Utbildning
Atenarna tog första stegen mot den breda läskunnigheten och universiteten i våra moderna demokratier, medan Sparta inspirerade totalitära regimer med sina stenhårt styrda statsskolor.
Som på så många andra områden valde Aten och Sparta olika vägar även för skolundervisningen. Olika skolmodeller prövades i olika delar av antikens Grekland, men i slutet av 300-talet f.Kr. var den atenska modellen utbredd. Trots de skillnader som fanns i övrigt var alla överens om att syftet med undervisningen var att skapa goda medborgare.
I Sparta betydde goda medborgare bra soldater. Pojkarna fick lämna sina familjer när de var sju och bo i kaserner där de utsattes för hård disciplin och militär träning. Sparta var kanske den enda staden i antikens Grekland där även flickor gick i skola, och även för dem låg tyngdpunkten på fysisk och mental styrka.
Även i Aten var fysisk träning viktigt, men där fanns en mycket tydligare tonvikt på läsoch skrivfärdigheter och kultur. Man tror att andelen läs- och skrivkunniga vuxna manliga medborgare i Aten på 400- och 300-talen f.Kr. var högre än i något modernt europeiskt land före år 1900. Det speglade den aktiva demokratins behov och ambitioner.
De flesta pojkar i Aten fick förmodligen bara några års formell skolgång, men de välbärgades barn undervisades längre för att kunna lyckas i det offentliga livet.
På 400- och 300-talen f.Kr. utvecklades den högre utbildningen och nya discipliner tillkom, som filosofi och matematik. Fokus låg dock till en början på att lära ut retoriska knep.
Med tiden kom skolor som de som grundats av Platon och Aristoteles att erbjuda en mer akademisk inriktning som lade grunden för moderna universitet. Ordet akademi kommer för övrigt från namnet på Platons skola, Akademien.