Så kan stora djur hjälpa oss att klara klimatmålen
Genom att skydda och stärka populationer av valar, elefanter, myskoxar, havsuttrar och andra stora vilda djur gynnas inte bara den biologiska mångfalden – det kan dessutom bidra till att klara 1,5-gradersmålet, visar en ny internationell studie. – Vi vill visa att djuren är en del av lösningen och på möjligheter till win-win-situationer, säger Joris Cromsigt, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och medförfattare till studien.
För att klara de uppsatta klimatmålen är det viktigt att vi minskar de faktiska utsläppen. Men det krävs också metoder att fånga upp och lagra koldioxid. Här har man hittills undervärderat djurens roll i kolcykeln, menar forskarna bakom en ny studie som visar hur vilda djur är en central länk mellan biologisk mångfald och klimat.
– Hittills har man mestadels fokuserat på växtlighetens betydelse, vilket vi tycker är synd. Vi vill ge exempel på hur man även kan inkludera djur. Att återställa deras populationer är en av de bästa naturbaserade klimatlösningarna som finns tillgänglig, säger Joris Cromsigt, forskare och en av författarna till studien.
Studien är publicerad i tidskriften Nature Climate Change och visar hur det är möjligt att bidra till att hålla den stigande globala temperaturen under den kritiska tröskeln på 1,5 grader och samtidigt bidra till att vända den negativa utvecklingen av minskad biologisk mångfald. Lösningen är att skydda och stärka populationer av ett antal vilda djurarter som har särskilt positiv påverkan på kolcykeln. På så sätt kan vi förbättra naturens egen förmåga att fånga och lagra koldioxid – och därmed begränsa klimatförändringarna, menar forskarna.
Vilda djur påverkar ekosystemen på många sätt. Nu visar ny forskning att djuren även har en betydligt större roll än man tidigare kunnat ana i kolets kretslopp i ekosystem både på land, i sötvatten och i haven.
Detta sker på flera olika sätt. Djuren binder till exempel kol i sina kroppar. Genom att beta begränsar de skogsbränder och förhindrar förbuskning (som absorberar mer solvärme än gräs). Dessutom hjälper djurens bajs till att sprida näring och frön som hjälper spridning och tillväxt av kollagrande växter.
Ju hårdare ved ett trädslag har, desto mer kol tar trädet upp. Men ju hårdare ved, desto större är samtidigt fröna – och desto viktigare är de stora däggdjuren för fröspridningen.
Det har till exempel visat sig att när antalet gnuer i Serengeti återhämtade sig, sedan många dött av boskapspest, förbättrade deras bete och tramp markens bördighet och minskade förekomsten av bränder på savannen. Effekten av detta var så stark att gnuns återkomst omvandlade marken till en kolsänka: slättområden som förut varit en källa till koldioxidutsläpp lagrar nu in mer koldioxid än vad som avges – så mycket att det kompenserar för en hel del av Östafrikas årliga utsläpp via fossila bränslen.
En konsekvens av den globala uppvärmningen är att buskar blir allt vanligare på nordliga breddgrader. Buskar absorberar mer solvärme än gräs, vilket resulterar i att upptiningen av permafrosten påskyndas. Permafrosten lagrar mycket kol – så när den tinar leder det till mer uppvärmning.
Stora betande däggdjur i den nordliga faunan, som exempelvis myskoxe och ren, kan motverka förbuskningen. Att återinföra dessa däggdjur där de har försvunnit kan därmed bidra till att bekämpa global uppvärmning.
I studien, där Joris Cromsigt medverkar tillsammans med ytterligare fjorton forskare från åtta olika länder, visas hur skydd eller återställande av populationer av nio vilda djurarter skulle kunna underlätta infångandet av 6,41 miljarder ton koldioxid (GTCO2) per år. Det är mer än 95 procent av den mängd (6,5 GTCO2) som, enligt FN:S klimatpanel, behöver avlägsnas från atmosfären varje år för att uppnå det globala målet att ta bort 500 miljader ton koldioxod från atmosfären till år 2100. Och det betyder att den globala uppvärmningen, om detta mål uppnås, skulle kunna hållas under tröskelvärdet 1,5 grader – om vi samtidigt stoppar våra koldioxidutsläpp.
Vad innebär skydd eller återställande av de nio vilda djurarterna i antal djur?
– Det skiljer sig åt mellan olika arter. En del beräkningar baserades på nuvarande situation. För andra, som exempelvis amerikansk bison, baseras beräkningarna på faunarestaurering. Men generellt handlar det om att återställa dem till en nivå där de är tillräckligt många för att påverka ekosystemen.
"Det vi förstört kan våra medorganismer hjälpa oss reparera, om vi låter dem
Mer än 80 procent av koldioxidinfångningen sker i den marina miljön, visar studien.
– Den största möjligheten ligger i haven, särskilt genom att restaurera fiskpopulationerna.
Carl-gustaf Thulin, docent och forskare med inriktning mot evolutionär genetik, faunarestaurering och rewilding på SLU, tycker att studien är spännande.
– Den visar att de stora däggdjuren inte bara är ekosystemingenjörer och främjare av biologisk mångfald samt rikare och mer levande landskap, utan även har en viktig roll i relation till vår klimatpåverkan. Det vi förstört kan våra medorganismer hjälpa oss reparera, om vi låter dem.
Sören Faurby, lektor vid institu
tionen för biologi och miljövetenskap på Göteborgs universitet instämmer också i att stora djur kan bli viktiga vad gäller att reducera koldioxidutsläppen.
– I norra Sverige ser jag exempelvis stora möjligheter i vildhästar, som genom sitt betestryck håller nere förbuskningen. Men jag ser att det främsta skälet till att skydda dessa djur är att de har ett värde i sig själva, och att de inte bara ska skyddas när de är viktiga för oss. Ibland, som i detta fall, sammanfaller det och vi har en win-win-situation.
Så sent som för 32 000 år sedan vandrade fortfarande myskoxar i Göteborgstrakten – lämningar från denna tid har bland annat hittats i Kungälv. Arten dog ut Skandinavien på grund av hårt jakttryck för cirka 4 000 år sedan. På 1920-talet hämtades ett antal myskoxar från Grönland som sattes ut i Norge. På 1970-talet invandrade några djur från Dovre till Härjedalen, och i Sverige finns i dag tio myskoxar. Arten skyddas av Bernkonventionen, men anses inte tillhöra den svenska faunan eftersom den inte har kommit till Sverige av egen kraft. Det finns därför ingen skötseleller förvaltningsplan för myskoxe i Sverige, och Naturvårdsverket arbetar inte aktivt för att arten ska öka i antal.
Ytterligare några myskoxar finns i hägn på Myskoxcentrum i Härjedalen, en ideell förening som arbetar för att bevara den vilda myskoxstammen. För tio år sedan sattes en av dem, Idun, ut på fjället och kom att bli den första myskoxen i världen som född i fångenskap blev accepterad av en vild flock. Hon har sedan dess även fött kalvar.
"På 1970-talet invandrade några djur från Dovre till Härjedalen, och i Sverige finns i dag tio myskoxar