SLAGET VID STALINGRAD
23 AUGUSTI 1942–2 FEBRUARI 1943
I betongmardrömmen Stalingrad utvecklades en gigantisk sammandrabbning mellan mekaniserad militärmakt som sänkte staden och hela södra Ryssland i ett moln av aska och rök. Det var en strid som avgjorde Sovjetunionens öde och framtiden för Hitlers lebensraum i västra Ryssland. Hitlers besatthet av att ta Stalingrad vid södra Volga trotsade allt strategiskt förnuft; staden hade inget av större strategiskt värde annat än en traktorfabrik och hans största motståndares namn – Stalin. Han insisterade trots detta på att staden skulle intas, för att försvaga sovjeternas moral och helst avsluta kriget på östfronten för gott.
Sovjeterna var i oordning under den större delen av striden och vid en tidpunkt kontrollerade de bara en smal utkant av stadskärnan med ryggen mot floden Volga – nazisternas seger verkade självklar. Men tiden var på Röda arméns sida då de tyska underhållslinjerna var utsträckta till bristningsgränsen och det kalla vädret gjorde att de inte kunde fylla på förnödenheter. Stalin hade dessutom ytterligare ett vapen; sin bäste befälhavare i fält, general Georgij Zjukov. Den drickande och svärande Zjukov var precis den typ av kompromisslös ledare som Röda armén behövde för att besegra de fascistiska inkräktarna. I november 1942 hade Zjukov satt igång en plan för att hjälpa de sovjetiska trupperna i Stalingrad att omringa den tyska sjätte armén. Under kodnamn Operation Uranus skar sovjeterna av de tyska linjerna där de var svagast, där de rumänska trupperna var stationerade, och omringade de tyska trupperna runt Stalingrad effektivt, skar av dem från resten av den tyska armén i Ryssland och gjorde dem sårbara.
Röda armén i staden befalldes att hålla ut till vilket pris som helst och göra det svårt för tyskarna. Det uppnådde man genom oändliga krypskyttsattacker, minfällor och konstanta utnötningsanfall mot de tyska linjerna. Som en tysk underofficer uttryckte det: ”Fabriksväggar, monteringsband, strukturerna kollapsade under bombstormen … men fienden dyker bara upp på nytt och använder de här nya ruinerna för att förstärka sin position.” General Paulus, befälhavare över sjätte armén, skickade ett meddelande tillbaka till Tyskland över radio för att övertyga Hitler om att låta honom dra tillbaka trupperna men Führern lyssnade inte på det. Paulus fick veta att han skulle hålla positionen eller dö på posten. I februari 1943, när den största delen av hans armé antingen svalt, led av svåra köldskador eller var döda, kapitulerade Paulus för Röda armén som helt omringat honom. I Berlin hölls ett massmöte för att hylla sjätte arméns heroiska insats – det faktum att de hade kapitulerat sändes inte ut i Tyskland. Stalingrad hade reducerats till en röra av rykande metall och betong. Som en tysk officer sade, strax innan eld upphör: ”Djuren flyr från detta helvete … bara männen stannar.”
MOTSTÅNDARE
Axelmakterna (Tyskland, Rumänien, Italien, Ungern, Kroatien) mot Sovjetunionen
ANTAL OFFER
Axelmakterna: 850 000. Sovjetunionen: Cirka 1 150 000.
FÖLJDEN
Den tyska armén krympte på östfronten efter Stalingrad, vilket stärkte Sovjetunionen.