HÄR UPPLEVER DU
LEIFBY: Det är direkt nödvändigt att ta några riktigt djupa ishockeyhall- andetag varje
En mormor i båset i Kallinge, en Salming i taket i Kiruna, ett kakmonster till guldförbundskapten på pressbåsets tak i Surahammar. Ingen annan serie i Sverige doftar lika mycket ishockey som de i hockeyettan.
Mm.
Tyvärr stinker det ibland, och stanken från hockeyettan har varit olidlig ett bra tag nu.
Det beror inte på ishockeyn som spelas där utan på att de styrande stollarna har drabbats av ett sällan skådat högmod.
Många har vittnat om många års vanstyre, inte sällan präglat av egenintressen, och dessvärre verkar det inte ha blivit ett dugg bättre sedan den nya ledningen tog vid, eftersom den gamla fortfarande fipplar i bakgrunden. Förföljelsen av Boden och Karlskrona är en skamfläck som hockeyettan kommer att få dras med länge.
Den stora sponsorn har gett sig av, något tv-avtal att tala om finns i skrivande stund inte, men känner vi låtsaspamparna rätt kommer det säkert att finnas något att bråka om ändå.
Amatörmässigt
Visionen att samla 40 klubbar under en och samma organisation har visat sig snudd på omöjlig och jag tror att hockeyettan i nuvarande form, strukturerad på det här viset, sjunger på sista versen. Serien är lika vidsträckt och spretig geografiskt som den är ideologiskt, sett till ambitioner och resurserna klubbarna förfogar över. Om Anders Larsson nu inte är beredd att gå över lik (vilket det visserligen verkar som att han är) för att försvara och värna sin ”ligamodell” skulle jag inte bli förvånad om vi snart är tillbaka i de mer klassiska division 1-serierna, där varje serie och förening förfogar över sina ”kommersiella rättighet”, i de fall det finns några. Tanken om en stor och solidarisk hockeyettanfamilj var säkert god från start men faller på sin egen orimlighet
– och på det amatörmässiga centrala styret.
Det Anders Larsson inte verkar förstå är att grunden till i stort sett alla problem och allt tjafs i svensk ishockey är den oärliga fördelningen av tv-pengar, där SHLklubbarna täljer guld och alla andra sliter sig fördärvade för att få det att gå runt, trots att SHL inte skulle existera om det inte var för just alla andra.
Det var förbundet som släppte serie-ishockeyn vind för våg, SHL tog för sig och gjorde det bra men ser enbart till sitt eget bästa, medan övriga – SDHL, hockeyallsvenskan och hockeyettan – slåss