Hon gör film om kändisfrisören: ”Den kan rädda liv”
I en ny film skildrar komikern och filmaren Nisti Stêrk kändisfrisörens Bobby Oduncus kamp för kärleken trots familjens motstånd. – Jag känner så många som lider och lever i det dolda, säger hon och levererar samtidigt svidande kritik mot tv-branschen.
”En glad gay-man som klipper en massa kändisar.” Nisti Stêrk beskriver den offentliga bilden av frisören Bobby Oduncu, som själv har blivit en kändis i takt med att han har byggt upp sina frisörsalonger och levt ett till synes glamoröst liv.
Men det var en annan historia hon ville komma åt i sin nya dokumentär, ”Who the fuck is Bobby?”, som ska visas på SVT under Stockholm Pride-veckan.
– Jag ville på djupet skildra hur det är att gå emot normen som finns i vår kultur. Bobbys familj är ortodoxa syrier-assyrier och jag är kurd, så jag är också uppvuxen med den här problematiken. Det är viktigt att belysa det motstånd som finns mot icke-normativ könstillhörighet och sexualitet.
Bobby Oduncu själv var med på noterna.
– ”Är du beredd”, sade jag och han svarade ”ja, det är det här jag har väntat på”, säger Nisti Stêrk.
”Who the fuck is Bobby?” skildrar Bobby Oduncus uppväxt i Södertälje, hans vilda festande i London som ung, hur hans passion för hår växer fram och hur han tar mod till sig och kommer ut som gay i en miljö där i stort sett ingen har gjort det tidigare.
För fadern blir det omöjligt att acceptera sonens läggning. Motståndet är så starkt att det känns som ett mirakel att han ens medverkar i filmen.
– Pappan är en viktig pusselbit och Bobby sade att det inte skulle gå. Men jag sade ”jag vill träffa din far, jag tror det är viktigt att vi ses.” Det slutade med att vi pratade på fem olika språk – vi delar ju historia av att inte ha något eget land så vi kan varandras språk, säger Nisti Stêrk.
Till slut uttryckte pappan att han var orolig för vad andra skulle tänka.
– Då sa jag ”ja, men har inte andra tänkt i över 20 år nu? Bobby är offentlig och har gjort sin resa, så det vore ju bra om du kunde ge ditt perspektiv”. Vi hade ett fint samtal och han sade till slut att han litade på mig.
Nisti Stêrk berättar att det har varit en fin upplevelse att arbeta med hela Bobbys familj och prisar sitt team. Hon har stora förväntningar på filmens mottagande och hoppas att den ska väcka tankar och skapa förståelse – och faktiskt rädda liv.
– Jag tror verkligen att film kan förändra, det låter kanske som en kliché men jag tror på det. Sen kommer jag säkert att få massor av hat och hot och mötas av fördomar. ”Bring it on”, säger jag.
Varifrån kommer den styrkan?
– Från min farfar. Han sade alltid
”sök ljuset”. Han tog hand om mig när jag var liten (vilket Nisti Stêrk har berättat om i sitt sommarprat, reds anm) och jag lärde mig att det inte finns något som inte går att lösa. Så oavsett vad som händer, som när det stormade med Fadimeserien, så gör jag det på mitt sätt.
Hon syftar på den uppmärksamhet som följde sedan hon i våras offentliggjorde att hon avbrutit allt samarbete med produktionsbolaget som hon jobbat med för att göra en tv-serie om den hedersmördade Fadime Sahindals sista år i livet. Reaktionerna lät inte vänta på sig och hon skrev senare en poetisk debattartikel i Dagens Nyheter om sin upplevelse av arbetet med serien.
Sedan dess har hon varit tyst i frågan.
– Jag är inte intresserad av att ha någon pajkastning, säger Nisti Stêrk.
Hon beskriver situationen som att hon inte kunde stå för hur projektet utvecklades med tanke på det förtroende och ansvar hon känner gentemot inte minst de anhöriga. Detaljerna vill hon hålla för sig själv men säger att hennes roll som upphovsperson och samproducent
i projektet inte togs på allvar, vilket
kändes vanskligt i ett så känsligt projekt.
Nisti Stêrk berättar att för henne har det hela tiden handlat om att få till en förändring i en fråga som hon bottnar i djupt.
– Då blir det konstigt att höra saker som ”det kan inte vara för många mörka personer, det måste vara någon som är svensk i stället”. Det blev så tydligt att det här var människor som hade noll koll, säger hon och fortsätter:
– Pengar har aldrig drivit mig men branschen kräver att vi mindre producenter ska ha med oss stora bolag och producenter i våra projekt och därav blir många tvingade till att samarbeta med maktmänniskor utan intresse för genuina berättelser.