Ängby SK blev vägen tillbaka
■■ Han hade allt, men förlorade det. Kampen om ett land och ett liv tog till slut Tamim Badawi till Sverige och förebilden J-O Waldners gamla klubb, Ängby SK i Vällingby.
–ISverige är folk siffror, och utan ett personnummer finns du inte.
Orden uttalas av Tamim Badawi, 24 år, med en svenska så perfekt att den lurar andra flyktingar att tro att Tamim är född i Sverige.
Vi sitter i badhuset i Vällingby, där pingisklubben Ängby SK håller till. Här tränade en gång Tamims barndomshjälte J-O Waldner, mannen som ”inte spelade som någon annan”.
Tamim, som nyligen fått uppehållstillstånd, ser glad ut när han berättar om hur den svenska stjärnan en gång inspirerade honom att komma med i det irakiska landslaget.
Han berättar också om ett ord han lärt sig i Sverige – stekare.
– Jag var en sån, en gång. Jag hade allt jag ville ha. Bil, fina saker, ett stort hus med pingisbord, säger Tamim och trycker till glasögonen mot näsryggen med pekfingret innan han lägger till:
– Jag hade aldrig drömt om att jag skulle flytta ifrån Mosul.
Men i dag är krigshärjade Mosul och hela Irak en annan plats.
– Jag ser inte någon framtid för landet, inte så länge det finns olja, berättar Tamim.
Tillbaka till språkbegåvningen och den perfekta svenskan som flyger ur Tamims mun som en pingisboll.
Det ska erkännas att Tamim har ett försprång jämfört med många andra som kommit till Sverige. I Irak var han inte bara landslagsspelare i pingis, han var också tolk.
Men språkbegåvningen har inte bara varit till hans fördel. Den är också orsaken till att han tvingades fly från Irak när ISIS förstärkte sin makt i Mosul.
– Jag kunde sex språk. Därmed var jag ett hot mot ISIS, eftersom jag hade möjlighet att spionera åt andra länder, säger Tamim.
Och så gick han alltså från att vara, ja, en stekare, till att bli en ung man på flykt med ett värdelöst pass, utan ett land att bo i.
Hur kändes det som människa, att inte ha en plats där du fick finnas?
– Jag var stressad hela tiden. Jag kunde inte sova. Det är en känsla som inte går att beskriva, men som fortfarande finns kvar i min kropp. Vart jag än valde att åka riskerade jag att dö. Jag valde det alternativ som i alla fall gav mig en framtid om jag överlevde.
Efter den hemska flykten över Medelhavet i en gummibåt där alla inte överlevde hamnade Tamim Badawi till slut på ett asylboende – på Öland. Här försökte han hålla igång pingiskunskaperna – drömmen om att spela på elitnivå levde kvar.
Sittandes på bussar i timmar tog han sig från boendet på Öland för att träna pingis i Kalmar. Målet var att komma till proffsklubben Ängby SK i Västerort – som hade räckt ut en hand åt den forna pingistalangen. Klubben han stött på redan under tiden i det irakiska landslaget.
– Jag blev nyfiken på klubben redan då. Spelarna var så målinriktade och fokuserade på att vinna, de gick och la sig tidigt, minns Tamim.
I Ängby SK skulle Tamim inte bara kunna spela bordtennis på hög nivå – här fanns också möjligheten till ett jobb och ett liv bortom flyktingförläggningen.
Men det skulle ta Tamim ett och ett halvt år innan han kunde flytta till Västerort. På grund av regelverket var han fast på Öland, till för bara några månader sen – då allt plötsligt vände och han fick uppehållstillstånd.
– I dag jobbar jag för klubben som tränare fem dagar i veckan, säger Tamim.
I september flyttar han in i egen lägenhet på Brommaplan, som han fixat via egna kontakter. Nu börjar nästa kapitel i 24-åringens liv.
När vi lämnar klubben hänger sig Tamims ord kvar.
– Det är ett högt mål för de som kommer till Sverige, att lära känna en svensk person som kan bli en väg in i samhället. Jag hade tur som hade pingisen och kunde engelska. Som regelverket ser ut nu tar det alltför lång tid innan flyktingar kommer i kontakt med svenskar på ett naturligt sätt. De sitter på förläggningar i år innan de får börja arbeta. Hade du ens hälsat på mig, om jag kom fram till dig, om du inte kände mig?
Jag kunde sex språk. Därmed var jag ett hot mot ISIS, eftersom jag hade möjlighet att spionera.