GRISIGT, BUFFLIGT OCH SVETTIGT – VÄLKOMNA!
Den är lite vackrare, snabbare och stjärntätare än du tror. Den är mycket grisigare, buffligare och svettigare. Välkommen till damallsvenskan 2020. Äntligen får vi se serien för vad den är.
Får jag börja med en ursäkt till Caroline Seger? Efter Rosengårds triumf i fjol klädde vi på massmördarvis ett omklädningsrum på Malmö IP i plast, hivade över en jumboflaska champagne och bad att få guldmåla veteranen.
– Det går bra. På villkor att färgen går att skölja bort enkelt, för det är bankett i kväll, sa hon.
– Inga problem. Den rinner av i duschen, ljög jag.
Skumpan sprutade, kameran klickade, Seger skrek ut sin lycka. Bilderna blev fantastiska, men inte ens såpa och rotborste kunde tvaga bort kladdet efteråt.
I slutet av juni spelar Rosengård sin tre månaders virusförsenade premiär. Titta noga i hårbottnen och runt öronen på hemmalaget härförare och du ser kanske fortfarande små stänk och rester från den där plåtningen. Förlåt för det.
Innan vi lämnar fjolåret därhän bör ett par siffror avhandlas. I fjol fick mästarnas premiärmotståndare Vittsjö 95 hörnor emot sig och släppte in noll mål på dem.
De höll rent på alla frisparkar fram till en bortamatch mot Eskilstuna 22 september, då bollen slogs två meter från hörnflaggan och knoppades in av Loreta Kullashi.
Skåningarna blev sensationell trea i damallsvenskan, men än i dag förbannar tränaren Thomas Mårtensson sig själv för det där baklängesmålet. Felet var hans. Han borde ju ha beordrat sitt lag att zonförsvara som på hörna.
– Jag fick inte ut budskapet så de ställde upp som på frispark.
Jag älskar precis allt med den historien. Detaljnivån. Besattheten. Känslostyrkan.
Allt ska sändas
Vi skriver 2020, Rosengård har ett guld att försvara. Göteborg mönstrar ett monstermittfält, Linköping ska resa sig från ökenvandringen, Piteå ska bygga anfall utan Janogys inåtvandringar, Eskilstuna ska segla vidare på sin magnifika höst. Och Sportbladet ska sända allt.
Det kan låta navelskådande att skriva in sin egen redaktion i historien om vår högstaliga, men låt mig åtminstone ta resonemanget i mål.
När rättigheterna säkrades ringde jag runt till tränare och spelare för att läsa på om taktik och nyförvärv.
– Kommer ni skriva mer om serien nu? var den vanligaste motfrågan.
– Kanske en aning. Men framför allt ska vi skriva bättre, sa jag.
Vi har varit för präktiga
En spridd missuppfattning är att ligan är snäll och polerad. Att Nilla Fischer, Caroline Seger och ett fåtal andra utgör stjärnpoolen medan resten dragit ut på kontinenten. Okunskapen är medias fel mer än klubbarnas. Vi har varit för präktiga, för försiktiga, för snälla.
Vi har inte skildrat det ruffiga, de lerblodiga knäna, de stukade vristerna, den blossande rivaliteten. Och heller inte den uppskruvade farten, de muskulösa låren, bottenlagens taktiska kunnande, drömskotten, klackarna, 40meterscrossarna. Inte hur Vittsjö flyttar fram sin högerback i uppspelen, inte hur Eskilstuna under VMuppehållet bytte till dubbla nummer tio och skakade om hela serien. Inte sportchefer
nas snillrikhet och fulspel för att värva trots tomt skramlande kistor.
Allt har funnits där hela tiden.
Det har bara skildrats för dåligt.
Så på sätt och vis är du välkommen till något helt nytt. Men det går också att presentera år 2020 som en uppskjuten och komprimerad – men på andra vis helt vanlig – säsong av en helt extraordinär liga. Förhoppningsvis gör vi den rättvisa den här gången.
Har för tunn trupp
Det ligger i mitt uppdrag att bränna av ett tidigt tips, så att ni som fiskar upp en bleknad och knögglig bibel i höst kan gotta er åt hur grumlig min spåkula var.
Låt gå. Det här tror jag kommer att hända.
✓ Växjö, Djurgården, Umeå och Uppsala hoppar upp på ett isflak som snart glider bort från resten. I en hård kamp om kontrakten klarar sig Djurgården och Växjö kvar i serien, medan Uppsala får sota för en tunn trupp och Umeå för ett hemskt spelschema med dygn i buss.
✓ Vittsjö går vilse mellan att vara ett kontringslag och att styra spelet. På ren spelarkvalitet räddar de en mittenplats bland Linköping, Kristianstad och Piteå, men mot jättarna kan de inte mäta sig en säsong till.
✓ Rosengård gör en stark vår, men till sensommaren märks hur tunn backuppsättningen är. Jelena Cankovic säljs.
Utan den alltjämt underskattade kreatören blir de omsprungna i omgång 16 av Göteborg och får fullt sjå med att hålla Eskilstuna under sig under de kyliga avslutningsmatcherna.
✓ För ja. Det är Falks tur i år. Rössö Blomqvists, Stina Balckstenius och Emma Berglunds. De har sedan 2018 siktat mot den här säsongen, trappat upp, värvat ändamålsenligt. Nu kan de mönstra elva landslagsspelare, dra upp farten – och skicka in tre lika högkalibriga lirare till sista halvtimmen.
Hoppas att nya stjärnor tänds
I mitten av november avslutas allt. Jag antar att vi befinner oss i Göteborg då, men det kan också vara i Malmö, Kristianstad eller Eskilstuna.
Oavsett vilket hoppas jag att vi fått följa den ösigaste, läckraste och jämnaste säsongen hittills. Jag hoppas att nya stjärnor tänts, att doldisar klivit fram, att landslagets framgångar lockat publik till arenorna, att en av ligans stora namn visat sig mästerlig.
Och ja. Självklart ska jag propsa på att vi målar henne den här gången också. Färgen går ändå bort i duschen.
Jag lovar.