Bara de starkaste blir ledare
Mesopotamien bestod av flera stadsstater, som var och en hade sin egen ledare och regering, med kungar som styrde självständiga regioner. Detta ledde till många interna kamper om landområden och resurser mellan olika kungar. De första kungarna var härförare som sedan fortsatte att regera under fredstid. På grund av religionens starka position tjänade kungarna även som höga präster. De var därmed kopplade till gudarnas gudomlighet och kunde hävda att de var guds representanter på jorden. Vissa kungar, t.ex. Sargon, försökte förena ett flertal stadsstater under en ledare och en huvudstad.