”DET ÄR INTE AKTUELLT MED LANDSLAGET IGEN”
Snart fyra år har passerat sedan den omtalade OS-kvartsfinalen i Rio. Samtidigt som Lisa Dahlkvist gjorde sig redo för den avgörande straffsparken förhalade den amerikanska stjärnmålvakten Hope Solo förloppet genom att byta målvaktshandskar.
Svenskan betraktade förloppet samlat och avspänt, innan hon skickade ut storfavoriten ur turneringen.
I semifinalen mot värdnationen Brasilien blev hon hjälte på nytt då hon återigen satte den avgörande straffen och mästerskapet slutade med ett silver.
Hennes tredje – och sista – mästerskapsmedalj.
– Om det är aktuellt med landslaget igen? Nej, det är det inte. Det känns som att det har vuxit bort och det finns inte längre i mina tankar. Nu är det mer så att jag hejar på dem och önskar lycka till, säger Lisa Dahlkvist.
När Peter Gerhardsson tog över som förbundskapten hösten 2017 ingick hon inte i blågults framtidsplaner. Petningen tog hårt på mittfältaren som kort därefter tog beslutet att operera hälen som hade stört henne ända sedan 2010, med en lång rehabilitering som följd.
Skadade sig allvarligt
Hon lämnade Kif Örebro för Eskilstuna United där hon under förra säsongen nådde upp till gamla höjder igen. Fotbollslivet lekte på nytt och efter en stark höst slutade Eskilstuna på fjärde plats i damallsvenskan.
Dahlkvist, som satt på ett utgående kontrakt, slet då av hälsenan på lagets första träning efter den sista matchen.
– Det var jobbigt med allt runt omkring också. Jag hade inte bestämt mig för var jag skulle spela och det försvårar ju förhandlingsläget.
Att hon hade spelat så bra innan skadan gjorde det extra tufft, samtidigt som det har hjälpt henne mentalt på samma gång.
– Det blev en morot. Just därför vill jag komma tillbaka så fort som möjligt. Man är ganska knäpp som fotbollsspelare, man
bara ställer om på en gång. Nu ser jag möjligheterna med rehabperioden. Det är väldigt bra för min kropp att få vila och bygga upp sig igen.
Du hade inga tankar på att lägga av?
– Nej, det blev tvärtom. Jag kan absolut inte sluta, tänkte jag. Jag vill bestämma själv när jag ska sluta och känner att jag har flera år kvar att spela. Det kom aldrig på tanke, säger Lisa som hoppas på att vara spelklar till seriepremiären.
Vann tre SM-guld
Den 1 januari presenterades Lisa Dahlkvist för Umeå IK.
Att laget gick upp i damallsvenskan på nytt efter tre år i elitettan kunde inte ha kommit mer lägligt för 33-åringen, som har ett förflutet i klubben och faktiskt redan ägde ett hus utanför stan.
– Ja, vi i familjen har alltid tänkt att vi ska bo i Umeå och har haft med det i beräkningen. Det var min frus bror som sålde det redan i mars förra året. Tanken var att ha det som ett slags bas, oavsett var jag skulle spela någonstans. Sedan gick Umeå upp och det blev ett bra alternativ.
Lisa Dahlkvist kommer ursprungligen från Örebro och är dotter till den tidigare landslagsspelaren och Guldbollenvinnaren Sven ”Dala” Dahlkvist.
Hon flyttade upp till Västerbotten som 18-åring och gick från talang till landslagsspelare i Umeå IK mellan 2006 och 2009. Vid den tiden var klubben inte bara en maktfaktor i Sverige utan i hela Europa.
Dahlkvist vann tre SM-guld och spelade två Champions League-finaler under sin senaste sejour i den svarta tröjan.
”Svårt med sponsorer”
– Det är ganska stor skillnad från när jag var här senast. Inte alls samma tryck runt UIK som det var då. Det är svårt för de damallsvenska nykomlingarna just kring sponsorer och förutsättningar. I dag är det en mindre förening där man hjälps åt. Alla har inte avtal där man kan spela fotboll på heltid, så var det när jag var här senast. Då kunde alla träna på dagtid och fokusera allt på fotbollen.
Det blir en ny typ av utmaning?
– Ja, UIK ska skapa sig en ny identitet och samtidigt välja vad man vill bibehålla från den tiden. Det ska bli väldigt roligt. Det känns som att laget har en väldigt stor drivkraft och en stark tro på sig själva.
Med sina 33 år konstaterar Dahlkvist att hon har höjt medelåldern i laget ganska rejält. Med sin erfarenhet vill hon bidra både på och utanför planen.
Lisa har vid sidan om spelarkarriären utbildat sig till tränare och kommer ha en tränarfunktion i juniorlagen.
Ser du en framtid som ledare inom fotbollen?
– Jag kan ändå tänka mig det. Det känns som att man har mycket att ge. Det är viktigt att kunna bidra till att damfotbollen växer och bli större.