KVANTTEORIN

1920

I århundraden ansågs standardmodellen för fysik – som fastställts av Newton och hans samtida – vara den slutgiltiga uppsättning lagar som styrde den fysiska världen. Men i början av 1900-talet antydde flera discipliner – som atomteori – att det kunde finnas en helt annan nivå inom fysiken som ännu var outforskad.

År 1920 flätades dessa discipliner samman och skapade kvantteorin (eller kvantmekaniken) – en ny gren av fysiken som fokuserade på fysikaliska fenomen på mikroskopisk nivå i området av atom-, och även subatomära, partiklar. Från Albert Einsteins forskning på elektromagnetisk strålning till Werner Heisenbergs matrismekanik och

Erwin Schrödingers vågmekanik (mannen bakom den berömda ”Schrödingers katt-paradoxen”), har allt mer komplexa modeller för hur fysiken fungerar tagits fram i teorin, och i vissa fall delvis demonstrerats. Sedan dess har kvantteorin blivit allt viktigare i nästan alla vetenskapliga discipliner, med grenar som kvantkemi, kvantoptik och kvantinformationsvetenskap som ökar vår förståelse – eller rättare sagt, vår nuvarande bristande förståelse – om hur universum fungerar på sina mest grundläggande nivåer.