Dags för kål. Odlingstips och recept.
Efter att ha varit bortglömd en tid har kålen åter blivit populär i våra kök. Nu börjar den även ta plats i trädgården. Lär känna några av alla de nyttiga och dekorativa kålsorterna som trivs i vårt klimat.
När sommargrönsakerna skördats står kålen kvar i ensamt majestät. Den pryder sin plats i grönsakslandet och ger höstträdgården färg och liv. De olika kålsorterna har sin egen karaktär inte minst till utseendet; palmkålen sträcker upp sina ståtliga mörka blad, grönkålen lyser med klargröna krusiga blad och vitkålens knutna huvuden vilar nära marken.
BLADGRÖNSAK MED HISTORIA
Kål är en kulturväxt som odlades redan på romarrikets tid. I Norden började kål troligen odlas på vikingatiden, men det var under 1700-talet som fler sorter kom och kål blev en populär bladgrönsak. Då fanns kålgårdar men det var egentligen namnet på den tidens köksträdgårdar och där fanns inte bara kål, utan även grönsaker som morötter, rovor, lök, ärter och bönor.
Kålen användes tidigt i olika maträtter och som skydd mot olika sjukdomar. Idag har kålen åter fått stor uppmärksamhet som nyttig supermat med stort innehåll av fibrer, vitaminer och kraftfulla antioxidanter. Kål gynnar även matsmältningen och tarmarnas upptag av K-vitamin.
MÅNGA SORTER
Kålfamiljen är stor och det finns många sorter att välja bland. Vill du pröva att odla kål kan det vara klokt att börja med grönkål, svartkål eller spetskål som tillhör de mer lättodlade sorterna.
Grönkål bildar inte huvuden utan växer mer fritt. Den vanligaste sorten har gröna krusade blad, men det finns även sorter med släta blad och annan färg, som den mörkt rödlila purpurkålen. Grönkål var ett vanligt inslag i allmogeträdgårdarna på 1700-talet. Den är lättodlad och vår härdigaste kål som kan stå kvar i grönsakslandet hela hösten och vintern. Smaken blir mildare efter några frostnätter. Står kålen kvar ute kan den behöva skyddas för att inte bli uppäten av rådjur eller harar.
Grönkål är vanlig på julbordet men passar i många rätter året runt. Späda grönkålsblad ger bra energi i en smoothie och är goda i sallad, gärna med apelsin eller äpple. Grönkål ger också fin smak i pajer, stuvningar och suffléer. OVAN Vitkål har varit betydelsefull som föda för människor sedan länge, tack vare att den klarar av att lagras länge och även att konserveras som till exempel surkål.
Svartkål är en vanlig gröda i Italien där den används flitigt i matlagningen. Hos oss var den populär på 1800-talet men försvann sedan en period. Idag ökar intresset för svartkål, eller palmkål som den också kallas, då de mörkt grönblå bladen liknar palmens bladkrona. Svartkål är mycket dekorativ, men den är också god i matlagning där den passar till soppa, stuvningar och fräst i lite smör eller olja. Svartkål är lättodlad och ganska tålig mot kyla.
Vitkål bildar kompakta runda huvuden med tätt sittande ljusgröna blad och är en av de vanligaste kålsorterna. När det gäller odling behöver vitkålen lång tid för att utvecklas. Den kräver också mycket näring och vatten under växtperioden.
Vitkål är krispig och god att råriva i sallader, men är också vanlig i husmanskost som kålpudding, kåldolmar, kålsoppa och stuvad vitkål. Rödkål är en form av vitkål fast med röda blad. Finstrimlad passar den bra i sallad och varm är den ett vanligt tillbehör till julskinka och revbensspjäll.
Spetskål har ett spetsigt konformat huvud och är en form av vitkål trots att utseendet är annorlunda. Tittar du närmare på bladen har de däremot stora likheter med vitkålens blad. Spetskål är lättodlad och växer snabbt och är därför tacksam att odla. Den fina milda smaken passar utmärkt i sallader. Spetskål kan även tillredas på samma sätt som vitkål.
Savojkål påminner om vitkål på så sätt att den bildar huvuden, men bladen är blågröna med en dragning åt grått och lite buckliga i strukturen. Den odlas på samma sätt som vitkål men växer snabbare. Savojkål är härdig och tål kyla ganska bra, men mår bäst av att skördas så fort den vuxit klart. Smaken är mild och passar till många kalla och varma maträtter på ungefär samma sätt som vitkålen.
Blomkål är förädlad från broccolin. Den är känslig och en av de mer svårodlade kålsorterna. Vanligast är den vita sorten men det finns även färgad blomkål där huvudena är lila eller gulgröna. Det är lätt att tro att dessa är nya sorter, men de fanns långt tillbaka i tiden och försvann vid sekelskiftet då det bara var vit blomkål som gällde. Blomkål passar rå i sallader, stuvad eller gratinerad, i grytor eller kokt med smör.
Broccoli är nära släkt med blomkål och en av de grönsaker som räknas som supermat tack vare sitt innehåll av vitaminer och mineraler. Forskare har till och med sett att broccoli kan hjälpa till att skydda oss mot cancer. Broccoli är något mer lättodlad än blomkål och ganska härdig. Rotsystemet är dock mycket känsligt och får inte torka ut. Det är broccolins toppskott som skördas och äts kokta, stekta eller i gratänger.
Brysselkål kallas ibland rosenkål eftersom de små kålknytena påminner om rosenknoppar. Brysselkål tål kyla och skördas under senhösten, men den klarar även att stå kvar ute när vintern kommer. Smaken är något besk vilket egentligen visar att den innehåller ämnen som har en positiv effekt på hälsan. Brysselkål passar att ugnsbaka eller kokas lätt.