Häx­jä­ga­rens hand­bok

Så iden­ti­fi­e­ra­de och utro­ta­de man häxor.

Haxor - Sanningen bakom haxprocesserna - - Innehåll -

En häx­jä­ga­re var en per­son som ha­de – el­ler påstod sig ha – för­må­gan att av­gö­ra om en an­kla­gad häxa var skyl­dig el­ler in­te. De fanns över hela Eu­ro­pa un­der tiden för häx­pro­ces­ser­na och var verk­sam­ma på of­fi­ci­ell el­ler in­of­fi­ci­ell ba­sis och var in­blan­da­de i en av ti­der­nas mest om­fat­tan­de för­föl­jel­ser. Häx­jä­ga­rens värv gick hand i hand med tron på ondsin­ta häxor. De res­te från by till by och läm­na­de ef­ter sig ett spår av ar­re­ste­ring­ar och av­rätt­ning­ar.

Häx­jä­ga­re kun­de ha oli­ka bak­grund, de kun­de va­ra män el­ler kvinnor, unga el­ler gam­la. Det finns ex­em­pel på att med­lem­mar ur präs­ter­ska­pet blev häx­jä­ga­re. Även lo­ka­la adels­män och lag­män träd­de in i rol­len. I Ka­ta­lo­ni­en an­li­ta­de lo­ka­la läns­her­rar pro­fes­sio­nel­la häx­jä­ga­re för att ta hand om ett ut­brott av anklagelser, och i Ung­ern fanns det fle­ra fall där tys­ka sol­da­ter an­kla­ga­de si­na un­gers­ka vär­dar un­der den mi­li­tä­ra oc­ku­pa­tio­nen.

Tids­ska­lan un­der vilken häx­jä­ga­ren ar­be­ta­de ten­de­ra­de att va­ra kort, de­ras po­pu­la­ri­tet och på­ver­kan var mest märk­bar un­der pe­ri­o­der av po­li­tisk och re­li­giös om­välv­ning. Ma­jo­ri­te­ten av häx­jä­gar­na bjöds in till sam­häl­len där det re­dan fanns en el­ler fle­ra miss­tänk­ta och an­kla­ga­de häxor. Det finns knappt nå­got som ty­der på att de gjor­de un­der­sök­ning­ar i om­rå­den där det in­te re­dan fanns miss­tan­kar om häx­e­ri. Häx­jä­gar­nas ak­ti­vi­te­ter el­da­de på häx­skräc­ken och led­de till fler för­föl­jel­ser, vil­ket i sin tur of­ta re­sul­te­ra­de i full pa­nik. Men det var in­te de som ini­ti­e­ra­de häx­hy­ste­rin. De­ras fram­gång­ar va­ra­de där­för ba­ra så länge som de ac­cep­te­ra­des av det sam­häl­le som an­li­ta­de dem. Om de an­sågs ha miss­lyc­kats el­ler misskött sig drogs de­ras in­fly­tan­de och makt snabbt till­ba­ka.

Trots att vis­sa häx­jä­ga­res verk­sam­het var sank­tio­ne­rad av sta­ten var det van­ligt att de som ar­be­ta­de med att utro­ta häx­or­na in­te ha­de nå­gon of­fi­ci­ell auk­to­ri­tet. Matt­hew Hopkins och John Ste­ar­ne un­der in­bör­des­kri­get i Eng­land är ett ex­em­pel på det. De ham­na­de i het­luf­ten ef­ter att ha över­trä­dit si­na be­fo­gen­he­ter när de var verk­sam­ma i Östang­eln på 1640-ta­let. Par­la­men­tet i Tou­louse skic­ka­de tre häx­jä­ga­re till gal­gen när det fram­kom att de ha­de lu­rat sam­häl­len på peng­ar un­der fö­re­speg­ling­en att de var auk­to­ri­se­ra­de att utro­ta häxor.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.