Det oheliga tysk-romerska riket

Så blev de tyska staterna centrum för Europas häxjakt.

Renässansen betraktas som en tid då konstnärlighet och vetenskapligt tänkande blommade i Europa. Några av världens främsta konstnärer, vetenskapsmän och tänkare som Michelangelo, Isaac Newton och René Descartes framträder och arbetar för att främja människans utveckling. Kvacksalveri som exempelvis alkemi bekämpades med stor kraft.

Därför är det märkligt att det under denna period av upplysning skulle uppstå ett stort antal häxjakter i Europa varav många ägde rum i det tysk-romerska riket. En dödlig cocktail av krig, hungersnöd, religiösa och sociala omvälvningar var den perfekta grogrunden för misstro och hysteri. Paniken riktades mot det övernaturliga i ett försök att hantera de olyckor som hade drabbat samhället. En syndabock behövdes, och häxeri – ogudligt och förknippat med djävulen som det var – uppfyllde alla krav.

Under den här epidemin som rasade omkring 1480 till 1680 avrättades tiotusentals människor, främst kvinnor. De anklagades för att praktisera magi, för att flyga till nattliga häxmöten på demoners ryggar och för att skada samhället. De utgjorde ett allvarligt hot mot både den kristna kyrkan och mot regeringen.

I det tysk-romerska riket var kyrkan och staten nästan oskiljbara vid den här tiden. Många furstendömen styrdes av furstebiskopar och andra kyrkomän satt på höga politiska poster – en form av statsstyre som hade ärvts från romarriket. Men hur blev Europa – en världsdel som gick igenom en vitalisering av konst, vetenskap och kritiskt tänkande – skådeplats för våld, dödande och skenande hysteri?

Allt började med en stor social och ekonomisk förändring i det europeiska landskapet. På 1400-talet började bysamhället, den typiska livsstilen sedan hundratals år, att förändras. Där det tidigare hade funnits tätt sammanknutna samhällen som arbetade tillsammans för att överleva fanns det nu samhällen som snabbt utvecklades socialt i och med att somliga medborgare började få det gott ställt.

När marken delades upp blev många bönder tvungna att flytta till större samhällen, men de tog med sig sin tro och sina övertygelser. Fattigdom var en annan faktor för hysterin – det gällde i synnerhet

tiggare som alltid har varit en marginaliserad del av samhället. De som blev värst utsatta på 1500-talet var de som var gamla och fattiga, vilket innebar att många som föll offer för häxjakten var gamla kvinnor. Än i dag är den stereotypa uppfattningen av en häxa en krum gammal gumma.

Förföljelse av vissa grupper som häxor, judar och spetälska var ett sätt för furstebiskoparna att utöva makt. Den oheliga alliansen mellan religion och stat gav dem båda laglig och andlig rätt att kuva bondesamhället efter behag.

Den protestantiska reformationen utgjorde en milstolpe i Europas historia och var en av de främsta orsakerna till att häxjakten tog fart på allvar. Många människor som kände trygghet i sin tro på gud, hans plan för mänskligheten och livet efter detta fick sin trosuppfattning omkullkastad från en dag till annan. Där det tidigare hade funnits en kyrklig doktrin fanns nu dussintals uttolkare av guds ord. Man kan föreställa sig den fruktan och oro som människor måste ha känt över att plötsligt leva i ett splittrat samhälle där alla hade olika åsikter. Den religiösa schismen ledde dessutom till en av de värsta konflikterna i Europas historia, vilket kom att påverka det tysk-romerska riket genom trettioåriga kriget. All rädsla och ilska som förändringarna gav upphov till måste kanaliseras, och häxor – i synnerhet kvinnor – blev den perfekta syndabocken. Efter åratal av krigföring minskade den manliga delen av befolkningen avsevärt. Det ledde till att antalet äldre kvinnor var betydligt större än antalet äldre män. Kvinnorna levde ofta i samhällets utkant och misstänkliggjordes ofta för sina yrken. Att arbeta som barnmorska eller att praktisera örtmedicin kunde för den oinsatte tolkas som att man sysslade med trolldom.

Häxorna påstods gå Satans ärenden, och oron för detta gav upphov till en av tidens häxjägarmanualer, Malleus Maleficarum. Den användes av häxjägare över hela det tyskromerska riket som hjälp för att identifiera och straffa utövare av svart magi. Kyrkan stämplade trolldom och häxeri som en överhängande fara för den kristna livsstilen, och de styrande i det tysk-romerska riket använde sig av masshysterin för att få mer makt och för att krossa sina motståndare.

”Kyrkan stämplade trolldom och häxeri som en överhängande fara för den kristna livsstilen.”

Alkemi gick ut på att förvandla vanliga metaller till guld och finna bot för alla sjukdomar.