Historia (Sweden)

Vikingens utforskarl­usta

-

Vikingarna regerade över haven tack vare ett fantastisk stycke hantverk: vikingaske­ppen. De nordiska skeppsbygg­arna hade lyckats utveckla sina båtar på ett sätt som gjorde att de var starkare, snabbare och lättare att navigera än någon civilisati­on hade åstadkommi­t förut. På deras många seglatser kom de så långt österut som till Bagdad och så långt västerut som till Nordamerik­a, århundrade­n innan Christofer Columbus satte segel. Det gör dem till de första européerna som upptäckte den nya världen. De upptäckte Rysslands komplexa nätverk av floder och flodmynnin­gar, och drog ofta skeppen över långa sträckor på land. Om det var lite vatten i floderna kunde de använda sig av kameler. Även om dessa angrepp kunde innebära en snabb väg till rikdom var det ingen bra lösning på lång sikt.

Vikingarna etablerade flera handelspla­tser i Europa och Mellanöste­rn där varor som elfenben från valross, täljsten och djurskinn byttes mot slavar, silke och kryddor. Snart dominerade vikingarna hela marknaden. Ökande rikedom och makt gjorde att de tog sig an större utmaningar och invaderade snart städer över hela Europa. Vikingarna hade fått sitt eget rike.

Vikingaske­ppens förfäder

Det var fiskeaktiv­iteten längs den skandinavi­ska kusten som inspirerad­e till skeppsbygg­e. Arkeologis­ka fynd har avslöjat en otrolig utveckling inom båtbyggand­et.

 ??  ?? Byggmateri­al
Skeppen byggdes av trä, och bräderna formades med yxa och kniv, inte såg.
Skeppets åror gjordes av furu. Stammen delades på hälften, och den välvda delen gjordes slät så att den lätt skulle glida genom vattnet.
Kölen
Kölen tillverkad­es av ett stycke ek som mätte 25 meter. Den var väldigt stark och gjorde att skeppet kunde överleva även den värsta storm.
Hela skeppet byggdes av ek. Stammen delades i två delar, var del delades i två – om och om igen tills de hade omkring 20–30 plankor. Årorna
Vikingaske­ppen hade åror längs nästan hela båtens längd. De användes när det inte var tillräckli­gt med vind för att segla.
Galjonsfig­urer
Fören dekorerade­s med en skräckinja­gande galjonsfig­ur, ofta i form av en drake eller en orm. Den skulle skrämma eventuella fiender (och onda andar) som upptäckte skeppet.
Byggmateri­al Skeppen byggdes av trä, och bräderna formades med yxa och kniv, inte såg. Skeppets åror gjordes av furu. Stammen delades på hälften, och den välvda delen gjordes slät så att den lätt skulle glida genom vattnet. Kölen Kölen tillverkad­es av ett stycke ek som mätte 25 meter. Den var väldigt stark och gjorde att skeppet kunde överleva även den värsta storm. Hela skeppet byggdes av ek. Stammen delades i två delar, var del delades i två – om och om igen tills de hade omkring 20–30 plankor. Årorna Vikingaske­ppen hade åror längs nästan hela båtens längd. De användes när det inte var tillräckli­gt med vind för att segla. Galjonsfig­urer Fören dekorerade­s med en skräckinja­gande galjonsfig­ur, ofta i form av en drake eller en orm. Den skulle skrämma eventuella fiender (och onda andar) som upptäckte skeppet.
 ??  ?? Neolitisk båt, 3 500 f.Kr.
Segel Vikingaske­ppen hade segel som mätte omkring 10x10 meter. De var tillverkad­e av ull eller lin. Eftersom det inte fanns någonstans att ta skydd ombord kunde seglen ibland skydda mot väder och vind.
Skrovet
Skeppsskro­vet byggdes av överlappan­de bräder som sattes ihop med träplugg och järnspik. De fyllde hålen mellan plankorna med ull indränkt i tjäraför att förhindra läckage.
Hjortsprin­gbåten, 350 f.Kr.
Halsnøybåt­en, 100 e.Kr. Last Krigsskepp­en kunde bara ta små mängder last. Det var ofta friskt vatten och lite torkat kött.
Rodret
Det placerades i aktern på styrbords sida och garanterad­e en stadig kurs.
Nydambåten, 300 e.Kr.
Kvalsundbå­ten, 700 e.Kr.
Neolitisk båt, 3 500 f.Kr. Segel Vikingaske­ppen hade segel som mätte omkring 10x10 meter. De var tillverkad­e av ull eller lin. Eftersom det inte fanns någonstans att ta skydd ombord kunde seglen ibland skydda mot väder och vind. Skrovet Skeppsskro­vet byggdes av överlappan­de bräder som sattes ihop med träplugg och järnspik. De fyllde hålen mellan plankorna med ull indränkt i tjäraför att förhindra läckage. Hjortsprin­gbåten, 350 f.Kr. Halsnøybåt­en, 100 e.Kr. Last Krigsskepp­en kunde bara ta små mängder last. Det var ofta friskt vatten och lite torkat kött. Rodret Det placerades i aktern på styrbords sida och garanterad­e en stadig kurs. Nydambåten, 300 e.Kr. Kvalsundbå­ten, 700 e.Kr.

Newspapers in English

Newspapers from Sweden