Kristendomen under upplysningen
Medeltiden var nu ett avlägset minne och en nyfunnen känsla av förnuft och logik utmanade kristendomens inflytande.
Med början på 1600-talet och slut på 1700-talet var upplysningstiden ett hårt prov för kristendomens makt i Europa. Konceptet religion förändrades för alltid när tankarna om förnuft och skepticism började växa fram. Katolska kyrkans position hade bara vuxit i Europa sedan Rom avslutat sina hedniska seder och den var som starkast under medeltiden, men kyrkans makt började avta när renässansen nådde sin höjdpunkt.
Den här nya intellektuella åskådningen var en långvarig effekt av renässansens och humanismens idéer. Det förekom många religiösa förföljelser och heliga krig under och efter reformationen, särskilt i Nederländerna och Frankrike där i synnerhet protestantiska remonstranter och hugenotter diskriminerades, samt i England, som befann sig i en post-Cromwellsk period med dispyter mellan anglikaner, presbyterianer och kväkare.
De nya sätten att tänka var främst centraliserade till Frankrike, Tyskland och de brittiska öarna. Många akademiker bevisade att religion inte var det enda svaret på mänsklighetens stora frågor och det som nu sågs som logiskt började ersätta tron hos många i befolkningen. Engelsmannen Thomas Hobbes förde fram tanken på individer och mänsklig jämlikhet, till skillnad från att alla människor skulle vara hängivna gudsdyrkare.
Fransmannen Denis Diderot ägnade sig åt att ordna in och främja det mänskliga sinnet genom sitt mästerverk Encyclopédie. Voltaire attackerade också den katolska kyrkan, och trodde på sociala och politiska framsteg genom rätten att uttrycka sig. Som många av tidens intellektuella förespråkade han en separation av kyrka och stat. Staten, menade han, skulle vara fri att styra med lagar och regler fria från religion.
En av huvudorsakerna till att kyrkans kraft minskade under upplysningstiden var den vetenskapliga revolutionen. Sir Isaac Newtons metodiska resonemang och matematiska formler hjälpte till att minska den hegemoni kyrkan tidigare haft. Den välkände polske astronomen Nicolaus Copernicus föreslog att jorden rörde sig runt solen, en uppfattning som chockade den kyrkliga världen, men de första teleskopen visade att det var sant. Detta ledde till att många tänkte efter och det blev en genant vändpunkt för katolska kyrkans auktoritet. Den här förändringsvågen stimulerade en revolutionsvåg i Frankrike och i den nya världen. Bevis och rationella tankar hade ersatt blind tro, vilket resulterade i en upplösning av kungarnas gudomliga rätt och de heliga krig som drevs av religion.
Men upplysningstiden hade även en ful sida. Revolutioner ägde rum i både Frankrike och de tretton kolonierna, men även om den senare gav upphov till en ny tidsålder uppstod tvivel på grund av det skräckvälde som följde den förstnämnda gällande de stater som ville separera från kyrkan. Vissa kände att utan katolicismens styrande hand skulle en revolution leda till anarki och undergång.
Upplysningstiden stred också mot idéerna om skrock och övernaturlighet. De akademiska upptäckterna hjälpte till att forma två nya slags tankar: deism och ateism. Deism var tanken att den mänskliga intelligensen var viktigare än mirakler och Kristus gudomlighet. Den intellektuelle skotten David Hume var en akademiker som avfärdade tanken på mirakel och i och med det försvagades uppfattningarna om visioner av änglar och demoner. Med andra ord,
Gud existerade men ingrep inte i det som syntes på jorden. Ateismen framförde tanken på naturen och en naturlig ordning. Effekterna av upplysningen spred sig också över Atlanten till Nord- och Sydamerika. En av de viktigaste männen under övergången var en av nationens grundare, Thomas Jefferson. I självständighetsförklaringen finns tankarna på jämlikhet och mänskliga rättigheter inskrivna, tankegångar som var centrala under upplysningstiden. Katolska kyrkans orubbliga makt hade förskjutits, men bara något och resultatet blev inte ett totalt förkastande av religion, utan i stället signalerade det en utveckling av nya religiösa tankar. Bibeln var nu en handledning i hur man skulle leva sitt liv snarare än något heligt som skulle följas bokstavligt.
Även om kyrkans suveränitet led under upplysningstiden var stora delar av motståndet riktat mot kyrkans roll i samhället och inte själva kristendomen eller tron på Gud. Stärkta av Copernicus och Newtons tankar trodde många nu att Gud skapat universum och att vetenskapen skulle definiera det, medan John Lockes och Voltaires teorier gav folk ett förnyat självförtroende att utmana de gamla tankarna. Upplysningstiden var en viktig vändpunkt för kristendomen och den mänskliga historien. Den har gått till historien som perioden då religiösa idéer och koncept förändrades samt då religiösa och vetenskapliga tankar för första gången närmade sig varandra. Nya tankegångar blomstrade, liksom en ny törst efter kunskap. Vägen mot den industriella revolutionen, den moderna formen av gudsdyrkan och modern vetenskap, låg öppen.
Voltaire skrev mer än 20 000 brev och över 2 000 böcker, och han påverkades av William Shakespeare.