Livet i Egypten
Merparten av det vi läser om de gamla egyptierna handlar om döden – från deras groteska begravningsritualer till invecklade historier om livet efter döden. Men allt handlade inte om död i den här civilisationen, människorna levde också ett mycket rikt liv. Nilen har främjat odlingar och gett mängder av gräs för betande djur, så det borde inte komma som någon överraskning att största delen av befolkningen var bönder. Andra vanliga yrken var hantverkare som snickare, vävare och guldsmeder, medan folk från välbärgade familjer kunde bli skriftlärda eller präster.
Under det gamla kungadömets tid hade Egypten ingen armé redo. Landet var omgivet av öken och hav som utgjorde ett naturligt försvar och faraon samlade bara ihop bönderna när en armé var nödvändig för att försvara landet. Men när Egypten invaderades av Hyksos (en kanaaneisk stam) bestämdes det att en permanent här av utbildade soldater var nödvändig. Enheterna inkluderade vagnar, bågskyttar och infanteri, och hären blev ett sätt för män att stiga i rang i detta uråldriga kungarikes skoningslösa, sociala hierarki. Nilen möjliggjorde transport och kommunikation från den ena änden av riket till den andra och bidrog till att skapa en stark, enhetlig nation och en stark, enad armé.
Egyptiska pojkar från välbärgade familjer gick i skola där de studerade religion, matematik och läs- och skrivkkunskap, medan de fattigare pojkarna lärde sig sina fäders yrke. Flickorna utbildades hemma eller gick ut i arbete fram till att de gifte sig i 12-årsåldern – ofta med en man som valdes av hennes föräldrar. Även om det var en självklarhet att kvinnorna lydde sina äkta män var de samtidigt på många sätt likställda männen i samhället. Kvinnor i högre sociala skikt kunde delta i affärsuppgörelser, äga land och representera sig själva i rätten. Utöver att ta hand om barn och hem kunde de arbeta på gårdar och vara anställda vid domstolar. Vissa jobbade i templen som akrobater, dansare och musiker. Adelskvinnor kunde bli prästinnor och offentliga tjänstemän. Egyptierna värdesatte familjelivet högt och farbröder, fastrar och far- och morföräldrarna kunde leva tillsammans under samma tak – och ofta i samma rum.