Hannes Sjöberg: Många är historierna om ungdomar där idrotten är den enda strukturen de har i sitt liv.
Pandemin har resulterat i att deltagandet i barn- och ungdomsidrott har minskat lavinartat. Det kommer att få konsekvenser om man inte börjar betala tillbaka idrottsskulden som uppstått.
HP Ledare 21/7: I dag tjuvstartar de olympiska spelen där vi kommer heja fram det svenska fotbollslandslaget när de på förmiddagen möter USA. Det finns få saker som väcker känslor på samma sätt som idrott gör. Det har inte minst tydliggjorts nu när supportrarna återigen har fått träda in på läktarna och sjunger sig hesa. Men idrotten betyder inte bara mycket för oss supportrar. Den är en väldigt central del av livet för hundratusentals ungdomar. Barn och ungdomar som lägger stor del av sin lediga tid i inomhushallar, i badbassänger och på gräsplaner. Som med allt annat har även ungdomsidrotten påverkats av pandemin. Enligt Riksidrottsförbundet har antalet deltagartillfällen för barn- och ungdomsidrotten totalt sett sjunkit med 10,6 procent under 2020.
Vissa idrotter har påverkats mer av pandemin än andra. Fotbollen har exempelvis inte påverkats särskilt mycket alls, deltagandet i handbollen har däremot sjunkit med drygt 20 procent. I flera kampsporter har deltagandet sjunkit med drygt 35 procent. Det är inte konstigt, under förra året uppmanade Folkhälsomyndigheten alla födda tidigare än 2005 att avstå från att träna i grupp. Det var ett stort misstag, idrottsrörelsen signalerade oro för att många av de barn- och ungdomar som då behövde pausa sin idrott inte skulle komma tillbaka när den väl startade igång igen. Att ungdomar idrottar mindre är allvarligt, ofta är idrotten inte bara rolig för ungdomar utan livsavgörande. Många är historierna om ungdomar där idrotten är den enda strukturen de har i sitt liv. I vissa fall är det idrotten som håller ungdomar i förorter borta från gängkriminaliteten. Nu behövs satsningar för att återta idrottens självklara plats i ungdomars liv. Se till så att inte idrotten bara är en folkhälsoåtgärd utan nyttja den för andra syften. Idrotten är en stor del av både integrationen och den svenska föreningsdemokratin. Svenska kommuner måste se till att tillgängliggöra idrott för alla, den måste prioriteras högt, annars är bara pandemin början på slutet. Bygg fler idrottshallar och fotbollsplaner. Satsa mindre resurser på elitidrott, de får försöka finansiera sig med sponsorer. Kommuner ska inte lägga pengar på skrytbyggen som senare står tomma när elitlagen inte lyckas dra den publik som man hoppades på. Eller som i Halmstads fall, när handbollslaget trillar ner några divisioner. I stället för att slänga de skattekronorna i sjön kan man slänga dem på ungdomar. På tal om Arenahallen så är veckorna många där den används för annat än idrott. Julgalor varvas med konserter och företagsmässor. Det i sig är inte orimligt, pengarna måste komma in någonstans ifrån. Men då måste alternativ finnas för alla de ungdomslag som behöver flytta på sig. Om vi vill ha framtida olympiska atleter behöver förutsättningarna för det finnas. Insatser måste även göras för att färre ska sluta med sin idrott under de tidiga tonåren. Både bredd och spets behövs, pandemiåret med sina restriktioner har försvagat de båda. Nu behöver idrottsskulden återbetalas.
Ofta är idrotten inte bara rolig för ungdomar utan livsavgörande.