Malin Rockström: De finns alltid de som dyker upp och sabbar festen

Dessa ljuva ljumna kvällar! Det kan ha blåst frisk, åskat och regnat hela dagen, men så kommer kvällen. Stiltje, varm tropisk luft som omsluter en. Tystnaden. Så plötsligt … bzzz i höger öra. Bzzz i vänster öra, i näsan, under ögonlocken, i nacken och på fotlederna.

Myggor och knott! Hade det inte varit för att det faktiskt finns fåglar som vill äta dem, uppenbarligen alldeles för få men ändå, så hade jag sålt allt jag äger och har för att hjälpa till att finansiera utrotandet av dem. Det finns inga värre partypoopers. Fler partyn har kraschats av stickdjur än av istidskyla. Mot kyla hjälper fleece, underställ och eld men det finns inget som biter mot mygg och knott på riktigt.

Jo en sak, såna där gamla myggspiraler som förbjöds. Det sades att de innehöll något farligt ämne men jag är övertygad om att Illuminati, staten, ryssen och alla bara ville att vanligt folk som tycker det är mysigt att vara ute på sommarkvällar skulle veta sin plats och gå in.

Från maj fram till att det är dags att gå in och julpynta så ser min kropp ut som om den drabbas av något smittsamt och knöligt. Böldpest är en underdrift. Äckeldjuren älskar mig, men det är obesvarat. Jag är halv-värmlänning och det ska gudarna veta att min släkt har en lång och kliande historia av att försöka utrota, alternativt samexistera med, de små otygen.

Mitt första besök hos värmlandsfamiljen gjorde jag när jag var ett par månader gammal. Mitt kala lilla huvud var så knöligt och vanställt att mina föräldrar övervägde att lämna kvar mig där i skogen. När jag var två år och min hand blev en boll på grund av ett myggbett insåg de att jag var speciell. Ett sådant där allergiskt barn. Sommar för mig betyder att vakna av andnöd när jag trasslat in mig i mitt myggnät, lukten av myggmedel och Salubrin och att ha kliande varbölder överallt. Även där solen aldrig skiner.

För min egen del har det blivit lite bättre. Numera ser jag mest motbjudande ut, men jag får inte samma aura av allvarlig smittsam sjukdom längre. Tyvärr verkar det inte bättre än att min yngste son ärvt den här goa grejen av mig. I dag skulle jag hjälpa honom ta på sina sandaler och upptäckte att remmen på den ena foten liksom inte nådde över fotryggen. Efter att jag en lång stund svurit över att sandalerna var felkonstruerade upptäckte jag att det jag trodde var hans fot i själva verket var en varböld. Stackars lilla unge, han kommer också bli ett salubrinstinkande litet myggmonster.

I morgon åker vi till värmlandsskogen. Blir han så vanställd att han inte kommer kunna visa sig bland folk utan att vara maskerad och samtidigt erbjuda alla han möter handsprit och vigvatten så kanske vi måste lämna honom där, som en offergåva till myggens furste. Gud förbjude. Eller så blir han härdad – i bästa fall immun! Det återstår att se, men jag ska kämpa för honom! Jag ska köpa olagliga myggspiraler på svarta marknaden, bygga en myggsäker bunker och mosa varenda flygfä jag ser. De ska få smaka på en moders vrede. Den smakar myggmedel.

” Sommar för mig betyder att vakna av andnöd när jag trasslat in mig i mitt myggnät, lukten av myggmedel och Salubrin och att ha kliande varbölder överallt. Även där solen aldrig skiner.

”Han är fullständigt ofördärvad av motgångar.”