Krigande män i historien

Unn Pedersen, som är arkeolog vid universitetet i Oslo, tycker det är konstigt att skildringar om vikingatiden ofta handlar om stridande män.

– Det är helt enkelt inte realistiskt. Böckerna nämner hundratals män, hövdingar, kungar och vanliga bönder. Så kanske även en drottning och någon dotter nämns, säger hon.

Inom nordisk historia hör vi ibland talas om den starka kvinnan Gyda som inte ville gifta sig med Harald Hårfager förrän han blivit mäktigare. Eller Snöfrid, som också gifte sig med Harald Hårfager, men som giftes bort av sin far som en del av ett politiskt spel. Vi har också drottning Alfiva, som styrde över Norge under det tidiga 1000-talet. Hon blev impopulär då hon införde nya lagar och skatter. Sedan har vi drottning Gunnhild, som tog över befälet efter att hennes make, Erik Blodyxa, blivit landsförvisad och senare dödad. Detta är dock bara korta glimtar av historien.

– Om vi ska ge en nyanserad bild av vikingatiden, måste vi ta med alla andra också. Då menar jag kvinnor, barn, gamla och inte minst alla människor som inte krigade. När vi studerar framgrävt material, ser vi en komplexitet och att det fanns många olika roller. Vi har sett att både kvinno- och mansgravar är rikligt fyllda med föremål av hög kvalitet. Vi anar att det fanns en hierarki och olika roller. De mäktigaste begravdes med mycket redskap och smycken, men gravarna för män och kvinnor är i princip lika. Båda könen begravdes med föremål som är kopplade till matlagning, kammar och djur.

– Hur är det med nycklar? Det har antagits att kvinnor som hittades med nycklar hade mycket makt?

– Nyckeln har varit en stereotyp. Vi antar att nycklarna symboliserar husfrun, hon som styr och ställer. Det har dock inte gjorts tillräckligt noggranna undersökningar av detta.

Senare utgrävningar visar att nycklar även finns i mansgravar, så ny forskning väcker frågor om de gamla teorierna.