Anhöriga: Vi får
Vill ha in sina män på demensboende ”Han kan inte somna utan att jag ligger bredvid”. ”Jag kan inte lämna honom ensam hemma en sekund”. ”Han kan inte duscha eller gå på toaletten själv”. Anhöriga till dementa tycker att de inte får tillräcklig hjälp – nu
På Bibblerian i Hässelby gård är det dags för höstens första träff för anhöriga till dementa. Kerstin Wilhelmsson, Margareta Lenell, Elvi Andersson, Anita Grundberg och Ingalill Nissar Vänn har varit med sedan starten för ett år sen. Här kan de prata om hur de har det utan att känna sig gnälliga. Det är tungt att ta hand om en dement partner och de tycker att de inte får tillräckligt med hjälp.
– Det finns inget anhörigperspektiv och det förutsätts att jag ska ta hand om min man. På minnesmottagningen frågade jag vem som skulle göra allt de berättade om och de svarade ”det ska ju du göra”, säger Anita Grundberg.
– Bara för att vi är kvinnor förväntas vi ta hand om våra män. Det är lättare för män att få en plats på ett boende till sina fruar, lägger Ingalill Nissar Vänn till och får medhåll av de andra.
Vill inte testa hemtjänst
Deras män bor hemma och det varierar vilken hjälp kvinnorna får av stadsdelen. De menar att upplägget på pappret inte rimmar med hur verkligheten ser ut.
– Min man skulle behöva bli inlagd. Men jag har inte ansökt om det för jag vet att de kommer vilja testa hemtjänst först och det vill inte jag. Jag har inga problem med att klara av att städa själv, men det blir svårt när min man stänger av dammsugaren 18 gånger för att den låter för mycket, säger Kerstin Wilhelmsson.
Enligt Ingrid Friberg, avdelningschef för beställarenheten av äldreomsorg, är det inte ett krav att först prova hemtjänst och dagverksamhet innan man kan ansöka om en plats på ett boende.
– Men vi brukar vilja det eftersom det ofta är bäst att bo kvar hemma så länge som möjligt, säger hon.
Anhöriga ska kunna få avlastning genom dagverksamhet, hemtjänst och korttidsboende för dementa. Om den anhörigas liv påverkas mycket negativt ska det tas med i biståndsbedömningen för plats på ett boende, enligt Ingrid Friberg.
Anhöriga som vi har pratat med säger att det inte funkar. Vad tänker du om det?
– Det är såklart tråkigt om de har dåliga erfarenheter. Om hemtjänsten inte fungerar får man se över vårdplanen och insatserna. Bedömningar som gjorts gällande plats på vård- och omsorgsboende har man rätt att överklaga till förvaltningsrätten, säger Ingrid Friberg.
Saknas pengar
I nuläget fattas det 15,9 miljoner i budgeten för beställarenheten inom äldreomsorgen (se faktaruta). För att komma till rätta med det ska man i större utsträckning se över insatserna för att se till att rätt insats, som hemtjänst och servicehus, beviljas till varje person.
Har biståndsbedömningarna blivit hårdare?
– Nej, riktlinjerna för biståndsbedömningar har inte förändrats under de senaste åren.
Ställs högre krav på anhöriga kvinnor än män?
– Förr förväntade man sig mer av kvinnor än män. Men nu pratar vi mycket om ifall vi gör olika bedömningar och min uppfattning är att det har blivit bättre. Men det kan också finnas andra svårigheter som att män i den här generationen är vana vid att bestämma och inte vill ta emot hjälp eller att det kan vara svårt som kvinna att be om hjälp.
Bara för att vi är kvinnor förväntas vi ta hand om våra män.