Landsförvisning som straff
Ekkleisan, eller folkförsamlingen, var ett mäktigt organ i den atenska demokratin som förfogade över ett annorlunda vapen: landsförvisning.
Landsförvisning – eller ostracism – infördes förmodligen av Kleisthenes för att bannlysa alla som utgjorde ett hot mot den atenska demokratin. Varje år röstade folkförsamlingen om någon skulle landsförvisas. I så fall hölls en omröstning vid ett nytt möte inom några månader.
Medborgarna röstade genom att rista in namnet på den de ville bannlysa på en lerskärva, ett ostrakon. Minst 6 000 medborgare måste rösta för att lerskärvorna skulle räknas. Den som fick flest röster var skyldig att lämna Aten i tio år. Han fråntogs dock varken sin egendom eller sina rättigheter som atensk medborgare. Landsförvisningen kan till och med ha setts som en hedersbetygelse. Ibland blev nämligen någon så mäktig att han hotade själva demokratin.
Några som drabbades av landsförvisning var krigshjälten Themistokles, statsmannen och historikern Thukydides samt statsmannen, talaren och historikern Alkibiades, en politiker och militär som också var en framstående talare.