Kalle är hela Västerorts jultomte
Sundbybergsbon Kalle Ringdal, 75, fick en minst sagt annorlunda anställning efter pensionen. Nu tillbringar han adventshelgerna som jultomte i Bromma Blocks och han har aldrig trivts bättre.
För några år sedan var jag på dop. Utanför lekte ungarna och jag kunde inte låta bli att vara med. Rätt som det var ropade min sons svärmor att hon hade fixat anställning åt mig. Hon jobbade på Åhléns och ville att jag skulle bli deras tomte. Jag testade ett år och det är faktiskt det bästa jag har gjort.
Tidigare år har jag varit tomte på mina barnbarns dagis men när min ena flicka sa till fröknarna att tomten pratade misstänkt likt hennes farfar, så slutade jag med det.
I Bromma Blocks tror alla på jultomten. Både stora och små. Ibland är det nästan så att vuxna är mer entusiastiska än barnen. De önskar sig allt möjligt. En kvinna ville att jag skulle fixa så att hennes kille friade till henne på julafton. En annan tjej gav mig en kram och sa till sin kille att jultomten minsann kunde kramas. Killen blev halvsned, men det var lite kul.
Ungarna är olika. Vissa är rätt fram och hoppar upp i knäet och vill prata, andra är mer avvaktande. Jag pluggade in alla renarnas namn utifall någon skulle fråga. Hittills har ingen genomskådat mig. De tycker ju att det är fantastiskt att träffa tomten. En liten pojke frågade till och med sin pappa om jag inte kunde få flytta in hos dem. Det är ju så man blir tårögd alltså.
I år är det tredje året i rad som jag har varit jultomte och nu i helgen blir sista passet innan julafton. Det känns tråkigt faktiskt. Det var inte det att jag inte trivdes med mitt andra jobb. Jag har haft det bra. Jag har jobbat på NK och träffat alla kändisar. Men nu när jag har gjort det här så kan jag säga att jag hellre hade jobbat som jultomte hela livet. Ungarna är underbara.
Får jultomten några klappar och i så fall, vad önskar han sig?
– Jag säger som min far sa. Snälla barn.