Internationell bana har gett den nya Rf-idrotten ett lyft
Islandshäst blev en Rf-idrott för ett år sedan. Nu finns både en nystartad förening och en nybyggd bana med internationella mått utanför Halmstad. – Bandet man får med de här hästarna får man inte med andra. Man klickar så fort med dem, säger ryttaren Isabelle Löfgren.
Det är full aktivitet i islandshästarnas stall på Nannarps gård utanför Holm. Hästar och ryttare passerar in och ut på väg till och från kvällens begivenheter. Det är här islandshästföreningen Meyla håller till, liksom företaget Ishof, som bland annat sysslar med
turridning, lektionsverksamhet, inridning och möhippor. Ishof har också byggt tävlingsbanan utanför med hjälp av Oscar Dickson på Nannarp. Där arrangerades nyligen ett Sm-kval med 55 deltagande ekipage. – Vi tävlar på en oval som är 230 meter. Då visar man gångarter i viss följd och så har man domare, så det är en bedömningssport, förklarar Lotta Olsson, som står bakom verksamheten tillsammans med sin syster Lena Helgason och hennes man Eggert Helgason.
Bredvid ovalen, som liknar en travbana i miniatyr, ligger en rakbana för passlöp – kapplöpning – över 150 eller 250 meter. – Det är en sådan glädje att få ha
den här banan, att få ha den här hemma, så att man kan träna hur mycket som helst, säger Lotta Olsson. Nästa projekt är att bygga en läktare intill banan.
Islandshäst valdes in i Riksidrottsförbundet (RF) tillsammans med padel i maj i fjol. Ett viktigt steg för sporten och för Svenska Islandshästförbundet, som har 65 anslutna föreningar och cirka 6 700 medlemmar totalt. – Det har tagit några år. Vi har inte räknats på samma sätt som alla andra, men vi växer hela tiden och blir större och större och till slut, efter många påtryckningar, blev det äntligen så att vi fick vara med, säger Lotta Olsson.
Inne i stallet håller ryttaren Isabelle Löfgren, snart 15, på att pyssla om hästen Odin inför kvällens träning. – Det här är min unghäst, mitt lilla projekt, säger hon och kramar om sin ögonsten.
Vad är det speciella med islandshästar?
– Det är deras lynne, huvudet på dem, för de är helt annorlunda. De är lugna och personligheten de har. Bandet man får med de här hästarna får man inte med andra. Man klickar så fort med dem. De är så snälla. Men det är mycket häst – många säger att det är lätt att rida islandshäst, men det är det inte.
"Vi har inte räknats på samma sätt som alla andra, men vi växer hela tiden och till slut, efter många påtryckningar, blev det äntligen så att vi fick vara med.
Lotta Olsson Meyla Islandshästförening.