Den sista häx­häng­ning­en i Eng­land sked­de 1682. Skep­ti­cism

Haxor - Sanningen bakom haxprocesserna - - Innehåll -

Trots att tron på ma­gi av alla de slag var ut­bredd och en in­te­gre­rad del av folk­re­li­gi­o­nen, fanns det på 1600-ta­let en li­ten men väx­an­de grupp tän­ka­re som ut­tryck­te tvi­vel på fö­re­koms­ten av häx­e­ri och den be­hand­ling som de an­kla­ga­de fick ut­stå. Så ti­digt som 1584 ha­de Re­gi­nald Scot skri­vit Disco­ve­rie of Wit­ch­craft där han för­ne­ka­de häx­e­ri­ets ex­istens. Boken pub­li­ce­ra­des på nytt i ef­ter­dy­ning­ar­na av Hopkins kors­tåg.

Det fanns en man som ifrå­ga­sat­te Hopkins öp­pet, näm­li­gen präs­ten John Gau­le (cir­ka 1603–1687) från Hun­ting­donshi­re. Ef­ter att ha in­ter­vju­at en kvin­na som satt fängs­lad på S:t Ne­ots i vän­tan på Hopkins ut­red­ning skrev han om sa­ken i boken Se­lect Ca­ses of Cons­ci­ence Touching Wit­ches and Wit­ch­craft. Han höll även en rad pre­dik­ning­ar där han kri­ti­se­ra­de häx­jä­ga­ren. Det­ta led­de till att lag­män­nen i Nor­folk och många andra bör­ja­de ifrå­ga­sät­ta Hopkins och Ste­ar­ne. Gau­le för­ne­ka­de in­te häx­e­ri­ets ex­istens (det kun­de han knap­past ef­tersom det nämn­des i Bi­beln) men han an­såg att folk var be­sat­ta av det. En­ligt ho­nom häv­da­de de att de såg häxor över­allt. Det räck­te med att en gam­mal gum­ma ha­de ett ryn­kigt an­sik­te, hår på läp­pen, sak­na­de tän­der, ett skevt öga el­ler en gnäl­lig röst för att in­te ba­ra bli miss­tänkt, ut­an ut­pe­kad som häxa. Varje nytt sjuk­doms­ut­brott, olyc­ka, na­tur­fe­no­men el­ler ovan­lig hän­del­se av nå­got slag gick att här­le­da till svart­konst och häx­e­ri.

Det­ta ir­ra­tio­nel­la för­håll­nings­sätt mat­ta­des så små­ning­om av, men det dröj­de än­da till 1682 tills den sista häng­ning­en av en häxa äg­de rum i Eng­land.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.