en En trolsk slingrande skogsträdgård väg till
Utanför Eskilstuna finns en alldeles speciell trädgård. Följ Gunilla och John Teckenbergs inte helt spikraka väg till sina drömmars trädgård. Här finns salsliknande rum, med vackra sittplatser och krokiga gångar, omgivna av stenar och träd.
Gunilla och John Teckenberg köpte gården Hagtorpet utanför Eskilstuna för tretton år sedan. Då hade den gamla vildsvinsfarmen precis lagts ned och bondgården stod tom. Omgivningarna var vackra med frisk blandskog och öppna gläntor. Men mycket av skötseln var eftersatt. Gunilla och John ägnade de första tre åren åt att bara röja upp. Sly gjorde marken nästintill ointaglig och förr användes skogen till och med som soptipp, det var fullt med skräp som sanerades bort.
Varken Gunilla eller John var särskilt kunniga inom trädgårdsskötsel från början. Flytten till gården var först och främst en önskan om att komma bort från stadsbruset och leva närmare naturen. Förutom skogen, ramades huset in av en vidsträckt gräsmatta med några knotiga äppelträd på. Hade någon med kristallkula då upplyst paret om att de skulle ha en omtalad och välbesökt visningsträdgård tio år senare, hade de förmodligen skrattat gott och länge. Men i takt med att parets intensiva yrkesliv minskade, väcktes trädgårdsintresset. Gunilla började lite tafatt att sätta ringblommor i en rabatt med stenar runt. En liten rundel här, och en liten rundel där. Ett klassiskt drag, menar Gunilla, och förklarar varför det inte blir lyckat.
– En enslig liten inramad rabatt i en stor gräsmatta – den försvinner ju i havet av gräs! Jag visste inte då att en trädgård måste hålla ihop. Att man måste se till helheten. Där ska finnas träd, stenar, gångar, sittplatser – ja, rum helt enkelt. Och rummen ska ligga i anslutning till varandra, skapa nyfikenhet på vad som finns bakom nästa krök och locka besökaren vidare.
EN SLINGRANDE VÄG
Nu var det knappast så att paret Teckenberg vaknade en morgon och bestämde sig för att anlägga en 1 000 kvadratmeter odlad trädgård. Nej, långt därifrån. Processen blev en nosande, tassande, smygande resa utmed en slingrig kullerstensväg. En väg, som trots att de anlade den själva, inte riktigt visste var den skulle leda dem.
– Vi har nog gjort alla nybörjarfel, säger Gunilla ödmjukt. I början stirrade vi oss blinda på färg- och blomsterprakt. Vi köpte de växter som alla andra köpte på stormarknader och blomsterkedjor, alla dessa massodlade sorter som leder till likformiga trädgårdar. Men ju mer vi såg och läste om trädgårdar och hur man anlägger en trädgård på rätt sätt, desto mer lärde vi oss. Efter ett par år gick jag med i Trädgårdsamatörerna, det var bra för utvecklingen.
I trädgården har ett projekt lett till nästa. Med tiden har en makalöst vacker, trolsk naturträdgård vuxit fram. Salsliknande trädgårdsrum ligger i en skogsbacke med svag terrassering uppåt, ut i naturens vilda. Det gröna taket består av björk, asp och sälg som prasslar i vinden. Stammarna med stolt resning sedan decennier står som kolonner. Mellan dessa stammar ringlar sig gångar av sten eller bark som med tiden multnat ned och blivit de mjuka skogsstigar som paret eftersträvat. I trädgården finns också gott om sten. Naturstenar med mossa på hjässan har inte alls legat på sina platser sedan inlandsisen. De har vinschats dit av människokraft och med trädens stammar som anhåll. Många gånger har anläggningsarbetet varit mycket tungt, intygar Gunilla, men resultatet är mödan värt.
Precis som i en sagoskog finns här vattenblänk. Mellan stenar rinner en porlande bäck. Ljudet av vatten i rörelse är avstressande och tillför den rätta stämningen. Bäcken rinner ut i dammen som minner om en svartspeglande skogstjärn. Dammen är något upphöjd och kantad med kabbeleka och sumpanpassade irisar, för att senare på sommaren blomma med röda och vita näckrosor. Karpar har ett prima liv i dammen, och de sköts omsorgsfullt av Gunilla och John.
MÖBLERA NATURLIGT
Trädgården har möblerats med lätta små träd som skapar höjd. Växtformen är viktig, men inte på så vis att de klipps och ansas till bollar och figurativa former, nej Gunilla ryser när hon tänker på det. Träden får ha kvar sin naturlighet, men valet faller gärna på träd med ett pelarformat växtsätt. I trädgården finns en hel del barrväxter, i synnerhet minibarrväxter, så kallade häxkvastar. Gunilla har fattat tycke för de vintergröna små kämparna som är fina året om. Buskar och perenner fyller ytorna mellan sinnrika stenläggningar. Perennernas bladstruktur prioriteras framför blomningen som oftast är relativt kort. De blommor som finns kallar Gunilla för sina ”prima primadonnor”. Med det menar hon att de får stå i strål- glans i ensamt majestät. Mellan färgklickarna finns gröna växter som lika mycket tillför en dämpande effekt i färgprakten, som förstärker just de enstaka blommande växterna. Uppåt skogskanten till, som man vagt anar och ändå har svårt att säga exakt var den går, då trädgården liksom försvinner iväg bland ormbunkarna, har Gunilla och John anlagt ett woodlandparti. Stenarna blir mer vilda och de avgränsande kanterna övergår till liggande knotiga trästammar som tillvaratagits från grannens nedblåsta ek. Här i skuggan trivs surjordsväxter som rododendron, magnolior, primulor och hostor. Vid en liten pionbuske stannar vi till. Gunilla ser på den spröda vaniljvita blomman med kärlek.
– Jag har väntat i sju år på att den här svavelpionen ska blomma.
EKOLOGISKA METODER
Vi följer stigarna fram genom den sörmländska skogen, medan solen tittar fram bakom skira vårlöv. Vi går förbi den näringsrika kompostjorden, färdig att läggas under buskarna och Gunilla talar med glöd om kretsloppet.
– Precis som att se helheten i det fysiska trädgårdsrummet, såg jag snart även helheten i naturen och hur allt är sammanlänkat. Ju mer insatt jag blir i ämnet, desto mer oroad blir jag över vart vi är på väg med vår livsstil.
Därför har Gunilla och John prioriterat en ekologisk metod i skapandet av sin trädgård. De ratar både handelsgödsel och bekämpningsmedel. De påtalar det uppenbara, men ofta bortglömda faktum, att na- turen är van att klara sig själv – utan vår inblandning. Om man bara låter den vara. Men lite hjälp på traven kan man alltid ge. John har satt upp över sextio fågelholkar i träden runtom Hagtorpet. De erbjuder bostad åt fåglar av alla de slag som håller efter löss, larver och andra insekter. Balans är ett ord som ofta kommer upp. Både Gunilla och John är övertygade om att ett kretslopp i balans ger en harmonisk trädgård, vilken ger mesta möjliga glädje och minsta möjliga arbetsinsats. Ett kvitto på detta fenomen blir Gunillas slutord.
– Visst rensar jag ogräs någon gång. Men ett välgjort underarbete gör att ogräs inte blir till ett stort problem. Man ska ju hinna njuta av sin trädgård också.