TUFF TUFF MOTFJÄRRAN ÖSTER
FRÅN ISRAEL TILL INDIEN TILL SYDAFRIKA – NU FORTSÄTTER JAMES KEENES LÅNGA FOTBOLLSRESA PÅ ETT TÅG MED AVGÅNG FRÅN BORÅS
Han har rest världen runt för att få spela fotboll.
Nu tågpendlar James Keene, 34, varje dag mellan Borås och Växjö för sin kärlek till sporten.
– Öster tar hand om mig på ett fantastisk sätt. Annars hade det varit tufft att åka så långt varje dag, säger anfallsveteranen.
Han debuterade i Premier League som 19-åring, men det var i Gais som han fick sitt riktigt stora genombrott. James Keene har spelat för grönsvart, Elfsborg, Djurgården och Halmstad i Sverige, och ständigt varit en supporterfavorit (även om gaisarna fick något annorlunda känslor för honom när han lämnade för Elfsborg…) med sitt oerhörda slit och sin målfarlighet.
Sedan i somras är han i Öster, efter att under några år har spelat i Israel, Indien och Sydafrika. En månads provträning med
Elfsborg utmynnade inte i något kontrakt, men ledde till kontakt.
Elfsborgs sportchef Stefan Andreassons son Anton Andreasson spelade i Öster, och vidarebefordrade en vädjan från krisdrabbade Öster om att de var i akut behov av en anfallare.
Men Keene vägrade flytta från Borås.
”Tar en timme och 50 minuter”
– Öster, var ligger det? Växjö? Är det långt? Min fru och jag hade precis flyttat hem till Borås från Sydafrika och ville inte flytta igen. Växjö kändes inte optimalt.
Men dåvarande Östertränaren Christian Järdler ringde ändå, och lyckades snabbt övertyga Keene om att Öster var det rätta valet. Trots de 17 mil som skiljde Växjö och Borås åt.
– Han var okej med att jag bodde kvar och sa bara ”vi löser det, vi hittar på något”.
Så Keene packade ner fotbollsskorna, skaffade sig ett bonuskort hos SJ och började pendla de 17 milen till Växjö varje dag.
– Jag har en massa bonuspoäng nu. Ty
värr tar jag bara tåget till Växjö så jag har ingen större användning för dem. Men vi får åka iväg på en långresa snart, jag och min fru, säger han med ett skratt.
Vad gör du på resorna?
– Bra fråga… Jag borde göra mer. Men jag ska kolla upp det, kanske jag kan börja plugga något. Just nu är det mest Netflix tyvärr. Det tar en timme och 50 minuter enkel väg, så det är en stund. Jag borde nog använda tiden till något mer nyttigt.
Räddade kvar Öster
Öster inledde fjolårssäsongen strålande, slog Malmö FF och Falkenberg i svenska cupen och tog AIK till förlängning. Men framgångarna kom med ett pris, förväntningarna på laget ökade enormt och när superettan startade gick det mesta direkt illa.
När paniksamtalet gick till James Keene i mitten av juli hade laget vunnit en match på de 14 första omgångarna och låg näst sist i serien.
Det kändes ändå som att Öster hade ett bättre lag än så?
– Det stämmer absolut. Det var ett ganska spännande lag med stora förväntningar på sig. Alla trodde att de skulle gå upp. De hade lite otur i början, och sen kände de kanske pressen. När jag kom i juli såg det inte jättelovande ut.
En vecka efter Keenes debut fick Christian Järdler sparken.
– Tyvärr. Jag tycker att han är en jättebra tränare, han kommer att vara i en allsvensk storklubb en dag. Men vi behövde kanske en ny röst i omklädningsrummet. Denis Velic och Kalle Björklund kom in, och då började vi plocka poäng. Jag vet inte riktigt vad som hände, men vi tog lite fler poäng.
Fyra segrar på de sex sista omgångarna gjorde att Öster nådde en kvalplats, och där klev James Keene fram med all sin rutin och gjorde matchens enda mål i returen mot Landskrona Bois.
Nu, nytt år och nya tågresor. Och en annan känsla.
– Det gav oss något att se fram emot. Det hade inte varit jättekul att spela i division ett.
Segrarna i höstas måste ha gjort gott för självförtroendet?
– Ja, absolut. Vårt omklädningsrum nu är väldigt positivt. Vi har haft en jättebra försäsong. Truppen är ganska ung, med många spännande spelare. Det blir ett kul år i år, det kommer att gå betydligt bättre den här säsongen. Vi får se hur långt det räcker, för att gå upp i allsvenskan krävs det en hel del. Men det blir spännande.