Riksrevisionen: FHM hade inte tillräcklig beredskap
Det nationella smittskyddet var inte effektivt under en pandemi. Dessutom är smittskyddslagen inte anpassad för att hantera lägen med omfattande smittspridning, konstaterar Riksrevisionen i en granskning.
I ett normalläge fungerar det nationella smittskyddet i Sverige bra. Men under extrema lägen, som under covid-19-pandemin, finns stora brister, är Riksrevisionens slutsats.
– Regeringen har inte tagit höjd för ett smittskydd som är effektivt i både normalläge och vid storskaliga smittor. Beredskapen inför en storskalig smittspridning kan bli bättre, säger Ann-christin Johnreden, projektledare för granskningen på Riksrevisionen.
Riksrevisionen har granskat regeringens styrning och Folkhälsomyndighetens uppgift att samordna, följa och utveckla smittskyddet. Pandemin med den omfattande och snabba smittspridningen den innebar, satte hård press på de system och strukturer som fanns. Och de räckte inte till.
Bland annat konstaterar Riksrevisionen att ansvaret för vårdhygienfrågor bör samlas på en myndighet. I dag delas ansvaret mellan Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen.
– Det ledde till en otydlig styrning och bidrog till att myndigheterna hade svårt att nå ut med sina kunskapsstöd i kommunerna under pandemin, säger Ann-christin Johnreden.
På liknande vis ser Riksrevisionen utmaningar i det delade ansvaret för smittskyddet som finns mellan regionerna och Folkhälsomyndigheten, något som även Coronakommissionen pekade på.
En föråldrad smittskyddslag bidrog också att till begränsa en effektiv hantering av smittskyddet enligt granskningen. Lagen, som är från 2004, riktar sig till enskilda individer och har fokus på sjukdomar med en långsam smittspridning som till exempel hiv. Den är inte anpassad för att hantera de omfattande smittskyddsåtgärder som är nödvändiga vid pandemier.
En annan brist gäller uppföljning. På grund av begränsade rättsliga förutsättningar gick det inte för Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten att samla in och använda regionernas data. Det gjorde det svårt att följa smittspridningen i ett akut läge.
Bristerna beror också på att regionerna har olika vårdinformationssystem. Riksrevisionen påpekar också att det också svårt att följa smittspårningen och till en början vaccinationerna mot covid-19.
– Vår bedömning är att Folkhälsomyndigheten borde haft möjlighet att förutse att det skulle bli ett problem, säger Ann-christin Johnreden.
Även om Riksrevisionen pekar på att det finns många lärdomar att dra av covid-19-pandemin konstaterar de att det inte riktigt går att veta vad som är ett effektivt smittskydd nästa gång.
– Nästa storskaliga smitta kan slå
ARKIVBILD: CLAUDIO BRESCIANI
mot helt andra grupper och spridas enligt helt andra mönster. Men med bra system och data för uppföljning och en lagstiftning som ger stöd i liknande situationer kan förutsättningarna bli bättre, säger Ann-christin Johnreden.
I mitten av maj lyfte Folkhälsomyndighetens generaldirektör Karin Tegmark Wisell på DN Debatt flera områden där hon ser att åtgärder behövs inför framtida samhällskriser. Bland dessa fanns en modern smittskyddslagstiftning och bättre tillgänglighet till hälsodata för att styra åtgärder rätt.