Orden i reportaget
Transperson: Person vars könsidentitet och/eller könsuttryck (kvinnlig/manlig) inte överensstämmer med juridiskt/biologiskt kön.
Cisperson: Motsatsen till transperson, alltså en person vars könsidentitet och/eller könsuttryck överensstämmer med juridiskt/biologiskt kön.
Transitionera: Könsbekräftande process. Period då man börjar leva i enlighet med sin könsidentitet (till exempel byter namn, klär sig mer feminint/maskulint och/eller genomgår kroppsliga/ medicinska förändringar.
Detransitionera: Att avbryta sin transition och/eller återgå till att leva med den juridiska/biologiska könsidentiteten.
Genusperformativitet: Upprepade handlingar som kodar genus. Kroppsliga uttryck som gör att du uppfattas som kvinna respektive man. Som att sitta med benen i kors (kvinnligt genus) eller sitta med benen brett isär (manligt genus).
Dysfori: Känsla av obehag och lidande (motsatsen till eufori).
Könsdysfori: Känslan av att den biologiska kroppen inte överensstämmer med könsidentiteten, vilket orsakar ett obehag och lidande.
Dissociera: Avskärma sig från en upplevelse, som att ”stänga av” känslorna vid en obehaglig handling eller situation.
Skönhet faller också in i området mellan politisk korrekthet och personligt begär. Numera heter det att vi sminkar oss för vår egen skull, för att förstärka vår personlighet och för att det är kul. Det kan stämma. Men det kan också samtidigt vara en genusperformativitet, inte sant? Vi sminkar oss för att vara kvinnliga och snygga?
– Pandemin var intressant på det viset. Jag har performat min könsroll i många år. Men under ett år lärde jag mig att mina genusmarkörer kanske bara är ett försvar? Jag trodde jag upprätthöll dem för min egen skull, jag har tänkt att jag är säker i mig själv och vet allt om genus och varför jag agerar som jag gör. Men när jag var för mig själv var det ju inte så att jag lade en full makeup. Jag tillät mig också göra en massa saker jag aldrig skulle gjort om jag hade blivit bedömd utifrån: jag längtade efter att hugga ved i skogen, slutade göra manikyr och började ägna mig åt plantor och olika jord. Jag hade boots och jeans. Plötsligt noterade jag detta – att jag var annorlunda i min gender performance. Jag tänkte är det så här jag skulle varit hela tiden om inte mitt genus definierade hur världen ser mig?
Jag tänker också mycket på kropp, och hur vi kan säga saker som att vi efter en graviditet inte känner igen oss själva, att vi vill ”få tillbaka” får kropp. Varifrån kommer den idén, tror du?
– Jag brukade tänka att det fanns en särskild dysfori specifikt för trans, idén om att ha en kropp som inte är min. Men medan jag skrev den här boken upptäckte jag att dessa känslor finns hos alla. Ames dissocierar när han har sex. Mödrar känner sig inte hemma i sin nya kropp, överviktiga tänker ”inom mig finns en smal person”. Vad händer hos oss när vi tänker att vi har en idealkropp inom oss, och en annan som lever i den yttre världen? Hur produceras de tankarna? Ofta säger folk att de inte kan förstå transpersoners upplevelse – ”vaddå fel kropp?” – men ciskvinnor har samma tankar och känslor varje dag. Det går att förlänga tanken empatiskt.