Efter 30 år på Göteborgs gator har Eva fått bostad
Hemlösheten i Göteborg sjunker för tredje året i rad. GP har träffat Eva, 72, och Kjell, 42 som båda har varit hemlösa i nästan 30 år. – För människor som levt i hemlöshet lång tid är steget stort att flytta in i lägenhet och ibland ganska svårt, säger Ma
Idag finns det 3161 hemlösa personer i Göteborg. Det visar den senaste kartläggningen om hemlöshet som presenterades av Fastighetskontoret härom veckan. Det innebär att det är tredje året i rad som hemlösheten i Göteborg minskar.
Den största delen av dem som är hemlösa i Göteborg, 1606 vuxna och 419 barn, befinner sig i långsiktiga boendelösningar. De bor i lägenheter med kommunalt kontrakt, i tränings- eller referenslägenhet eller i annat långsiktigt boende.
En av dem är Eva. Hon har levt på gatorna i Göteborg i 30 år. Men för 1,5 år sedan blev hon i sämre form och hon fick plats på Räddningsmissionens boende Caroline som ligger på Vasagatan. Här bor hon i ett litet rum på fjärde våningen med utsikt över cyklisterna som skyndar längs Vasagatan.
– Jag vet inte var jag hade hamnat om jag inte hade fått ett rum här, jag hade antagligen inte levt i dag, säger Eva.
Eva har artros och ont i höften, har svårt att gå och väntar på operation. Det var på grund av smärtan som hon hamnade hos Räddningsmissionen. Hon brukade söka skydd för natten hos härbärget Alma som staden driver.
– Men de förstod att Eva inte orkade mer och de tog kontakt med oss och frågade om Eva kunde få plats här, berättar Madeleine Forsén på Räddningsmissionen.
I början ville hon inte uppge sitt riktiga namn utan det tog flera månader innan Eva ville börja ta emot hjälp. Till slut lämnade hon sitt namn och därmed kunde Räddningsmissionen börja med processen att ordna en legitimation till henne, något som var nödvändigt för att kunna få en höftoperation.
– Eva var papperslös när hon kom till oss, och hade levt utanför samhället i 30 år, säger Madeleine Forsén.
Enligt hennes erfarenhet är det just de som har varit hemlösa under en lång tid som kan vara svåra att hjälpa till återanpassning till samhället.
– Vissa mår dåligt av att bo i ett eget rum och ibland har vi istället hjälpt till med en bättre sovsäck eller annat som har underlättat för dem. Vi hade en kvinna här som sov på golvet på madrass i flera månader innan hon lade sig i sängen. Hon var inte van vid det, berättar Madeleine Forsén.
Men Eva är glad för hjälpen och tacksam över sin säng och sitt nya rum. Det finns ingen övre gräns för hur länge hon kan stanna.
– Socialtjänsten tänker jag inte ha att göra med. Och äldreboende vill jag inte bo på, säger Eva bestämt och skakar på huvudet.
Eva berättar att hon är uppvuxen i Karlstad, men flyttade till Göteborg efter studenten. Här arbetade hon som förskollärare. Men på grund av en konflikt på arbetsplatsen när hon var i 40-årsåldern blev hon av med jobbet och sen med ”alltihop”, som hon säger. Sedan dess har hon levt på Göteborgs gator. Hon har bott i husvagn, i tält, på härbärgen, hos vänner. Mat har aldrig varit ett problem.
” Jag vet inte var jag hade hamnat om jag inte hade fått ett rum här, jag hade antagligen inte levt i dag.
Eva
– Det har alltid funnits mat där jag har tagit in för natten, säger hon.
Och så har Eva en fördel jämfört med många andra hemlösa. Eva har ingen problematik med missbruk.
– Jag knarkar inte, jag super inte. Och därför har jag överlevt. De andra som har knarkat, de har dött, jag har sett det själv, säger hon.
Årets hemlöshetssiffror är de lägsta sedan Fastighetskontoret började med sina mätningar 2015. Och det är flera faktorer som bidrar till minskningen.
– Vi har genomfört flera satsningar
sedan 2015 och jag skulle säga att det vi nu ser är resultatet av det, säger Mikael Chrona som är utvecklingsledare på Fastighetskontoret.
De satsningar som pågår ligger inom ramen för stadens hemlöshetsplan där ett av de viktigaste verktygen har varit det så kallade Bostad först. Bostad först bygger på tanken att den som är hemlös måste få sin bostadssituation löst innan han eller hon kan ta itu med andra problem, som till exempel missbruk.
– Vi har sett den starka kopplingen mellan att ha en bostad och möjlighet att ordna upp sitt liv, säger Mikael Chrona.
Den som får lägenhet genom Bostad först får hjälp av staden i form av en egen lägenhet, stöd kring ekonomi, sysselsättning och sjukvård och möjlighet till kontakt med personal dygnet runt. Men med lägenheten kommer vissa krav. Framförallt måste den boende visa att den vill sköta sig och är motiverad och positiv till att betala hyra och sköta allt praktiskt kring boendet.
Andra faktorer som bidrar till de minskade siffrorna när det gäller hemlöshet är färre nyanlända och
även ett ökat bostadsbyggande, berättar Mikael Chrona.
– Vi har också en väldigt god samverkan i staden med socialtjänst, idéburna organisationer, allmännyttan och privata fastighetsägare. Men det
är klart att så länge vi har kvar hemlöshet så har vi fortfarande ett stort problem, säger Chrona.
Den största minskningen av antalet hemlösa har skett för människor
i akut hemlöshet, vilka har minskat
med 90 hushåll.
– Vi strävar efter att få ner den akuta hemlösheten. Syftet med det är just att fånga upp de akut hemlösa som lever på gatan och söker boende natt per natt, och kanalisera in dem i lösningar som staden och andra aktörer har att erbjuda, säger Mikael Chrona.
Men fortfarande är det ett stort tryck på stadens akutboenden.
Det ser Patrick Hansén som är verksamhetschef på Räddningsmissionens akutboende ”35:an” på Linnégatan. Han tycker att arbetet mot hemlösheten går alldeles för långsamt.
– Jag efterlyser och önskar att det fanns lite politiskt jävlar anamma i den här frågan, säger han.
35:an har funnits i nära 20 år, och alltid legat på samma adress på Linnégatan. Gästerna kommer oftast till dem genom att Göteborgs stads uppsökandeenhet hittar den hemlösa ute på gatan och erbjuder en plats på någon av stadens boenden. Finns det plats kvar på 35:an så kör de dit. På ett år brukar ett 40-tal personer passera 35:an. Den här morgonen när GP är på besök är det en nattgäst kvar.
Mannen sitter i soffan i köket och
får i sig en smörgås. Han vill inte vara med på bild, men han vill gärna
berätta lite av sin historia.
Mannen, som vi kan kalla Kjell, har varit hemlös sedan han var 15 år
och växte upp utanför Stockholm.
Han har inget missbruksproblem. Men han är arg på samhället. Han berättar att det var socialtjänsten som bestämde att han inte kunde få bo kvar hemma.
– Jag var utsatt för både fysiska och psykiska övergrepp av min mamma.
Så socialtjänsten bestämde att jag inte kunde bo kvar där. Jag försökte bo hos min mormor och morfar, sen hos min pappa och sen hos min morbror, men socialtjänsten satte stopp för det med. Så jag började kuska runt i trappuppgångar, berättar Kjell.
Nu har Kjell hunnit bli 42 år och han har varit hemlös hela livet, med små avbrott för ordnat boende. Han har ingen aning om vart han ska ta vägen, varken i dag eller någon annan dag.
– Det är hela tiden problem som jag behöver ordna. Jag äter från sopor, jag funderar på vad jag ska göra
under dagen. Jag brukar promenera
runt eller sitta på en parkbänk.
Nu har han sovit på Räddningsmissionens boende nästan varje natt i en månad. Personalen på boendet försöker hitta en långsiktig lösning för honom.
– När någon ny kommer till oss brukar vi börja skapa kontakt och bygga relation. Sen börjar vi med motivationssamtal, berättar Carl Anvell som är samordnare på 35:an.
Samtidigt startar personalen det de kallar för länkningsarbetet. De försöker länka ihop personen med socialtjänsten, eftersom de i många fall har rätt till bistånd.
– Utmaningen för oss är att hitta
en länk för varje individ. Alla vill inte
ha myndighetskontakter eftersom de har blivit så besvikna tidigare. Men då finns det andra allianser som
det går att bygga vidare på, säger
Patrick Hansén.
Just i Kjells fall har de börjat fundera på att ordna en lösning med en båt. Kjell vill kunna känna sig fri och ha möjligheten att sticka om det skulle behövas. Om personalen kan hjälpa honom att skaffa en båt
att bo i så kunde det vara en lösning för Kjell.
Men nu är klockan 10 och det är dags att checka ut. Kjell tar sina tillhörigheter och börjar promenera mot Järntorget.
– Vi ställer inga frågor till våra gäster. De behöver inte berätta vad
de heter, vilka de är, vart de är på väg, vi registrerar dem inte, berättar Patrick Hansén.
Men varje kväll klockan 20 öppnar boendet igen. Inne på 35:an kan man alltid få en ny chans.