FRÅN RÄVEMÅLA ÄR DET TUFFT ATT FÅ MED POÄNG

LEIFBY: Bortom handlaren, svetsen och kyrkan, där hittar man planen

Ständigt dessa val. Om ni tänkte se Älmeboda/Linneryd spela hemma, skulle ni då välja att se en match i Linneryd eller i Rävemåla? Rävemåla, va?

Japp, då har vi mentalt förflyttat oss till det klorofylltäta Kronobergs län där Älmeboda/Linneryd, precis som många andra byalag runt om i Sverige, spelar sina matcher på två olika planer. Halva serien där borta, andra halvan åt det hållet, och har man tur är det en lantbrukare med nävar stora som lecablock som visar vägen.

Alla som säger sig veta någonting om svensk fotboll har förstås koll på området.

LarsÅke Lagrell föddes i skogen utanför Älmeboda och på vägen mot Växjö ligger Nöbbele där Harry Bild var kyrkoskriven, anfallaren som Stig Svensson till säsongen 1968 lockade hem från Feyenoord i Holland sedan de sprungit på varandra på Grands varumagasin i Växjö en sommar.

Ändå är det för mig, som vuxit upp och tillbringat halva mitt liv i samma län och fauna som Älmeboda och Linneryd, smått obegripligt hur denna avkrok kan förse Fotbollssverige med ett division 2gäng.

Själv har jag bara gjort något sporadiskt besök i trakten, det fanns liksom ingen anledning att åka dit.

Alla spelare jobbade på ”Sågen”

Eftersom byarna är inbäddade i frisk småländsk skog finns det i byn ett stort sågverk.

”Sågen”, som alla alltid säger om ett sågverk, ligger på Virkesvägen och är nästan 100 år gammal, förr i tiden jobbade nästan alla fotbollsspelare där, berättar klubbens vice ordförande Johan Holgersson.

Vi är jämngamla Johan och jag, det är inte omöjligt att vi stött på varandra på en fotbollsplan för längesedan men jag minns inte våra möten.

Någonting säger mig att han var hård i kroppen, som att springa in i vedtrave.

– Förr hade vi mer egna produkter, och då jobbade många på sågverket. Men tiderna förändras, folk flyttar härifrån och det är en utmaning för oss att få ihop ett fotbollslag.

Närheten till studentstaden Växjö gör att det finns god tillgång på spelare som håller division 2nivå, alla får inte plats i Östers IF även om det under senare år känns som att alla fått chansen där.

Trots att det kommer många spelare utifrån (sponsorerna har löst minibussar som spelarna samåker med) försöker föreningen hålla i kulturen.

– Det är ofta mycket lokalt folk på träningarna, de ser till så att spelarna får fika efteråt och vi har en stark gemenskap här, för det finns inte så mycket annat att göra i byarna. Fotbollen berör många, och det är många som har åsikter, berättar Johan.

Skulle kryssa mot Hoffenheim

En normal säsong spelar de hälften av sina matcher i Linneryd, och hälften av matcherna på Kullbergsplan i Rävemåla.

Filip Elg, som skriver lokalfotboll för Smålandsposten, berättar att laget är otroligt starkt just i Rävemåla, ja det låter nästan som att de skulle kunna ta dit Hoffenheim och ändå klara ett kryss. Hoffenheim, alltså.

Filip berättar att planen ligger fint till i slutet av byn, efter att man kört förbi handlaren, svetsen, bilverkstan och kyrkan, och det är lätt att föreställa sig hur det ser ut en matchdag.

Kaffe i kiosken så starkt att plomberna trillar ut, folk som pratar med varandra (!), nyslaget gräs som doftar 1–1match och någon som springer efter bollen som en brötande mittback skickat fyra meter över i säsongens första – och sista – försök att göra årets mål.

– Bollen gick in där borta!, ropar någon och pekar mot skogen som alla ser var den börjar men ingen vet när den tar slut.

Det finns all anledning att åka hit.