Häx­e­ri­et ur ett ju­ri­diskt per­spek­tiv

Troll­dom i lag­böc­ker­na.

Haxor - Sanningen bakom haxprocesserna - - Innehåll -

Om­kring 500 män­ni­skor döm­des och av­rät­ta­des för häx­e­ri i Stor­bri­tan­ni­en 1560–1717.

När Ja­net Hor­ne kläd­des av na­ken, sme­ta­des in i tjä­ra, pa­ra­de­ra­des längs Dor­nochs ga­tor och brän­des på bå­let 1727 ut­gjor­de hen­nes hems­ka av­rätt­ning för ut­ö­van­de av häx­e­ri den sista av sitt slag på de brit­tis­ka öar­na.

Hor­ne an­kla­ga­des av si­na gran­nar för att ri­da på sin dot­ter, som ha­de fötts med de­for­me­ra­de hän­der och föt­ter, som på en pon­ny till si­na mö­ten med djä­vu­len. Djä­vu­len påstods ha skott dot­tern som en häst för att un­der­lätt­ta fram­ti­da rid­tu­rer. Ba­se­rat på des­sa be­vis be­stäm­de rät­ten att bå­de mor och dot­ter skul­le dö­mas till dö­den. Dot­tern lyc­ka­des emel­ler­tid fly.

De ju­ri­dis­ka grun­der på vil­ka Hor­ne döm­des följ­des av 200 år av par­la­men­ta­ris­ka ju­ri­dis­ka ytt­ran­den och en påv­lig bul­la som be­hand­la­de för­bry­tel­sen häx­e­ri. Så små­ning­om ut­for­ma­des la­gen så att ut­ö­van­det av häx­e­ri och dess syf­ten tol­ka­des nå­got mer väl­vil­ligt. Häx­e­ri ha­de hit­tills be­trak­tats som kät­te­ri ef­tersom häxor stod i för­bund med Sa­tan, och svart­konst var mot­sat­sen till allt som var he­ligt.

Mys­ti­cism, tolk­ning­ar el­ler för­kla­ring­ar av na­tur­fe­no­men, troll­kar­lar, sha­ma­ner, spå­kvin­nor och häxor har fun­nits li­ka länge som mänsk­lig­he­ten. Bi­beln in­ne­hål­ler ett fler­tal re­fe­ren­ser till häxor. Den uråld­ri­ga egyp­tis­ka boken Book Of The De­ad sägs in­ne­hål­la troll­form­ler. Bå­de de gam­la gre­ker­na och ro­mar­na er­kän­de fö­re­koms­ten av häxor. Mot­sätt­ning­ar­na mellan den krist­na kyr­kan och häx­e­ri­ut­ö­var­na väx­te un­der me­del­ti­den och spred sig som en brand över hela Eu­ro­pa un­der slu­tet av 1400-ta­let.

Start­skot­tet för 200 års in­ten­siv för­föl­jel­se av häxor kom i form av den påv­li­ga bul­lan Sum­mis de­si­de­ran­tes af­fec­ti­bus av på­ve In­no­cen­ti­us VIII den 5 de­cem­ber 1484. Tex­ten var ett svar på en för­frå­gan från den do­mi­ni­kans­ka mun­ken och in­kvi­si­tö­ren He­in­rich Kra­mer och hans kol­le­ga Jacob Spreng­er, även han med­lem i Do­mi­ni­kanor­den. På­ve In­no­cen­ti­us VIII gav mun­kar­na be­fo­gen­het att han­te­ra Tysklands häxor med hårda ny­por med hän­vis­ning till att de låg bakom miss­fall och miss­lyc­ka­de skör­dar på grund av att de um­gicks med de­mo­ner och dyr­ka­de djä­vu­len.

Det­ta led­de till att Kra­mer och Spreng­er skrev boken Mal­leus Ma­le­fi­ca­rum 1486. Boken blev en mil­stol­pe och an­vän­des som hand­bok un­der den out­trött­li­ga jak­ten på på­ståd­da häx­dor. I boken om­de­fi­ni­e­ra­des häx­an från att va­ra en in­di­vid ut­an makt in­för gud till att ut­gö­ra ett hot som mås­te utro­tas. Un­der de föl­jan­de fy­ra de­cen­ni­er­na kom Mal­leus Ma­le­fi­ca­rum i ny upp­la­ga 13 gånger. Ut­brott av häx­hy­ste­ri blev allt van­li­ga­re run­tom i Eu­ro­pa. Un­der kung Hen­ry VIII:S sty­re blev ut­ö­van­de av häx­e­ri be­häf­tat med döds­straff i och med häx­la­gen från 1542. Häx­e­ri an­sågs va­ra en grov för­bry­tel­se. År 1563, un­der Qu­een Eli­za­beth I, träd­de en andra häx­lag i kraft. Där spe­ci­fi­ce­ra­des att den som dö­da­de en an­nan per­son med hjälp av troll­dom skul­le av­rät­tas. I Skott­land sam­ma år in­stif­ta­des en lag som sa att bå­de ut­ö­van­de av häx­e­ri och att kon­sul­te­ra en häxa var brott som skul­le straf­fas med dö­den.

Ef­ter att kung Ja­mes I tog över kro­nan i Eng­land blev häx­la­gen från 1604 (med det of­fi­ci­el­la nam­net ”en lag mot be­svär­jel­ser, troll­dom och sam­rö­re med on­da och ogud­ak­ti­ga an­dar”) ut­ö­kad med att ut­ö­van­de av häx­e­ri och sam­rö­re med an­dar var be­lagt med döds­straff. År 1649 kom en våg av nya la­gar med syf­te att främ­ja re­li­gi­on. Kyr­kan i Skott­land ut­ö­ka­de la­gen från 1563 med att gö­ra ”kon­sul­te­ran­de med djäv­lar och an­dar” straff­bart med dö­den. Des­sa la­gar stif­ta­des ut­an den så kal­la­de ”be­ne­fit of cler­gy” vil­ket in­ne­bar att den miss­tänk­te kun­de undslip­pa gal­gen el­ler bå­let om de kun­de re­ci­te­ra en pas­sage ur Bi­beln.

I början av 1700-ta­let kom upp­lys­ning­en och med den gjor­des sto­ra fram­steg in­om ve­ten­skap, me­di­cin, tek­nik, fi­lo­so­fi och kri­tiskt tän­kan­de. Dess in­ver­kan på upp­fatt­ning­en om troll­dom och dess ut­ö­va­re blev om­fat­tan­de i Stor­bri­tan­ni­en. Häx­la­gen från 1735 fö­re­språ­ka­de en re­vi­sio­nis­tisk at­ti­tyd som be­trak­ta­de ut­ö­van­det av häx­e­ri el­ler pak­ter med djä­vu­len som nå­got som var i prin­cip omöj­ligt att be­vi­sa. En­ligt la­gen skul­le dock in­di­vi­du­el­la ut­ö­va­re som ut­lo­va­de kon­takt med de dö­da, för­ut­spåd­de fram­ti­den el­ler er­bjöd lik­nan­de tvek­sam­ma tjäns­ter, dö­mas som be­dra­ga­re. De ti­di­ga­re la­gar­na upp­häv­des över hela Stor­bri­tan­ni­en.

Häx­la­gen från 1735 var den lag som gäll­de de föl­jan­de 216 åren. År 1951 in­stif­ta­des en ny lag som för­bjöd spi­ri­tu­a­lis­ter, syns­ka per­so­ner, me­di­er och häxor från att ut­ö­va si­na tjäns­ter mot be­tal­ning. Den­na lag er­sat­tes 2008 av en lag med än­nu star­ka­re kon­su­ment­skydd.

I ett fall från 1616 be­skyll­de en 13-åring 15 kvinnor för att va­ra be­sat­ta av de­mo­ner. Åt­minsto­ne nio av dem häng­des.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.