Resan till livet efter döden
Att säkra sig en plats i himlen var lättare sagt än gjort.
Varken dyra gravkammare eller formler var någon garanti för en plats i livet efter detta. Först måste själen övervinna alla demoner och andra hinder i dödsriket. Sedan ställdes den inför rätta av gudarna i ceremonin där hjärtat vägdes. Endast de värdigaste själarna kunde fortsätta till ett evigt, lyckligt liv på vassfälten.
De gamla egyptierna trodde att den dödas själ lämnade kroppen och steg ner i underjorden (Duat). Där måste den passera 12 portar som alla vaktades av var sin gudom som själen måste känna igen och kunna namnge. Det låter kanske inte så svårt, men där fanns även monster, demoner och eldsjöar som måste bekämpas. I De dödas bok fanns en lista med trollformler som kunde hjälpa själen att övervinna dessa hinder. Om den lyckades kunde själen passera in i domens sal, där den skulle visa sin värdighet inför 42 gudar. De dödas bok kunde också hjälpa själen att svara rätt på frågorna och få passera.
Därefter fick själen fortsätta till ceremonin där hjärtat vägdes. Den övervakades av Osiris, den högsta guden i underjorden. Egyptierna trodde att hjärtat registrerade alla handlingar som någon utförde under sitt liv. Genom att hjärtat vägdes på en balansvåg, med en fjäder från gudinnan Maat i den andra vågskålen, avgjordes hur moraliskt den döda handlat.
Om vågskålarna var i balans hälsade Osiris själen välkommen in i nästa liv. Var hjärtat däremot tyngre än fjädern kastades det till den kvinnliga krokodildemonen Amuut. Då kastades själen in i mörkret, dömd till en evigt rastlös tillvaro.
De döda kunde alltid sätta sitt hopp till De dödas bok, för en uppläsning av formel 30B kunde hindra hjärtat från att avslöja sitt mörka förflutna.
De som hade turen att säkra sig en plats i livet efter döden fick uppleva de storslagna fälten i den egyptiska versionen av paradiset. Här fick de en egen jordlott där de kunde odla grödor med hjälp av shabtierna de begravts med och se fram emot ett liv i evig fred.