning på fossilfritt stål – har fått konkurrens av en privat satsning med namn H2 Green Steel. Fullt utbyggda förväntas dessa fabriker konsumera nästan 30 TWH.
LKAB har samtidigt planer på produktion av fossilfri järnsvamp med ett elbehov på runt 50 TWH. Även om satsningarna delvis överlappar varandra är det enorma mängder fossilfri el som behöver produceras för att tillgodose företagen.
Då har vi inte ens börjat prata om transportsystemet. Att elektrifiera större delen av marktransporterna innebär ett ökat elbehov på runt 20 TWH. Att ersätta oljebaserade bränslen inom tung vägtrafik, flyg och sjöfart är dock inte så enkelt som att koppla in en elkontakt.
Biobränslen kan vara en brygga och ett komplement, men på längre sikt behöver vi troligen producera syntetiska bränslen, även kallade elektrobränslen, till dessa sektorer. De kan produceras av koldioxid och göras kemiskt identiska med fossila bränslen, vilket betyder att inga motorer eller annan infrastruktur behöver bytas ut för att åstadkomma klimatneutralitet.
Elektrobränslena skulle kunna göra såväl flyget som sjöfarten klimatneutrala. Baksidan är, inte helt oväntat, elbehovet. Produktionen av elektrobränslen kräver i sig stora mängder el, men när de dessutom ska ersätta bränslen som används brett i samhället är skalan jättelik.
Baserat på en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut skulle Sveriges elkonsumtion öka från 140 Twh/år till 370 TWH om hälften av de importerade fossila bränslena ersattes av elektrobränslen.
Exakt hur mycket el som behövs för att tillgodose industrisatsningarna, elbilarna, elektrobränslena och alla andra elkrävande saker vi kan tänkas uppfinna de kommande 20 åren är svårt att veta. Men en slutsats är enkel att dra: ett klimatneutralt välfärdssamhälle kommer att behöva en gigantisk fossilfri elproduktion.
En dubblering av det svenska elbehovet är i praktiken redan intecknad, men 300–400 TWH – någonstans runt en tredubbling av produktionen – är långt ifrån en omöjlighet. Svensk vindenergi har i ett scenario bedömt att behovet kan vara så stort som 500 TWH.
Därmed måste också perspektivet i den svenska energidebatten skifta. Regeringen, partier och myndigheter måste sluta att utgå från att klimatomställningen bara leder till mindre ökningar av elbehovet. Energiminister Anders Ygeman (S) uttryckte häromdagen (SR 14/4) att Sverige bör planera för en fördubblad elanvändning. Det är ett steg framåt.
Samtidigt uttrycker företrädare för Miljöpartiet att energianvändningen ska minska, och Ygemans fokus är snarare ökad överföringskapacitet än en större och mer pålitlig produktion. Utbyggda elnät behövs förstås också, men framför allt behövs en energipolitik som möjliggör en historisk utbyggnad av hela energisystemet. Vi behöver mer av alla fossilfria kraftslag, anläggningar för att tillverka vätgas och system för att fånga in koldioxid.
” Det är en stor ökning. Ändå ser den inte ut att räcka till på långa vägar.
Alternativet – att göra avkall antingen på klimatfrågan eller på industrins villkor, och därmed det svenska välståndet – är varken realistiskt eller accepterat av väljarna. Klimatomställningens ekvation är på många sätt enkel, men själva förutsättningen är stora mängder fossilfri el.